Etikettalkoholberoende
Läst 32603 ggr
miuljo
2009-03-08, 15:58

hur tänker en alkoholist?

hejsan

jag undrar om det finns nån här som har varit/är alkoholist som skulle kunna förklara hur man tänker?

vad betyder ens anhöriga? bryr man sig längre om nåt annat än sig själv? lyssnar man alls påp vad folk i ens omgivning säger?

jag känner en som dricker o dricker… alla försöker prata med honom men det går inte in… han inser säkert att han har problem men det skulle han aldrig erkänna högt..

han kör bil full vilket han aödrig skulle ha gjort för några år sedan så hans tillstånd blir värre o värre…

hur tänker han? vad rör sig i hans huvud?

det låter nu som att jag vill spy på alla som ha alkoholproblem… men så är det inte.. jag vill bara försöka att förstå varför det verkar som att han skiter i sina nära o kära som inget hellre vill än att han ska sluta dricka o börja vara en bra far o en bra farfar… mäniskor som han  gång på gång genom hela livet har svikit o sårat…

jag förstår att han inte mår bra… men det är ju många som mår piss utan att dricka… det blir ju knappats bättre av det.. vilket han oxå erkänner…

jag tänkte att om jag kanske förstår mer hur han tänker så kanske jag kan hjälpa honom på ett annat sätt…

man kan lixom ha ett samtal med honom där han säger att han ska bättra sig o att han inte ska dricka så mycket.. o så tar det bara en kvart (nej jag överdriver inte) så har han korkat upp o hält i sig direkt ur flaskan…

känns det inte i hjärtat på honom när han sårar o sviker? betyder det ingenting att mäniskor vill hans bästa o att han ska må bra? jag förstår inte! snälla om nån kan förklara… jag som anhörig känner mig i detta nu helt hjälplös och desperat…

Porklash
2009-03-08, 16:13
#1

Jag rekommenderar boken Jaget och Missbrukaren av Craig Nakken. Den tydliggör på ett mycket enkelt sätt missbrukets logik.

[Beavis]
2009-03-08, 16:30
#2

Kan du dra några exempel/citat?

Porklash
2009-03-08, 23:37
#3

Törs nog inte eftersom boken börjar med att förklara begrepp som sedan används  så jag vill nog helst citera direkt från boken men båda mina exemplar är borta. Antagligen utlånade och aldrig tillbaka lämnade.

Någon annan som har den tillgänglig?

pEr

kerstinjo
2009-03-08, 23:51
#4

Jag har den. Vad tänkte du på?

Boken finns att köpa på bokförlager Proprius http://www.proprius.se/ditzler.html  Ca. 160:- Jag rekommenderar verkligen att läsa den.

När jag läste den första gången så kändes det som om jag själv hade skrivit den. Så väl fångar Craig Nakken alkoholismen och hur en missbrukarpersonlighet uppstår.

 Kerstin 

 

skuggspel
2009-03-09, 01:54
#5

Hej.

Vilken skitsituation för dig som anhörig! De anhöriga har det på många vis värre än själva alkoholisten!

Om du är någotsånär på engelska så finns det ljudfiler på denhär adressen, de är helt värda att lyssna på. Kan nog både förklara och svara på en del frågor om du har lite tid över, för det är rätt mycket. ( Ganska roligt mellan varven dessutom)

Annars finns det en gemenskap som heler Alanon, som är till för anhöriga till alkoholister. Det kan vara skönt att inte vara ensam.

http://www.daa.nu/joe-charlie.shtml

Gronstedt
2009-03-09, 10:38
#6

Hej miuljo!
Mitt problem har inte (än i alla fall) varit alkoholen, utan andra beroenden, men huvudet på en beroende person fungerar nog ungefär lika oavsett vad man är beroende av.

Enklast skulle jag vilja säga att det finns två kanaler i huvudet och det finns inget samband mellan dem. Hur mycket man än älskar sina anhöriga och inte vill skada dem eller göra dem ledsna, hur mycket man än anser att fyllekörning är förkastligt, så finns det en annan kanal i huvudet som kör sitt eget rejs rakt fram mot att tillfredsställa beroendet.

Ibland så kan det koppla, då kan den beroende gråta och be om förlåtelse och svära på att bättra sig och aldrig svika mer - men så tar den andra kanalen över igen och man gör allt det man inte skulle. Inte för att man inte bryr sig, inte för att man vill svika, inte för att man är ond, utan för att man inte kan låta bli.

Jag vet inte om det är för att skydda sig själv från att inse vilke fä man är som man har den där uppdelningen. Men jag tror att man inte kan bryta sitt beroende förrän man vågat bryta ned den där uppdelningen och vågar se vem man är i all sin ynklighet. Först då kan man börja bygga upp sig till en hel människa.

Detta är absolut ingen ursäkt för det sviniösa beteende beroende personer kan utsätta sina nära för. Vi kan ljuga och bedra! Att vi ångrar oss är ingen ursäkt, att vi inte kan låta bli är absolut ingen ursäkt! Det är inte vackert och ingen är skyldig att stå ut med denna typ av upprepade svek. Men det är så vi fungerar och det är därför många av oss behöver yttre hjälp, genom terapi, 12-stegsprogram, religion eller bara ett annat, mindre skadligt beroende, för att kunna sluta.

Porklash
2009-03-09, 11:21
#7

#6

Mycket bra! Hjälper mig också att förklara lite bättre om boken.

Vad Craig Nakken gör i sin bok är att namge det som Gronstedt kallar för den andra kanalen som missbrukspersonlighet och att sedan "slå fast" att den personligheten har en egen logik. Den logiken är inte nånting man kan förklara på några meningar, visst man kan t.ex. säga att en missbrukare känner mer trygghet i det förutsägbara hos objekt eller händelser jämfört med människor (som har egna behov) eller intensitet blir viktigare än intimitet men ryckt ur sitt sammanhang säger det ju inte så mycket.

Det är kanske är så att det finns lite "tankespärrar" som man måste lösa upp först. Missbrukets logik är sin egen och bör nog tas in lite eftersom tror jag. Åtminstone var det så för mig.

Köp boken. Den är värd pengarna.

kerstinjo
2009-03-09, 15:45
#8

Jag funderade på hur jag skulle kunna förklara att man väljer alkoholen/narkotikan framför familj, arbete, livskvalitet osv.

Men jag kom bara fram till att jag inte kan förklara det. Beroendet smyger sig på, smyger sakta och försiktigt och för mig fanns inga varningsklockor någonstans.

För människor runt omkring mig larmade varningsklockorna värre än en mistlur. Men jag försäkrade gång på gång, på gång, på gång att det inte var någon fara. Jag hade koll på läget! Jag tror att jag trodde på det också.

Jag tror aldrig att jag någonsin fattade att det var på väg att gå åt helvete (ursäkta, men det finns inget annat ord).

När jag nu ser tillbaka så ser jag ett liv i total kaos, men då såg jag det ej. Missbrukets logik! För mig fanns alltid en anledning till att jag missbrukade och aldrig någonsin var det mitt fel.

Världen runt omkring mig var full av idioter som inget förstod. Så är missbrukarens logik. Var någon sviken av mig, så rann det av mig som vatten på en gås. Men för säkerhets skull så missbrukade jag lite mer för att slippa ångesten, som alltid kröp runt mig.

En alkoholist föreställning är att drickandet behövs för att orka med tillvaron. I en alkoholist förvirrade hjärna är behovet att dricka bokstavligen en fråga om liv eller död.

Det går inte att erkänna att man är alkoholist/narkoman  - enkelt och självklart som det borde vara - för då kanske man måste göra något av situationen.

Ja du , miuljo, jag förstår att du inte blev ett dugg klokare av det här, för det är hopplöst svårt att förklara och jag är inte säker på att jag överhuvudtaget kan förklara.

Som vi har återkommit till flera gånger så uppstår så småningom en missbrukarpersonlighet, en sjuk människas underliga logik slår ut den "normala" logiken.

Alkoholen är en mäktig fiende - för den är listig, farlig och stark.

Jag tycker att du ska köpa boken, den är värd varenda öre och den ger dig förhoppningsvis svar på frågor som jag inte kan besvara utan att själv skriva en bok. :) http://www.proprius.se/ditzler.html 

Titta gärna in på Al-Anons hemsida http://www.al-anon.se/ och läs lite om hur anhöriga kan få hjälp.

 Kerstin 

 

kerstinjo
2009-03-09, 17:44
#9

Jag satt och läste en massa gamla inlägg och hittade det här, som jag skrev 6 mars förra året.

"Lustigt" nog så handlade det om missbrukets logik.

Underligt!

Vad underligt!

Tänk att dricka så att självmorden kom farligt nära varandra.

Tänk att ta narkotika utan att veta om man ska överleva.

Tänk att ta alkohol och mediciner utan att tänka på dödlig utgång.

Tänk att genom alkohol/narkotika skaffa sig skulder för livet.

Tänk att gång på gång såra och skada nära och kära.

Tänk att gång på gång göra sig själv så fruktansvärt illa.

Tänk att man inte säger STOPP!

Visst är det underligt?

Var fanns logiken?

