Tradolan beroende; söker andra med erfarenhet..
Hej på er!
Såg att det var ett tag sedan det skrivits i några trådar så jag tänkte att jag startar upp en ny..
Jag är ny här på forumet och är så glad att jag hittat det!
Jag är tradolan-beroende sedan nästan 2 år tillbaka, då jag fick det för min grundsjukdom; en reumatisk sjukdom.
Jag kan nog säga att jag blev beroende ända från första tabletten..Jag önskar man alltid kunde må så bra som av Tradolan men jag önskar även att jag aldrig skulle ha stoppat det i min mun..
I våras så "bekände" jag mitt beroende för min läkare som skrivit ut tabletterna och min pojkvän. Försökte sedan trappa ned på egen hand, vilket slutade med katastrof.
I ren desperation så sökte jag mig till vårdcentralen och träffade först en läkare som nedtrappningen inte fungerade med(berodde delvis på att jag inte berättade sanningen om hur mycket jag tog). Bytte sedan till min nuvarande läkare och "började om" med honom.
Min läkare har kommit att betyda så otroligt mycket och jag skulle nog inte klara dethär just nu om det inte vore för honom.
Det svåraste var att "bekänna" hur mycket jag verkligen tog per dag, vilket ibland var 20 stycken o ilband 4 stycken.. Men han förklarade hur viktigt det är att sätta nedtrappningsnivån på rätt ribba från första början. Man måste börja med en dos som man klarar av att hålla. Det var även oerhört viktigt att byta från snabbverkande tradolan (vilket man av någon anledning nästan alltid först får utskrivet) till depåtabletter (vilka verkar över en längre tid).
Så dessa har jag knaprat sedan augusti och är nu nere i 4st per dag (med ett par bakslag).
Mår just nu väldigt dåligt och har precis börjat med antidepressiv behandling.. men jag SKA klara detta, jag MÅSTE klara detta!!
Har ni liknande erfarenheter eller vill ni bara prata så hör gärna av er eller skriv i tråden.
Kraftkramar från Maria!
Hej och välkommen hit!
Bra att du skriver att det är viktigt (jätteviktigt) att uppge hur många t.ex. Tradolan man tar per dag och om man eventuellt kombinerar med andra preparat.
Hur många har inte stupat på mållinjen för att de har tyckt att det har varit "jobbigt" att erkänna hur många de tar per dag?
En nedtrappning är något jättejobbigt och ska det överhuvud taget fungera så är det viktigt att man "skyndar långsamt". Det finns ingen mening med att man ska må så fruktansvärt dåligt att man inte står ut med nedtrappningen. För dåligt mår man och det är jättejobbigt!!
Det är viktigt att aldrig gå ifrån nedtrappnings schemat, däremot är det helt OK att stå still några veckor om det känns jobbigt. För jobbigt är det.
Det kommer att finnas perioder då det känns lättare, men var inte övermodig då och tyck att du kan trappa ner fortare, för det kommer att straffa sig ganska snart. Låt det ta den tid det tar.
Jag lovar dig, det kommer att vara värt den här tiden av "plåga".
Mitt grava beroende av benzo tog många, många år att komma ur och jag gav upp flera gånger för att jag inte stod ut.
Nu kan jag se tillbaks på 13 år utan benzo och jag lovar dig att det var värt att kämpa på, må dåligt (och även må bra), bakslag osv.
Känslan att kunna må bra utan "tillsatser" är guld värd.
Lycka till!

Hej! Såg att du skrivit i mitt inlägg tack så mycket! Jag tycker det du gör är otroligt starkt! Att våga berätta för någon! Det vågade alldrig jag men önskade jag hadde gjort det. För dom jäklans tradden kan värkligen göra ett helvete av livet. Jag är säker på att du kommer klara detta du hadde styrkan att söka hjälp och bekänna din konsumtion av hur många tabltter du tog det är starkt å med den styrkan kan du klara det här med det är inte lätt att lämmna ut sig för en okänd människa sådär å berätta om ens problem som man smygit med det krävs mycket av en som människa! Jag har nu slutat med tradden trappade ner själv men det var otroligt jobbigt va på kanten av livet många gånger jag vill bara skita i allt å försvinna men min sambo var där å tillät inte det. Å det är jag glad för välldigt glad jag hoppas på att hålla mig borta från tradden nu även om suget finn hela tiden! Jag tror på dig! Bara höra av dig om du vill prata om vad som hälst! Mvh/Mindi
Hej Mindi!
Tack för ditt svar också. Har verkligen varit jättetuffa månader o jag har inte haft ork att bevaka forumet..
Jag har nu varit "ren" i hela dryga två veckor o det är verkligen jättetufft. Känns som om det är nu det riktigt svåra börjar.
Hur länge har du varit "ren"? Hur mycket åt du som mest?
Hur kändes det efteråt då du slutat? Var du mycket deppad etc?
Här känns allt bara helt hopplöst o meningslöst.. men jag vet ju att det är abstinensen som talar, men det ÄR jättetufft..
Märkte att man inte kunde skicka personliga meddelanden här längre , vilket är trist.. men skriv gärna svar här om du vill. Ska nu försöka orka kika in här lite oftare..
Stor kRAM från Maria
Ps. DU är oerhört STARK som klarade att sluta på egen hand, förstår faktist inte hur du lyckades.. du är JÄTTEDUKTIG.
Hej vanligtjej!