Jo, missbrukets logik hade för länge sedan startat. Missbrukets logik har inget med sanningen att göra, missbrukets logik förnekar allt för att missbruket ska kunna fortsätta. Jag drack bara för att …..!

Missbrukslogiken tillåter att man gör sig själv illa, sinnesförändringen har blivit en del av livet.

Visst är det underligt?

Missbrukslogikern tillåter sig allt detta och ändå var väl inte målet i mitt liv att bli en missbrukare?

Visst är det underligt?

Vad hände med det egna jaget? Försvann det med all skuld och skam? Försvann det i en dimma av ångest och rädslor? Försvann det med lögnerna och alla förnekanden?

Visst är det underligt?

Vart tog Du vägen?

Var tog du vägen du starka människa, som orkade gå igenom allt det här?

Var finns du som glömde att le åt hundvalparna? Var finns du som glömde le i vardagen?

Var tog Du vägen?

 Kerstin 

 

miuljo
2009-03-09, 19:00
#10

tack så jättemycket för att ni försökt förklara :)

jag tror att jag förstår lite mer nu…

för mig som alltid varit "ren" upplevs missbrukaren som rent av dum i huvet ibland… man kan banka hur mycket som helst.. men det går inte in i skallen på honom att han verkligen sårar…

jag har förstått att det inte finns så mycket som jag kan göra…

hur upplever man (som missbrukare) andras tjat, bönande, bedjande, gråtande, skrikande?

hjälper det över huvud taget? elelr gör det bara saken ännu värre? skulle det hjälpa att visa texter som dom i dessa inlägg? att få honom att inse att han inte är ensam..

jag antar att jag söker efter det där RÄTTA att säga… det som gör att man verkligen får till det och det som går rakt in, som får honom att inse… vill helt enkelt inte acceptera att det inte finns något sådant… Gråter men det är antagligen så…

åter igen, tusen tack! föratt ni tog er tid att skriva om era erfarenheter.

Gronstedt
2009-03-09, 19:12
#11

miuljo, läs artikeln Att leva ihop med en missbrukare här på forumet. Du kan tyvärr inte säga det där rätta, du kan bara vara stark och leva ditt eget liv och låta din vän leva sitt. Dricker han ihjäl sig så får det vara så. Det låter hårt, men så är det. Du måste leva ditt liv, du kan inte leva hans. Först om du låter honom falla kan han slå i botten - och kanske resa sig.

Om och när han verkligen börjar försöka kan du visa att han är välkommen att vara din vän igen. Då kan du stöda och hjälpa. Men han måste slå i botten först och inse att han är ansvarig för sig själv och inte kan skylla på alla andra.

Och kanske kan han inte resa sig, kanske faller han och faller tills han slår ihjäl sig. Men du ska inte falla med honom.

kerstinjo
2009-03-09, 19:58
#12

Tjat, hot, böner, vädjan eller en stekpanna i huvudet hjälper inte ett dugg. Det är då missbrukarlogiken kommer in. Han/hon har ju bara idioter omkring sig som inte förstår honom/henne alls.

Då är det så lätt att säga "Jaja, jag ska skärpa mig." För att två minuter efteråt gå och ta fram den gömda spritflaskan.

Undrar hur många genomfalska löften om att sluta jag gav mina anhöriga m.fl. Men jag menade absolut inget med det, jag ville bara få dem att tystna. Jag hade inte en tanke på att sluta, men var de tysta ett tag genom mina lögner så var det bara bra.

miuljo, DU kan INGET göra för att få honom att släppa flaskan. Det hjälper inte att böna och be. Det hjälper inte att att säga; "Men Herregud, du kommer att förlora körkortet eller köra ihjäl någon."

Är man mitt i ett missbruk så är man en mästare på att ljuga, komma med fina ord och manipulera. Allt för att fortsätta att dricka.

Jag tror inte att han medvetet går in för att såra och vara jävlig, han kämpar inte för att bli av med körkortet och ev köra på någon. Han är "bara" alkoholist och en alkoholist med förvirrad hjärna.

Ju mer någon försöker att få en missbrukare att sluta, dessto mer missbrukar han. Nu är vi inne på missbrukarens logik igen.

Det är en SJUK människa som gör dessa saker. Sjuka människor gör sjuka saker.

Som Gronstedt säger; Du kan inte göra något. Han måste själv finna sin personliga botten eller dö. Eller själv be om hjälp. Men du kan aldrig få honom att bli nykter, det kan bara han.

Du är lika maktlös som han är maktlös inför alkoholen.

Låt honom falla själv utan att dra med dig i fallet.

Gå in och läs tråden   http://beroenden.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=5e793954-f543-45cd-bf15-28af3ca206be&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Fråga på så mycket du vill. Jag har ett långt, alldesles för långt, narkotika- och alkoholberoende bakom mig och kanske kan jag svara på någon fråga.

 Men läs "Att leva med en missbrukare", som finns här på sidan. Där står mycket "matnyttigt".

 Kerstin 

 

miuljo
2009-03-09, 22:43
#13

#12

är du fri från missbruket idag? hur känns det lixom efteråt… när man ser tillbaka på hur man betett sig mot sin omgiving… skäms man? hur ser du på ditt liv som det var då?

du behöver inte svara om det inte känns bra… jag fattar, vill inte tränga mig på..

ska köpa boken när jag får pengar.

tack

kerstinjo
2009-03-09, 23:40
#14

#13 Jag har varit fri från båda mina missbruk narkotika/alkohol i många år.

Men det tog många behandlingshem innan poletten ramlade ner. Jag ljög mig igenom tre behandlingshem, kom hem och fortsatte. Mestadels med narkotika, och i brist på narkotika fanns alltid alkohol att döva sig med.

Jag började mao min karriär som beroende med narkotika och det var i många år det enda som fanns i mitt liv. Aldrig hade jag en tanke på att jag kunde bli beroende. Och när jag säger aldrig så menar jag det till 100%.

Alkoholen fanns överhuvudtaget inte i mitt liv, det var inte "min" drog. Men som de flesta missbrukare hamnar man så småningom i ett blandmissbruk. I stället för något, tar man något annat.

Jag hade nog hunnit bli 26-27 år när alkoholen kom in i mitt liv och jag är helt övertygad om (när jag ser bakåt) att jag blev alkoholist direkt. Jag har aldrig kunnat dricka normalt. Det var bara frågan om att dricka så mycket som möjligt.

Åren gick och jag var gravt beroende av allt som fanns! På den tiden var läkarna otroligt frikostiga med benzodiazepimer. Så där kom ännu ett missbruk.

För att göra en lång historia kort så har jag skadat mina barn otroligt, min mamma lyckades jag för det mesta manipulera. Något som en missbrukare är expert på.

Mina syskon undvek jag så mycket jag kunde under alla år. Men visst förstog de, annars hade de varit både blinda, döva och utbota dumma.

För att hoppa ett bra steg framåt, så hade jag otrolig hjälp av NA (anonyma narkomaner) och AA (anonyma alkoholister) utan dem vet jag inte om jag hade klarat det.

Det svåra är inte att bli nykter/drogfri. Det svåra är att vakna upp och förstå vad man har gjort. Att kunna hantera den ångest som kom utan att döva sig med något.

Jag gjorde som så många har gjort före mig (och efter) tog flera återfall. Min väg till ett friskt liv har varit lång och många gånger stapplig.

Nu när jag ser mig som en frisk människa har jag slutat skämmas för länge sedan. Jag har accepterat att jag var sjuk och betedde mig som en sjuk människa. Hade jag inte kunnat göra det så är jag helt övertygad om att jag inte hade levt idag.

Men jag har försökt gottgöra dem som stått/står mig närmast. Jag har gjort det på mitt sätt, framför allt visat mina barn att de kan lita på mig. Då behöver vi inte så många ord. Att jag idag är en mamma! En bra mamma, kanske inte som alla andra mammor, men ändå en bra mamma, och mormor!

Jag har valt att inte diskutera allt med mina barn, men vill de fråga mig så svarar jag.

Gjort är gjort och jag kan aldrig göra det ogjort.

Det finns i NA/AA en Sinnesrobön, som är så här;

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Den bönen har gett mig så mycket och är bland det förståndigaste jag någonsin har läst.

Men jag har tack vare AA/NA fått jobba med min skuld och skam. Jag har fått jobba otroligt med mig själv. Det har varit en lång resa.

För livet blir inte lätt när alkoholen/narkotikan försvinner ur ens liv. Min allra bäste vän var borta. Och jag hade ingen aning om hur man levde utan droger. Jag hade ingen aning om hur en "normal" människa fungerade.

Om någon skulle fråga mig idag om jag känner skuld och skam för det jag har gjort, så skulle jag nog säga nej. Det var min missbrukarpersonlighet inte en frisk Kerstin som var narkoman och betedde sig som hon gjorde.

(Nu hamnar jag hos missbrukarpersonligheten. Det är så svårt att kortfattat förklara)

För om du tänker så här; Gör en fullt frisk person alla dessa sjuka, farliga, idiotiska saker som jag gjorde utan att någon gång fundera på om det är fel? Nej, en frisk person skulle aldrig göra alla dessa saker och inte ens fatta hur sjuk det är.

Jag vet fortfarande inte om du blir klokare, för det här är något som skulle kunna bli hur lång som helst.

 Kerstin 

 

miuljo
2009-03-11, 18:29
#15

tack.. jag förstår lite mer nu.. det hjälper att få höra hur det är från hans perspektiv…

aldeles nyss.. kom jag på honom med att dricka igen… han såg inte att jag såg förrän han hade svalt.. jag frågade vad han drack o han nekar ändå.. han svarar "inget" jag säger "men jag såg dig ju" han svarar "nej det kan du inte ha gjort för jag har inte druckit nåt"

eh, han tror att jag är dum i huvet.. att jag inte fattar nåt…

jag har haft världens utbrott aldeles nyss.. jag vet att det är fel.. att jag innte ska göra så, men ibland bara exbloderar jag.. det går ett tag men sen rinner det över… jag skrek så jag har ont i halsen.. öste skit över honom, jag sa så mycket dumt.. o det värsta är… jag tror att jag menade det.. men samtidigt inte… det va min frustration och besvikelse o ilska som talade. det var nog den ena delen av honom som jag skrek åt… den som säger åt honom att dricka… men vilken del lyssnar han med?

han bara står där.. rör inte en min.. allt bara rinner av honom, jag kan lika gärna skrika åt en tegelsten…

det är skönt att få ur sig en del av frustrationen.. samtidigt så vet jag att det är dumt… mycket dumt… men nu har jag lixom laddat… nu orkar jag ett tag till..

jag mår så sjukt dåligt… jag vet att jag borde lämna honom åt sitt öde… men det går inte, jag är inte tillräckligt stark. kan inte med att låta honom sitta helt ensam… supa ännu mer… jag skulle inte kunna leva med det… alla andra i hans närhet kan det, så därför vet jag att han skulle bli helt ensam.

åh, va dum att jag skulle exblodera på det viset… men samtidigt skönt…

It´s a cold and it´s broken halleluja….

Gronstedt
2009-03-11, 18:37
#16

Skrik du när det behövs - varför skulle du inte? Skrik alla fula ord du kan och mena dem. Go, girl,  go! Det och mer till har han förtjänat.

Men du gör dig själv illa genom att tillerkänna honom makten att förnedra dig genom att ignorera dig. När du vräker ut hela ditt inre för hans fötter och han bara struntar i dig, då förnekar och förkastar han ju allt det som är viktigt för dig. Vill du leva med det? Skapa ditt eget liv parallellt med hans, du behöver kanske inte lämna honom, men du behöver inte heller anpassa dig till honom.

miuljo
2009-03-11, 19:23
#17

nej.. jag vill inte leva så.. o ja.. han förnedrar mig..

det är skönt att skrika.. även om med inte hjälper. men då har jag iallafall visat att jag inte tycker att det är ok…

det är så svårt att skaffa ett eget liv… det enda man tänker på är honom.. vad han gör.. om han är full, om han överhuvudtaget lever när jag inte är hemma…

Kia
Kia 
2009-03-11, 23:37
#18

Miuljo, Jag känner igen mig i det jag läser som du skriver. Jag känner igen mig på både din vinkel att leva i skiten men också att vara skiten. Lögnerna! Inget skulle få mig att erkänna eller prata sanning om jag blev påkommen , jag pratar INGET. Jag vet inte varför men jag har förstått att så var jag. Allt för att rädda mitt egna skin.

Men jag känner också igen den där ilskan som bara bubblar ur en när man vet att det är som du säger som om man lika bra kunde skrika till en tegelsten.

Tack för du delar med dig!

Gasoline
2009-03-11, 23:41
Kia
Kia 
2009-03-11, 23:45
#20
Gasoline
2009-03-11, 23:49
#21

#20 Förlåt, såg itne den Skäms

Kia
Kia 
2009-03-11, 23:50
#22

# 21 Det gör inget *ler*… Ibland har man saker framför näsan som man bara inte ser. Tro mig jag vet *ler*

kerstinjo
2009-03-12, 15:42
#23

# 15 Förlåt men jag kunde inte låta bli att le åt ditt inlägg.Glad

"Vad gör du?" "Inget!" Så talar en missbrukare.

Vaddå, jag gör väl inget.

Jasså, vad har du i handen då?

Jasså den (flaskan), den hittade jag i gräset och tänkte bara gå och slänga den!

Neka, neka till allt, blir du överbevisad - neka ändå! Är du full så kanske (bara kanske) du har druckit en halv öl. (Här dricks minsann inga hela öl.)

Är du så full att du ramlar, så var det nog hunden som fällde dig. Full?? Aldrig i livet. Neka, neka!

Bara neka! Om du visste vad jag känner igen det.

 Kerstin 

 

miuljo
2009-03-12, 16:58
#24

ja.. heeela tiden… asså jag fick gå innomhus o låsa dörren igår.. för hade jag varit kvar ute i garaget med honom så hade jag antagligen flygit på honom,,, o ja,.. idag har han ånger.. som vanligt…

han säger att det värsta är att han gör folk illa.. o att han vet om det.. men när jag frågar vad han ska göra åt det så vet han inte!

i 7 år! har jag tjatat… o så vet han inte… *suck* frustrationen är ganska påtaglig just nu…men men.. får väl se vad som händer… jag ska nog hålla mig borta ett par dagar innan jag kan prata med honom i normal ton igen… bäst att vara tyst än så länge…

Gasoline
2009-03-12, 17:01
#25

#24 Det måste iaf vara skönt att han åtminstonde erkänner att han är elak när han är påverkad? Min far nekar allt. På julafton kastade han presenten jag gav honom på mig och sa "är det här allt jag får din j*vla fitta?!".

Porklash
2009-03-12, 21:06
#26

# 25

Ja där verkar självföraktet ha börjat välla ut ordentligt. Fattar att det är jobbigt med en sån otacksam människa som din far verkar vara.

Det verkar vara den konstiga balansgång mellan självförakt och storhetsvansinne som många missbrukare vinglar omkring i. En del tippar mer åt det ena hållet en del åt det andra. Självömkan brukar dock de flesta vara förtjusta i.

Även om de erkänner att de varit korkade och gjort eller sagt nåt dumt så brukar det då vara synd om dom som måste ha så dåligt samvete för det!

Självklart så är inte alla missbrukare så eller iallafall inte så att det märks men i vilket fall är det viktigt att själv försöka hålla sig själv till ett "friskare" agerande och akta sig för att själv hamna i självömkan som lätt leder till bitterhet.

Vad jag säger är väl: Mår du dåligt av din far så bör du välja bort honom så länge. Du gör ingen en tjänst om du utsätter dig för nåt du far illa av.

pEr

Porklash
2009-03-12, 21:16
#27

# 24

Nej såklart att han inte "vet" vad han ska göra. Han vill ju inte sluta dricka. Så den onda spiralen blir: Må sämre för att han gör folk illa. Dricka för att döva de känslorna och fortsätta med att göra folk illa.

Den kan spinna på länge innan den beroende fattar att den enda lösningen är att sluta dricka.

Så ta hand om dig istället. Förlåt om jag tjatar men det är egentligen allt du kan göra.

Jo en grej till. Visst det är skönt att skrika ur sig sina känslor men att göra det till missbrukaren är, som du själv konstaterar, meningslöst. Säg åt honom i lugn och sansad ton när han är nykter i stället. Berätta för honom hur han betér sig när han är full.

Inte för hans skull. Inte för att han kommer att komma till insikt. Utan för att du har då sagt hur du känner och upplever er situation och gjort det på ett bra sätt som inte kan bara avskrivas som hysteriskt. Det gissar jag du skulle må bättre av.

pEr

miuljo
2009-03-12, 22:13
#28

ja jag vet… han verkar iallafall höra vad man säger (även om han bara låtsas höra) när han är nykter… men ibland klarar jag bara inte av att knipa käft.. då kommer allt på en gång..

ja det är jätteskönt att skriva av sig.. o jag är jätteglad att jag hittade den här sidan o fått höra lite hur andra oxå har det.. man känner sig ganska ensam och jag har typ ingen att snacka med om detta då andra som inte befinner sig i situationen inte har en aning om vad det handlar om…

tack så jättemycket föratt ni orkar ta er tid att läsa mitt inlägg!

Gasoline
2009-03-12, 22:45
#29

#26 Jag väljer bort honom när han dricker, om jag inte jobbar ihop med honom just då. Haha, jo, den där konstanta "tycka synd om mig själv" syndromet… Tragiskt… Vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Gasoline
2009-03-12, 22:54
#30
miuljo
2009-03-12, 22:54
#31

ja,.. det blir patetiskt tillslut…

kerstinjo
2009-03-12, 23:05
#32

Han hör mycket väl vad du säger när han är nykter, men det är alldeles för svårt för honom att ta den diskussionen. Då är det lättare att slå dövörat till eller bara hålla med dig så att du ska tystna.

En missbrukare vill inte höra "tjat" och är oftast inte mottagliga för det. Det blir ännu en anledning till att dricka. En missbrukare dricker på känslor. Alla känslor.

Klart att du ska skriva så mycket du vill, vi är bara glada om vi kan hjälpa dig det allra minsta.

Men återigen (Oj, nu är vi tjatiga) Ta hand om dig själv!!!!

Du kan aldrig få honom att sluta dricka vad du än säger. Det är bara han som kan ta det beslutet.