Inspirerande att läsa om din insikt och ditt mod att erkänna och söka hjälp. Jag har betydligt gravare erfarenheter av missbruk och dess konsekvenser men på det personliga planet är alla missbruk lika, de hindrar oss från att leva upp till vår fulla potential. Jag tycker att det är beklämmande att läsa hur du "kämpar" för att klara av att hålla dig till nedtrappningsplanen och att du mår dåligt…
Jag pluggar just nu och en av de saker jag fördjupar mig i för tillfället är beroende och hur det påverkar hjärnans funktioner. När man tillför ett beroendeframkallande ämne, typ tradolan, kidnappas din hjärna och framförallt ditt belöningsystem. Det innebär att det som tidigare gav dig tillfredställelse inte längre kan göra det i samma utsträckning eftersom belöningssystemet är "highjacked" av beroendet.
Just nu när du är inne i en nedtrappningsfas håller din hjärna på att "avgiftas" och just nu får du inte tillräckligt med "substans" tillsatt för att skapa ett välbefinnande eller njutning och eftersom de vanliga belöningsmekanismerna ännu inte fungerar blir du deprimerad och får att negativt grundmående.
Men när du har nått målet för nedtrappningen kan din hjärna succesivt börja ta tillbaka kontrollen över belöningssystemet och livsglädjen med det.
När jag slutade med mitt missbruk, förresaten också utan behandling men med hjälp utav 12-steg, hade jag svårt att tycka att något var särskilt stimulerande eller roligt det första året! Jag gick mest på autopilot och drevs framåt av en rädsla för att fastna i det tvångsmässiga missbrukandet som kostat så mycket för fler än mig själv.
Nu lever jag ett strålande liv och är lycklig varje morgon jag vaknar!
Det finns i vissa städer 12-stegs möten för läkemedelsberoende, kanske kan du finna någon sådan? Med 12-steg får man just ett program för att utveckla en sund och positiv syn på livet, relationer och inte minst en stärkt självkänsla…
Du är inte mindre värd på något vis! Inte heller är du ensam! Och du ska inte behöva skämmas! Jag vet inte om det är något du gör eller känner men jag vill i alla fall säga det. Ta all hjälp du kan få medicinskt men glöm inte att det också kan finnas en djupare mer psykologisk orsak som bidrog till att skapa ett beroende hos dig, jag tror att det är bra om du kanske funderar över det och kanske även söker mer personlig hjälp för att undvika att beroendet tar sig ett annat uttryck eller driver dig till återfall.
Positiva tankar och mod, kraft och styrka till dig!
Mvh Sankor
Kämpa på! två veckor är bra, håll ut så blir det lättare du klarar det här!När allt är svart tänk på att om du fortsätter så behöver du bara genomlida detta helvete en gång!kram!
Hejsan! också ny här….tja jag har knaprat Tradolan i en massa år, för fibromyalgi…ibörjan blev jag beroende men nu tar jag bara 3 om dagen…fungerar faktiskt riktigt bra! Du klarar det också håll ut =)
Efter att ha ätit tramadolpreparat (tradolan, tiparol, nobligan tramadol) i 10 år pga myalgier, hypermobilitet så tog jag i februari 2012 beslutet att nu räcker det: Jag befann mig då i ett tillstånd som bara kan beskrivas som total katastrof! Iskall, korkad, nojig, ont i kroppen, migrän, mitt liv hade rasat totalt pga att jag var helt avtrubbad och struntade i att betala räkningar osv…
Jag fick sista knuffen i rätt riktgning när jag än en gång var tvungen att jaga min läkare för att få recept och inte fick tag i vederbörande. Jag VAR en missbrukare som var desperat att få tag i medicinen, så enkelt var det! Jag har aldrig köpt olagliga medel eller köpt preparaten från internet utan detta är helt läkarunderstött.
Jag gjorde en komplett vansinnig nedtrappning på några dagar och jag var fruktansvärt sjuk i flera veckor, riktigt sjuk. Jag gjorde detta helt utan hjälp fårn läkare och jag rekommenderar ingen att göra om det jag gjorde för det är fullständigt livsfarligt! Jag klarade det och kan nu säga att jag är NÄSTAN utan abstinenssymtom, nästan för det tar lång tid för kroppen och hjärnan att hämta sig från detta rävgift!
Jag ställer mer än gärna upp och stöttar dem som vill, hör bara av er!
Till #6 arran vill jag säga: Du är precis lika beroende nu som du var då!
Grattis Nonas. Lycka till med dina nykterhet och hoppas verkligen du klarar det. Hoppas att ni alla kan stödja varandra till att bli abstinenta allihop.
Tack Beavis! Ja då, jag klarar det. Jag har ingen som helst lust att gå tillbaka till att ha mer ont, må sämre mentalt och fysiskt! Det är det stora problemet med den typen av preparat: Du blir sjukare av dem efter ett litet tag och det är det jag är så emot - att läkare fortsätter skriva ut dem år efter år när de bara gör patienten mer sjuk! OCH detta gäller även om du håller dig helt enligt ordination vilken vanligtvis är 2- 3 x 1 tablett dagligen med maxdos 400mg/dag, ingen ska tro annat än att man blir beroende av dessa preparat snabbt, de är trots allt väldigt potenta smärtstillare!
Jo jag vet att tradolan/Tramadol är extremt beroendeframkallande, om inte annat har jag sett det här på sajten genom åren. Väldigt tragiskt att läkare har förskrivit det så frikostigt, ävn om det börjar bli bättre
Det finns ett antal olika trådar om dessa ämnen på sidan om ni söker lite kommer ni få en hel del information och tankar ifrån andra medlemmar. Det öppnade mina ögon för läkemedelsmissbruk/beroende på ett anant sätt.