Under tiden, hur beslutet än blir, ta hand om dig. Det finns ingen anledning till att två personer går under, för du kommer att göra det om du inte tar hand om dig.

Jag vet att kärleken kan vara blind, men om du tänker så här; vad ger han mig, vad tillför han i mitt liv, vill jag leva detta liv?? Osv.

Var jätteärlig mot dig själv. Skriv gärna en lista med det positiva med honom och det negativa. Men var grymt ärlig mot dig själv. Du kan inte skriva t.ex. "han är i alla fall snäll när han är nykter".

Jag vet inte riktigt hur gammal du är eller hur familjesituationen ser ut för övrigt. Nu tänker jag på barn osv.

Är det så här du vill ha det? Är det vad du har längtt efter och drömt om? Jag vet att det är jättesvårt när känslor är inblandade, men unna dig själv att vara grymt ärlig mot dig själv.

Ditt liv kretsar runt honom nu. Det skulle vara ok om det vore positivt, men det är ju tvärtom.

Är det din livsuppgift att "städa upp" efter honom. Var det din dröm här i livet?

Jag försöker att få dig att öppna ögonen lite. För så här kan du inte ha det. En vacker dag kanske dina krafter tar slut och det enda som har hänt är att du år efer år har försakat ditt eget liv.

Ta hand om dig, vännen och använd oss som bollplank. vi svarar så gott vi kan.

 Kerstin 

 

miuljo
2009-03-12, 23:25
#33

tack ska du ha kerstin…

ja, tyvärr så har det varit såhär i sju år.. man kan väl igentligen säga att jag redan är helt slut… jag orkar helt enkelt inte ta mig ur det här.

jag vet inte rikigt vad man ska kalla mina känslor för honom, det är inte kärlek, det är inte förälskelse… det e som om jag har lixom dragit den korta stickan så jag får ta hand om skiten…

nä.. fy va hemskt det lät, men jag är sån.. det gäller inte bara honom, jag tar hand om ALLA som mår dåligt… jag vet inte varför.. det bara blir så.

klart att jag tycker om honom… jag tycker väl synd om honom o jag hatar att se honom såhär o det är min högsta önskan här i livet att han ska må bra.

nej detta var inte vad jag hade planerat… verkligen inte..

jag har alltid tagit hand om andra före mig själv.. redan på dagis va jag sådan..

det har resulterat i att jag gått in i väggen (men kommit tillbaka) och att jag lider av panikångest som jag medisinerar mot. (hmm.. jag är altså oxå en drogmissbrukare) …

ja, vi får väl se vad som händer… jag försöker att inte tjata på honom. men han ska iallafall inte få chansen att riskera att få för sig att jag tycker att det är ok det han håller på med.

återigen… tack

skuggspel
2009-03-13, 00:33
#34

Miuljo, om du vänder på dethela så är han din alkohol.

Du fortsätter hela tiden med något som skadar dig, och säkert även skadar dem som bryr sig om dig och inte vill se dig fara illa. Även om andra ber dig, bönar dig, dömer dig och uppmuntrar dig så lämnar du honom inte. 7 långa år har det varit såhär. Du fortsätter med något som för alla andra är helt galet och obegripligt.
Du gör detta fast du vet bättre. Du gör detta fast du inte vill. Du gör detta fast du svär dyrt och heligt att dethär, dethär var verkligen sista gången.
Du vet att detta gör dig till någon du inte vill vara, får dig att säga saker, göra saker, elaka saker. Detta får dig att brytas ner sakta. Du slutar dock aldrig hoppas att nästa gång, då ska jag ha kontroll.. Nästa gång ska det inte bli såhär.. Utan att ta bort orsaken,  det som orsakar all smärta väljer vi bort sist av allt.

Det är nog det bästa sätt jag kan beskriva en alkoholist. Migsjälv faktiskt, både som aktiv alkoholist och narkoman men även mig som anhörig, medberoende som det heter, fast i en otroligt destruktiv relation.

Jag hoppas du inte tar illa upp av dethär rättframma sättet att förklara för det är verkligen inte min mening. Jag önskar dig all kraft att tillfriskna och förändra den enda människa du kan förändra.

Lycka till för du är värd att vara fri.

Porklash
2009-03-13, 08:15
#35

#34

Mycket bra!

Ska erkänna att jag inte ens har riktigt tänkt på att det kunde behövas förklaras. Definitionen på en medberoende.

pEr

miuljo
2009-03-13, 08:46
#36

jo, jag vet vad en medberoende är, jag har gått hos psykolog och fått det förklarat för mig :)

jag tar inte illa upp, jag vet redan hur det ligger till. det är en sak att säga att man ska skita i honom… o en helt annan sak att verklligen göra det.

era råd är exakt dom samma som jag skulle ge någon annan i samma sits.

om jag viste att han klarade sig… då skulle jag skita i honom, om han va en "vanlig" kille som skulle deppa ett tag o sen gå vidare. det skulle underlätta.

jag vill inte göra honom lessen eller upprörd.. jag gör ju allt föratt inte ge honom mer anledningar än han redan har att dricka.

jaja.. jag är ganska uppgiven just nu… skulle antagligen inte reagera om det så skulle sprängas en bomb utanför fönstret… :S

tack föratt ni bryr er, det blir nog bra… nån gång.. :)

Gasoline
2009-03-13, 10:00
#37

#33 Du tycker inte om honom, du tycker om mannen bakom spriten! Ställ dilemmat att du lämnar honom om han inte slutar tvärtt och sedan lämna honom! Om du då betyder något för honom försöker han sluta, det är jag helt säker på.

Min far bestämde sig inte för att sluta dricka förenns en nyårsafton för något år sedan då han hade varit rent utav sagt förjävlig! Mor sa att nu får det vara nog (som många gånger förr), men menade detta denna gång och det kände far. Han kom ner gråtandes och lovade att bli nykter.

Dagen efter åkte vi till soc och pratade med dom och senare den dagen åkte han in till Örebros sjukhus på "avgiftning". Självklart vart han ju ingen nykter alkoholist på de 2 dagar han fick stanna, men han är nykter mellan varven iaf.

kerstinjo
2009-03-13, 11:27
#38

# 37

Jag är helt säker på att miuljo betyder något för honom, men däremot är jag inte alls säker på att det skulle hjälpa med att ställa ett ultimatum. För tillfället är han mycket mer förälskad i flaskan.

Man blir tyvärr inte nykterist efter 2 dagars avgiftning på en thoraxklinik och att vara "nykter mellan varven" är att balansera på en skör tråd.

Men miuljo, om du ställer ett ultimatum då måste du också sätta en tidsgräns på dina krav, max en vecka annars pratar han omkull dig. Vi är suveräna försäljare inom alkoholistbranschen !!!

Man måste själv vilja ta steget mot ett annat liv, annars är det kört.
Du kan inte hjälpa honom om han vägrar.
Du måste ta hand om dej själv oxå.
Du är VIKTIG & VÄRDEFULL!!!
Hota inte med något du inte har tänkt genomföra.

# 34

Klockrent!! Vill du lägga in det under "Medberoende" också!

 Kerstin 

 

Gronstedt
2009-03-13, 12:34
#39

Ja, om du ställer ett ulitmatim MÅSTE du vara beredd att följa upp det. Annars ger du honom ännu en ursäkt för att ignorera dig. Som kerstinjo säger, hota inte med något du inte tänkt genomföra.

Du behöver inte gensat gå ifrån honom till säng och säte heller, men börja bygga upp ditt eget liv, ett liv som inte kretsar kring honom. Börja skapa egna oaser i livet, där han inte har någon plats. Köp mat som du gillar, ät när du vill, gör saker du trivs med utan att fråga om han vill följa med.

miuljo, du skriver "jag vill inte göra honom lessen eller upprörd.. jag gör ju allt föratt inte ge honom mer anledningar än han redan har att dricka." Ingenting du gör kan ge honom en ursäkt att dricka. Han är ju för farao en vuxen man som dricker för att han tycker det är roligt! Att han skyller sitt drickande på dig är en typisk ursäkt från en person som inte vill ta ansvar. Skit i det! Det ÄR inte ditt problem vad han gör!

Varma kramar i alla fall. Jag låter drastisk, jag vet, och det är inte så enkelt när man sitter mitt i det, med alla känslor och lojaliteter som finns. Men du är den viktigaste personen i ditt liv.

Gasoline
2009-03-13, 17:18
#40

#38 Jag vet mycket väl att han inte blir nykterist utav de där två dagarna, ibland fler, som han får vara på den där avdelningen, men det va iaf ett steg närmare nykterhet. Förr va han alltid full, nu är han mer periodare iaf.

miuljo
2009-03-13, 17:39
#41

#40 det e ju alltid nåt.. :) fast i mitt fall så tror att det igentligen kvittar om han dricker varje dag eller en dag i månaden.. oron finns där ändå ständigt.. när kommer det.. när är det dags… och när det väl är dags så blir det presis lika jobbigt.. hade han varit en "vanlig" kille så hade jag inte alls kännt så ju, då hade jag antagligen oxå druckit tillsammans med honom den dagen det va dags. men själv har jag helt tappat smaken för alkohol, o så var det inte alls innan jag träffade honom.

nä, det finns nog inget som kan få en alkis att sluta … det e nog svårt att göra det även om man verkligen vill… så vill man inte så är det nog omöjligt.

jag tror oxå att jag betyder mycket för honom.. och jag är den enda som inte har dragit så han har bara mig som bryr sig.

jag har ett liv utan honom oxå… jag har startat ett eget företag tillochhmed.. :S. på nåt sätt måste jag överleva och jag gör det säkert.

ja, jag vet inte vad jag ska säga. tack för alla kramar :) dom värmer

Gasoline
2009-03-13, 17:46
#42

#41 Mor bor i samma lägenhetshus som min far fast de bor i separata lägenheter, på så sätt så kan hon välja att inte släppa in honom när han är full, och så är han välkommen när han är nykter. Har ni barn tillsammans? Som barn till en alkoholist och en mor som inte vågade lämna honom så önskade jag att hon hade gjort det redan när han började, hela familjen (möjligtvis inte han) hade mått så mycket bättre av detta.

Hoppas att det går bra med ditt företag =)

miuljo
2009-03-13, 18:32
#43

nej.. jag har medvetet valt att inte skaffa barn med honom… ska jag ha några barn alls så ska det vara med den absoluta rätta pappan, han har dock barn sen tidigare o det räcker att se deras lidande…

jag har en egen lägenhet oxå… så när det blir FÖR illa.. så har jag nånstans att ta vägen. då kommer dock det andra problemet fram att man riskerar att han får för sig att ta bilen o åka till mig.. :/

men jag släpper inte min lägenhet.. det är iallafall tryggt där

Gronstedt
2009-03-13, 18:35
#44

#43: Nu resonerar du ju på samma sätt igen - "man riskerar att han får för sig att ta bilen o åka till mig". Om han skulle göra det så är det INTE DITT FEL! Är han så dum så är det för att han är så dum. DU har inte den minsta del i hans beslut.

Stå på dig, vännen!

miuljo
2009-03-13, 18:53
#45

Tyst skit oxå.. ja det gjorde jag ju.. Skrikandes

jag ska skärpa mig,…. :)

kerstinjo
2009-03-13, 19:16
#46

#43 Inte bara det att "man riskerar att han får för sig att ta bilen o åka till mig" , och där håller jag med Gronstedt, utan du har kvar din lägenhet "ifall om att" för där är du trygg.

Du är m.a.o. otrygg i ert förhållande och det förstår jag eftersom du aldrig vet vad som väntar dig. Men t.o.m. den tryggheten att kunna koppla av i din egen lägenhet har han tagit ifrån dig.

Du väljer att inte skaffa barn med honom för att de inte ska få en alkoholistpappa eftersom du har sett hur hans barn lider. Du har valt bort barn för att han dricker, det tog han också ifrån dig.

Det är mycket han tar ifrån dig och jag kan lova dig att han kommer att ta ifrån dig mycket, mycket mer om du inte väljer dig själv i första hand. Vem han väljer i första hand vet du redan, det är inte du!

Vill du ha kvar detta torftiga och osunda förhållande, vill du fortsätta att stampa på dig själv, vill du fortsätta att ta ansvar för saker som du inte är upphov till.

Med allt det här i bagaget så kan du vara säker på att ni båda har problem som hänger samman med alkoholen.

 Hur mycket kan du svara "Ja" på?

Jag ser enbart hans behov.
Jag vet att jag behövs och ger tröst.
Jag ställer upp på allt, även det som inte känns rätt.
Jag glömmer mig själv, lever genom min partner.
Jag tror på alla lögner, det finns inga problem.

Jag bygger upp en egen ångest och oro, förstår inte varför det händer.
Jag är upptagen av vad som skall hända idag.
Jag är övertygad om att det är MIG det är fel på.
Jag öser skopor av skuldkänslor över mig själv.
Jag har ett enormt kontrollbehov.

Jag är oresonligt arg.
Jag grips av handlingsförlamning - vad ska jag göra?
Jag har förstått att något är galet, men kan inget göra.
Jag fångas in i depression, gråt, förtvivlan och vanmakt

Medberoende är självutplåning! Du är så starkt medberoende och det är inte DIN uppgift att rädda honom. Du kan inte ens rädd honom, det kan bara han själv och just nu har han tydligen ingen tanke åt det hållet.

Han har inte supit klart!

Medans du sitter och väntar på att han ska supa klart (om han gör det) kommer du bara att må sämre och sämre.

Ska du verkligen godta att han tar ifrån dig rätten till ett liv med livskvalitet?

 Kerstin 

 

Gasoline
2009-03-13, 20:42
#47

#43 Låter mycket klokt!

miuljo
2009-03-13, 22:56
#48

#46 jag svarar ja på 7 av frågorna… jag ställer inte upp på vad som helst.

jag tror inte på hans lögner, o jag tror inte att det är mitt fel att han dricker. däremot stämmer det att det ger mig ångest o oro. att jag har ett stort kontrollbehov, jag är arg o frustrerad.

jag vet inte om jag igentligen om han har tagit ifrån mig barnaskaffandet… jag vet faktiskt inte om jag hade skaffat barn med någon annan heller. än så länge så har jag inte kännt nåt behov av att skaffa barn även om jag absolut älskar barn (så länge man får lämna tillbaka dom på kvällen ;) men det kan ju hinna ändra sig.

jag är medveten om att hans alkoholdrickande blivit mitt problem o att jag är medberoende. nej jag vill inte leva så… men var hittar man då kraften att ta sig ur det? jag har den inte… då hade jag inte utsatt mig för detta år efter år. hur tar man fram kraften att vända någon som mår dåligt ryggen o går därifrån? hatten av för alla som har klarat det, verkligen! jag tror inte att jag fixar det.

jag ska kanske tillägga att han blir inte elak när han dricker.. han slår mig inte eller nånting sånt.. han är "bara" jättefull… o det är det som blir jobbigt, man vill ju lixom ha någon att prata med som en vuxen person, en som hör vad man säger o som minns det dagen efter. skulle han vara på en j-a humör o vilja slåss…. då är jag iallafall både starkare o snabbare än honom när han är full så det är ingen fara, jag är inte rädd för honom. jag är rädd om honom.

hans barn kommer att vara här denna helg vilket brukar betyda att han är nykter hela helgen :) så var det inte förr men så har det varit kanske det senaste året iallafall när dom varit här. det känns jättebra, dom oroar sig ju lika mycket som jag men dom har lättare att släppa det på nåt vis.

idag har vi varit ute o gjort snögubbar, jag o barnen :) nu är jag helt slut o ska gå o lägga mig o sova :)

natti natti!

Gasoline
2009-03-13, 23:01
#49

Skönt att han åtminstonde håller sig ifrån spriten när barnen är med. Känns som att det finns en strimma hopp iaf.

kerstinjo
2009-03-14, 18:02
#50

# 48 Det var inte min mening att låta hård, men ibland kanske man behöver en utomståendes syn på saken för att vakna till.

Jag tycker fortfarande att du ska ta kontakt med en Al-Anongrupp. Kolla på deras hemsida om de finns i närheten. Ge det en chans, för du kommer att ha nytta av det!

 Kerstin 

 

miuljo
2009-03-14, 23:40
#51

#50 du är inte för hård.. du säger sanningen o grejen är att jag vet redan om den.. :/ jag blir så arg på mig själv föratt jag låter han göra såhär mot mig o att jag inte bara drar… men, ja.. lättare sagt än gjort

miuljo
2009-03-18, 18:04
#52

idag vare dags igen…. jag ringer han från jobbet, hör på sluddrandet att han druckit… jag bryter ihop totalt o drar tidigare från jobbet. all motivation bara rinner av mig…

jag kommer hem o sätter mig på golvet med hundarna i famnen o gråter hejdlöst.. allt går bra så länge han inte säger nåt.. men när han börjar o spela dum, o fråga vad det är med mig, o låtsas som att han inte fattar nånting.. då exbloderar jag igen..

för mig är det fortfarande helt obegripligt hur man kan ljuga så för nån… på förmiddagen idag svarade han när jag frågade om han skulle vara nykter när jag kom hem att han inte hade nåt att dricka o att han inte hade några pengar att köpa hem nånting för… (det sista är sant, han har inga pengar o vi lever typ på nudlar..)

om jag ser på hans ögon.. så tror jag att djupt därinne så skämms han för vad han gör mot mig. men istiden kommer till helevetet innan han erkänner det högt…

han har varit nykter i knappt en vecka nu, det är nog presis vad han står ut med.

jag är så arg o lessen…

(oj, detta har nästan blivit som en dagbok för mig..)

Gronstedt
2009-03-18, 18:12
#53

Gråter

*kramar om bara*

miuljo
2009-03-18, 18:24
#54

tack.. Gråter

kerstinjo
2009-03-18, 18:36
#55

Du får så gärna skriva av dig så mycket du vill och behöver.

Men allt det han gör är så typiskt en alkoholist. Man kan stå och svära på att idag ska jag inget dricka, fastän man vet att det inte är sant.

Men då slipper man (för det tillfället) alla negativa reaktioner. Att reaktionerna kommer sedan tror jag inte att han byr sig så mycket om just då. Det är lugnt för stunden och resten får han ta när han är onykter.

Sedan är jag inte riktigt säker på hans reaktion när du blir så ledsen. Jag fick fundera på hur jag gjorde vid liknande tillfällen. Jag tror att jag också hade gjort som han och frågat vad det är. Inte för att spela oskyldig, utan för att en aktiv alkoholist uppträder och har ett urkorkat beteende och inte riktigt fattar att det är han som orsakar det.

Alkoholistens logik är idiotisk! Men så ser ett missbruk ut.

Men jag håller på dig och hoppas att du kan bryta detta destruktiva förhållande. Det gör ont, jag vet. Men du är värd ett mycket bättre liv.

Kram!

 Kerstin 

 

Kia
Kia 
2009-03-18, 23:54
#56

Miuljo… Jag har läst hela denna tråden nu och jag vill skicka så mycket värme och styrkekramar jag bara kan till dig…

Jag vet hur det är och jag kan bara säga att man sitter i en sits där man vet precis vad man borde göra och varför osv men ändå gör man inte det. Jag var rädd. Vad ska min omgivning säga , kommer de lägga det på mig att det är mitt fel osv osv…

Man blir så duktig på att hjälpa och ge andra råd, råd man själva helt går emot själva. varför gör man det. Jag har inget svar mer än att det nog handlar om rädsla. Men det viktigaste först och det viktigaste är DU och ingen annan. Var egoistisk och låt han ta fullt ansvar för sina handlingar, lägg dig inte i dom alls utan han får ta dom. På så sätt kan man sakta ta sig ur medberoendet tror jag. Det är inte lätt men man får öva och en alkoholist ger mig många gånger på mig att öva Obestämd… Låter helt hemskt det jag skriver men så är det ju. Alanon vil jag också rekommendera för där kan man få råd om hur du ska agera och finna modet att agera och kansk bara göra det som alla säger man ska göra genom att få ett stöd…

Kram Kia

miuljo
2009-03-24, 22:08
#57

kan en "ica-öl" ersätta starkölen? eller är det just alkoholhalten som man är ute efter? det är att bli så full som möjligt som man strävar efter, eller?

han har nu varit nykter i en hel vecka… peppar peppar..

vilket är sååå skönt då jag har haft det lite jobbigt i mitt övriga liv just nu så jag skulle helt enkelt inte orkat med honom oxå just nu.

o snart är det vååååår :) skönt med lite ljusare kvällar o mornar…

men…. vår o sommar betyder ju oxå mer dricka, sitta på altanen o ta en kall öl… o en till… o en till… o en till………………………..

kerstinjo
2009-03-24, 23:24
#58

# 57 En folköl kan aldrig ersätta en starköl. Så mycket alkohol som möjligt ska det vara, det är inte fråga om att dricka något bara för att det är gott.

Det kan smaka hur illa som helst, bara det är alkohol i. Men finns inget annat så går även folkölen ner. Sjukt? Javisst! men så ser det ut för en alkoholist.

Tyvärr så är våren, värmen och sommaren en förrädisk tid. Det är många alkoholister som ramlar tillbaka och tar sig ett återfall vid den årstiden.

 Kerstin 

 

Kia
Kia 
2009-03-25, 01:29
#59

Jag kan bara relatera till min egna symptom och allt går ner om man vill åt det man vill åt.

aleforsare
2009-06-09, 00:01
#60

                              HEJ

JAG ÄR SJÄLV ALKOLIST,MEN NYKTER SEN NÅGRA ÅROCH KANSKE KAN GE DIG NÅGRA TIPS,JAG HADE OCKSÅ ALLT SOM JAG ÖNSKAR,FAMILJ,FINT HEM,JOBB+ALLT SOM ANSES HÖRA TILL.

TROTS DET DRACK JAG I STORT SETT VARJE DAG,VARFÖR KAN JAG FORTFARANDE INTE FÖRKLARA OCK KANSKE DET INTE SPELAR SÅ STOR ROLL FÖR MIG NU. MEN ATT JAG NU ÄR NYKTER ÄR HELT OCH HÅLLET MINA NYA VÄNNER I ANONYMA ALKOLISTERS FÖRTJÄNST OCH ATT JAG KAPITULERADE FÖR MIN SJUKDOM(ALKOLISM) OCK NU SER DEN SOM BEHANLINDLINGSBAR(om jag inte tar första glaset).

MITT RÅD TILL DIG TA KONTAKT MED EN AA-GRUPP,ELLER GÅ PÅ ETT ÖPPET MÖTE,DET ÄR HELT GRATIS OCH DU KAN VARA HELT ANONYM OCK BARA LYSSNA TILL ANDRA MÄNNISKORSOM SITTER I SAMMA BÅT,OFTAST BRUKAR FOLK SOM ÄR PÅ MÖTENA SVARA PÅ DINA FRÅGOR,SEN FINNS DET JU AL.ANON FÖR ANHÖRIGA SOM OCHSÅ HAR MASSOR AV ERFARENHETER ATT DELA MED SIG,ADRESSER TILL AA O ALANON KAN DU HITTA PÅ BL.A WWW,AA.SE JAG KAN IALLA FALL LOVA DIG ATT DITT EGET LIV BLIR MYCKET BÄTTRE OM DU DELAR DINA BEKYMMER MED FOLK SAMMA SITUATION MVH HÅKAN

miuljo
2009-06-09, 13:03
#61

hej tack för din tid att svara!

min sambo har nu varit nykter i ca en månad tack vare antabus… han gick på ett möte på nåt som heter stegen men sen gick han inte tillbaka dit, han säger att det inte är hans grej.. :/

i övrigt verkar han väldigt possitiv o säger att han tycker att det är skönt att vara nykter. både för hans egen skull o för min o hans barns skull. om han menar det vet jag inte men det verkar så.

det är jag som ger honom tabletten när det är dags och det har inte varit något bråk om det alls vilket jag hade väntat mig att det skulle bli.

ärligt talat är jag lite förvånad över hur lätt det går… hur possitiv han är… jag går faktiskt o väntar på när bakslaget ska komma…

får väl se vad som händer när tabletterna tar slut och han måste fixa nya, om han gör det då eller om han skiter i det o tror att han fixar det ändå för då är det nog kört tror jag.

jaja, jag tar en dag i taget. hoppas att han inser hur mycket han förlorat pga alkoholen och att han inser att det är dags att göra nånting åt det nu.

kerstinjo
2009-06-09, 17:34
#62

Så rätt du gör, ta en dag i taget och njut av hans nykterhet!

Vem vet, det är kanske denna tid till eftertanke han behöver?

 Kerstin 

 

Porklash
2009-06-09, 17:37
#63

Vad bra miuljo att det funkar för er! Ja förhoppningvis kan han inse vad han förlorar p.g.a. sitt missbruk nu när han ser mer nyktert på saken!

Håller tummarna!

pEr

miuljo
2009-06-09, 23:03
#64

tack :) än så länge hoppas jag tyvärr inte för mycket.. han har ätit antabus förut.. o sen har det varit tillbaka på ruta ett när tabletterna är slut.. men man måste ju hålla tummarna att det går vägen denna gång.. jag har även kontakt med hans läkare o så… så det känns som att han inte kan komma undan.. o jag tror att han känner det själv oxå.. presis som om han behöver pistol riktad mot tinningen föratt skärpa sig.. :S (dum liknelse mend et enda jag kom på)

[Beavis]
2009-06-10, 00:14
#65

Hej, Jag har inte hajat riktigt hur det är med antabusen? Får man bara en viss mängd tilldelad och så är det slut sen?

Det verkar konstigt isf. Jag undrar också hur han/ni tacklar abstinensen när ni går på Antabus? Jag menar tabletten gör väll bara att alkoholen blir mer eller mindre odrickbar?

I vilket fall som helst Misuljo mfl medberoende lycka till i er kamp och låt inte er beroende knäcka er…..

/B

miuljo
2009-06-10, 16:22
#66

antabusen gör ju att man blir sjuk av att dricka alkohol… han gjorde det EN gång för länge sen o blev riktigt dålig så det gör han inte om tror jag.

ja.. abstinensen trodde jag skulle bli ett större problem än vad den är faktiskt.. nu vet ju inte jag vad som rör sig i hans hjärna, han kanske igentligen mår skit o har det jättejobbigt utan att säga nåt till mig.

eller så är det inte riktigt dags ännu… det har ju gått en månad, det kan hända mycket än.

för mig är det iallafall jätteskönt… jag kan för första gången på nästan 7 år koppla av och göra annat än att "sitta barnvakt" åt honom… jag kan koncentrera mig på jobbet, mina fritidsintressen och göra s¨dant som jag inte kunde förrut.. eller ja kunde jag väl men jag kunde inte sluta oroa mig för vad han gjorde när jag inte var hemma.. vilket resulterade i att jag stannade hemma med honom hellre än åkte därifrån.

en beroende kan verkligen knäcka en… jag tänker mycket på det (nu när jag har mer tid till att tänka) o så blir jag så arg på mig själv som inte såg varnings signalerna innan det va försent! när jag träffade honom va han i mina ögon en som var glad i att festa! att det tog så lång tid innan jag insåg att detta var ett prblem… vid det laget var jag redan fast.. som medberoende..

nu får jag gilla läget o göra det bästa av situationen.. mina 7 år kan jag ju inte få tillbaka så det e ingen ide o älta det. försöker komma på fötter och jag HOPPAS verkligen att det ska funka denna gång.. gör det inte det så går jag nog under, för jag orkar inte en resa till.

om han o jag fortsätter tillsammans vet jag inte.. det är så mycket som är skadat mellan oss. men jag tänker iallafall stötta o hjälpa honom nu när han är på väg åt rätt håll så får vi se vad tiden utvisar.

[Beavis]
2009-06-11, 22:30
#67

När man älskar/tycker om någon så vill man inte se, det är ju där det ligger oftast och när man inte kan blunda längre är det försent.

Fint att det går bra med hans nykterhet iaf, hopas det håller i sig. Men stanna inte kvar för sakens skull nu om kärleken är borta. Fortsätt som vänner annars. Synd att slösa sju eller fler år till.

sannixan
2009-06-13, 02:18
#68

jag är själv nykter alkoholist sen en lång tid tillbaka,ja jag räknar inte längre för då blir jag för kaxig.att jag blev nykter är nog ett mirakel.jag hade försökt själv många gånger,lyckades att vara nykter en vecka eller två o trodde att jag kunde gå ut och ta en öl.men ack nej,nej det blev 10 st.så höll jag på tills jag verkligen nåddee min botten,höll på att bli vräkt,min dotter sov hos sina kompisar o jobbet hade jag blivit av med.jag fick ringa ambulans själv en kväll när jag började skaka i hela kroppen och fick hjärtklappning,saken hör till den att jag hade tagit tabletter ihop med alkohol,jag hamnade på sahlgrenska,vaknade med syrgasmask,hade haft ett stort epilepsianfall.dagen efter gick jag på ett aamöte och fann människor med samma problem som jag.många återfall hade jag den första tiden.men jag har förstått att detta är en sjukdom,en slags allergi kallar jag det.en jorgubbsallergiker äter inte jordgubbar.jag kommer alltid att vara alkoholist.i dagens läge har jag en jättefin kontakt med min dotter,nytt jobb som jag trivs med,en jättefin lägenhet o jag tänkr fortsätta att gå på möten tills jag dör.skönt att dö nykter.jag går alltid med antabus i väskan som en säkerhet ifall kung alkohol gör sej påmind.i dagens läge har jag valt att inte umgås med mina vänner när dom dricker.jag måste tänka på mej själv i första hand,för om jag inte tar hand om mej själv så kan jag inte hjälpa någon annan.jag har jobbat mycket med min personliga utveckling,det är en häftig resa att lära känna sej själv ,jag har ju aldrig haft riktiga känslor.jag funderar på att bli personlig coach .jag känner att jag har så mycket at ge.ja det är underbart att ha en frihet att göra vad jag vill,det kunde jag inte förr,flaskan styrde mittt liv,min bästa coach i mitt liv är min dotter ,hon är stolt över mej och litar på mej nu.men visst händer det att jag självömkar,jag kommer nog alltid att bära en smärta av vad jag har gjort mot henne.men hon är så förståndig och säger att vi lever här och nu.jag kan förstå hur jobbigt det är att vara medberoende,ni försöker att förstå och gå på tå för oss.många var ju medberoende när  jag drack och ju mer dom tjatade desto mer drack jag.en alkoholist måste komma till insikt att man är alkoholist och vilja sluta själv.ja det var lite om hur jag lyckats bli nykter.

miuljo
2009-06-13, 15:23
#69

sannixan- tack föratt du delade med dig av din story. och vad skönt att höra att du är nykter idag och trivs med det.

det är det jag försöker visa honom med nu, hur mycket han kan få som nyjter, och hur mycket han som onykter förlorar.

för lite mer än ett år sedan tog han alkhol och en massa tabletter i ett försök att ta sitt liv, när jag kom hem var han medvetslös och på akuten sa dom att hade jag kommit hem en kvart senare så hade han inte klarat sig.

jag va vansinnig.. så ARG för det han hade gjort. jag följde inte med honom in till sjukhuset trots att jag inte viste om han skulle klara sig eller ej, jag åkte in när han hade vaknat och skällde ut honom efter noter. (självklart var jag även rädd)

jag tror det var då han insåg att han faktiskt hade ett problem, han va inlåst på psyk i ca en vecka sen åkte han hem utan någon som helst uppföljning, som om den vecka skulle ha botat honom….

det jag funderat en del på är varför en del tar till flaskan o andra inte? han säger att han mår så dåligt och han behöver fly från verkligheten en stund… men jag mår oxå dåligt! jag lider av deprission och panikångest. (ja, listan på jobbiga saker kan göras lång när det gäller mig) men jag dricker inte en droppe. varför blir inte jag alkoholist? det är så många som mår dåligt men som inte blir alkohplister/narkomaner/hetsätare/you name it för det…

nu är jag en sån person som känner frustration över sådant som jag inte kan förändra.. jag skulle vilja ruska tag i alla människor o få dom att inse att alkohol och sådana saker inte löser något.. men istället kan jag bara se på…

mitt framför ögonen på mig just nu har jag en kille på 20 år som just blivit förhörd för hashinnehav… han sitter i sin lägenhet ock ölar minst 5 dagar av 7 varje vecka. och vad är då nästa steg för honom? han är så ung! var ska det sluta… Gråter jag kan inte rädda hela världen… men jag önskar jag kunde det.

Porklash
2009-06-14, 14:06
#70

Ja och vi i tolvstegsrörelsen jobbar hårt på att acceptera det vi inte kan förändra.

Frågan är var vill du lägga din energi?

På sådant du inte kan göra nåt åt eller på det du kan?

Man blir inte alkoholist bara för att man mår dåligt anledningen varför man blir beroende är nog därför att man har tendenser till att bli det. Sen skapar alkoholen själv problem och ångest så hade man det inte innan så får man dem.

pEr

[Beavis]
2009-06-14, 16:35
#71

Som per säger tror jag också du måste ha någon form av anlag för beroenden för att bli det. Vissa kan supa och knarka som fan ett slag och sen helt sluta eller tokäta godis utan att bli fast i det. Emedan andra inte klarar av det alls utan har denna beroende anlag och blir beroende nästan diekt.

En deppression eller liknande kan kanske ha fått dem att börja missbruka men anlaget håller dem kvar i det. Det är min tes iaf.

miuljo
2009-07-10, 21:23
#72

nej nej nej nej nej nej nej….

Gråter

han har idag druckit igen……………………..

han är inte så jättefull… men han har tagit iallafall tre starköl som jag vet om. jag hörde det på telefon direkt när jag pratade med honom från jobbet o det bekräftades när jag kom hem.

allting bara rasar… han har varit nykter i två månader o det har varit så skönt, vi har båda börjat lixom få ordning på tillvaron… men nu är det förstört.. jag vet ju hur det kommer att bli nu.

han kommer inte att erkänna att han druckit o inte heller erkänna att han behöver behandling.. eftersom han tycker att han är nykter… Rynkar på näsan

aj min mage… Gråter

kerstinjo
2009-07-10, 22:58
#73

*kramar om*

Var glad åt den tiden som fanna, MEN tyvärr så är återfall vanliga. Förhoppningsvis lärde han sig något av det.

Men gjorde han det inte så är valet fortfaeande ditt. Vill du ha det så här?

 Kerstin 

 

[Beavis]
2009-07-11, 00:36
#74

*Kram* Ja som ovanstående säger, ibland så behöver den beroende ta sig ett återfall för att "testa sig" på vägen mot nykterhet. Förhoppningsvis går han nu tillbaka till AA eller liknande och fortsätter kämpa.

Tycker han att han är nykter när han e full? Eller anser han att 1 återfall inte är något?

Jag hoppas han lärde sig något av detta och skärper sig  nuoch går på möten och behandling för hans och din skull.

miuljo
2009-07-11, 02:00
#75

om han överhuvudtaget nånsin erkänner att han drack ikväll…

ja, han tycker att han är nykter när han är full… han nekar till sitt drickande så mycket så han tror sig själv…

som jag sagt förut, när han kämpar föratt komma på rätt köl så finns jag där… nu är mina taggar utfällda o jag har tagit bort min hand från honom… han kommer att bli varse hur mycket av det vi byggt upp under dom här två månaderna han förstört nu under en enda kväll…

jag har börjat bli ganska bra på att inte ta på mig ansvaret för hans hadlingar.. men fy vad detta tar på krafterna, nu är jag jätterädd att det ska bli som förut igen… det är lustigt hur snabbt den gamla bekanta kännslan i magen kom tillbaka! exakt samma magont, exakt samma slags ångest.. som att knäppa med fingrarna så var det där igen!!

som vanligt när han druckit så har han ikväll suttit o ringt runt till alla han känner o snackat en massa mölj… MÖLJ!! … folk är så trötta på honom, det är nog det jag tycker är värst… han förstör så för dig själv. han gör sig själv till åtlöje och DET är jobbigt att se på.

miuljo
2009-07-11, 02:04
#76

tack föratt ni bryr er… <3 det värmer =)

Kia
Kia 
2009-07-11, 12:56
#77

Miuljo…. jag känner så för dig då jag känner igen mig så mycket i det du skriver av liknande situation. Jag skickar till dig styrka för jag vet inte vad jag mer kan göra eller säga mer än att jag vet att du inte är ensam i din situation.

Kramar om dig /Kia

Porklash
2009-07-11, 13:43
#78

Du miuljo även du kan lära dig något av hans återfall. Om dig själv.

Ta hand om dig nu.

pEr

miuljo
2009-07-21, 22:13
#79

känns så himla bra att veta att det finns folk här som man kan skriva av sig till o som vet hur det är.

i min omgivning finns det inga sådana… ingen som fattar.

han var iallafall mycket ångerfull efter bakslaget… såklart..

idag är det dock dags igen…

han är inte full.. men han är påverkad.. det krävs ju inte många droppar föratt jag ska se att han druckit.

jag hittade vinflaskan som han stoppat undan i garaget, hällde ut innehållet och fyllde med regnvatten… får vi se hur den här kvällen slutar…

Gronstedt
2009-07-22, 10:23
#80

Suck, vad jobbigt. Men det är bra att du inte tar vid dig av hans dumheter så mycket personligt längre - att du tar din hand från honom när han faller, så att han inte dra dig med sig.

[TrevorS]
2009-07-23, 16:30
#81

Sug på alkohol hela tiden, jobbigt när man inte har tillgång och blir deppad när man börjar bli nykter. Sa upp livet som alkoholist för 3 år sedan efter mitt ex som också drack otroliga mängder.

Gronstedt
2009-07-23, 16:34
#82

Ja, det är många känslor som kommer upp när man ska släppa sin tröstnapp …

miuljo
2009-07-23, 20:31
#83

under dom här veckorna som han har varit nykter tycker jag att det verkat om att han har mått ganska bra… vad jag kunnat se iallafall… då såg han ut att må mycket sämre när han var onykter då han ofta satt o böla hela kvällarna…

det jag märkt dom senaste veckorna är att han är mer lättretlig och blir lätt arg… jag har förstått att det har med abstiensen att göra…

#78 ja, jag har lärt mig att jag är en stor idiot som stannar i det här.. vet inte varför jag gör det men jag kan inte vända ryggen mot honom, hur mycket jag än skulle vilja.

klart att jag inser vad jag borde göra! det enda självklara.. men varför gör jag inte det då… jag blir så arg på mig själv.

jaja.. det är som det är.. bara o gilla läget

Porklash
2009-07-24, 00:32
#84

Du inser att det är abstinens. Gör han det? Om inte säger du det till honom?

Du vet inte varför du inte kan "vända honom ryggen" det kanske är det du ska ta reda på? För om du känner att du kan det så kan du göra ett medvetet val om du vill ta kampen mot alkoholen med honom eller inte. Inte om nu när jag upplever det om att du känner dig fast eller tvingad…

Vad har du att förlora? Vad är du rädd att förlora?

pEr

Kia
Kia 
2009-07-24, 11:44
#85

Skickar styrkekramar till dig miuljo

Kram Kia

miuljo
2009-07-24, 15:14
#86

jag tror inte att jag är rädd att förlora något… jag är nog ganska säker på att jag skulle få det  bra så småningom när allt lugnat ner sig…

klart att jag behöver honom oxå ibland.. han är ju ändå den som vet o kan allt om mig och en sådan människa är ganska bra att ha ibland.

jag känner som så att jag kan inte lämna honom för då vet jag att det skulle gå utför helt med honom… han skulle supa ner sig ännu mer om han blev sittandes själv och kanske skulle han även göra ett nytt självmordsförsök…

och då är jag rädd för hur det ska bli… vem ser till honom om inte jag gör det? alla andra har ju vänt honom ryggen… vem kollar så han lever? det kan gå ett par veckor innan någon skulle sakna honom… o då skulle det antagligen va brevbäraren som undrar varför inte lådan töms…

ska han då ligga där ensam? ska hundarna äta på honom när ingen är där o ger dom mat…

när jag börjar fundera på hur det skulle va att lämna honom så tänker jag hur långt som helst…

han är inte den typen som skulle få en tankeställare om han blev ensam och att det skulle göra honom nykter.. tvärt om är han sådan som antagligen skulle dränka sina kännslor ännu mer… är jag rädd.. :/

som JAG upplever det så är det mest honom jag oroar mig för i en ev separation… mig själv i andra hand.. jag klarar mig alltid, det vet jag.. men han gör inte det.

och som sagt.. jag tänker hur långt som helst… o då känns det bättre att stanna så jag vet att nån ser till honom så inget alvarligt händer..

det låter sjukt jag vet.. men sån är jag…

tack för kramar Kia! det värmer.

Gronstedt
2009-07-24, 15:25
#87

#86: Det är inte sjukt att bry sig om den man älskat och ibland kanske till och med älskar fortfarande! Någonstans måste man till sist välja, men ingen annan än du kan ju veta när det är dags för dig att välja.

Det är lätt för utomstående som mig att säga "So what, vem bryr sig?", men vi är inte du. Men var rädd om dig på vägen.

miuljo
2009-07-24, 17:33
#88

ja nu är han iallafall igång igen…. hörde han på telefonen nyss…

så.. ett par månader klarade han av, det är iofs rekord.

Porklash
2009-07-24, 19:41
#89

Självklart så kan inte jag eller någon annan säga åt dig vad du ska eller inte göra. Jag inser att jag kanske verkade så men jag är bara lite tjurig och vill "plantera" tankar som jag hoppas kan hjälpa på ett eller annat sätt.

Jag kanske har sagt det förr men en mycket vis människa sa till mig att medberoende är ett friskt beteende i en sjuk situation och det ligger det en hel del i…

Vi gör alla så gott vi kan.

pEr

kerstinjo
2009-07-24, 19:45
#90

#86

Jag förstår precis vad du känner och tycker, jag kan förstå din rädsla och omtanke gentemot honom.

MEN, jag hör ändå varningsklockor. Det här är inget normalt förhållande!

Du får ge så otroligt mycket av dig själv. Visst, det är helt OK i ett "normalt" förhållande. Men nu så länge du lägger så otroligt mycket energi på honom och hans drickande, energi som går åt att ta hand om honom så är det inte OK. Energi, besvikelse, saknad, hat/kärlek, längtan, vanmakt osv. Vad får du tillbaka?

 Till vilken nytta?

Det vet vi inte, varken du eller jag.

Jag hör att du hela tiden hoppas. Hoppas på en bättring. Men hur länge orkar du hoppas?

Jag vet att du inte vill ge upp, jag vet att du hoppas på en bättring. Kanske blir det så, kanske inte. Men tyvärr så har du många odds emot dig.

Jag kan berätta om många livsöden jag har träffat under min nyktra tid. Människor som har kämpat med en beroende make/maka (jag har själv gjort det). Kämpat med näbbar och klor och hela tiden hoppats på en bättring. Så många olyckliga människor som har "vigt sitt liv" till att få en nykter/drogfri partner.

Rätt som det är så upptäcker man att åren har sprungit iväg och att man fortfarande står och stampar på samma plats. Fartblind, totalt fartblind! Det är ingen skön känsla att efter 10 år få tanken; Men, det var ju inte så här jag ville ha det.

miuljo, ta för allt i världen inte illa upp i det jag skriver. Jag försöker bara att tänka klart oc jag unnar dig att få ett bra liv.

Men jag tror att du behöver tänka till lite mer. Det är aldrig, aldrig ditt ansvar att få honom nykter. DU kan aldrig få honom nykter om han inte vill själv.

Han är en vuxen människa, som ska kunna ta ansvar för sitt eget liv. Hur mycket vi än älskar en människa så kan vi aldrig ta över ett ansvar.

Nu slutar jag, för jag kan skriva hur mycket som helst.

*styrkekramar till dig*

 Kerstin 

 

miuljo
2009-07-24, 20:52
#91

jag tar inte illa upp av något av det ni skriver så det är ingen fara!

det är ju sanningen det ni säger o jag vet ju det…

"Det är ingen skön känsla att efter 10 år få tanken; Men, det var ju inte så här jag ville ha det."

det är jusst så det är… fast "bara" 8 år än så länge… jag var 19 år när jag hamnade i det här och ibland kan jag verkligen känna att det är 8 totalt bortkastade år och det var VERKLIGEn inte så som jag hade planerat det.

visserligen hade jag knappast haft det bättre om jag för 8 år sedan valt att stanna i det förhållande som jag hade då (inlåst i en lägenhet utan att få gå ut för då kanske nån annan man skulle se åt mitt håll o gud förbjude kanske han skulle tycka att jag va fin) så visst… jag böt säkert upp mig.. :/ kanske…. givetvis har vi bra perioder oxå, vill inte smutskasta honom allt

för mycket. som nykter är han ju den rätta..

jusst nu slår jag bort alla tankar och känslor… visst, djupt därinne så finns dom ju såklart.. men föratt orka med att stå på benen och fungera utåt så stoppar jag undan dom tills vidare.

det bästa är att diskutera med honom när han är nykter… det är bara lite svårt att hinna med dom stunderna eftersom jag jobbar till 18 varje dag o ofta längre.. så när jag kommer hem är det redan försent…

kramar om hundarna, tar ett djupt andetag, och går in i rollen som medberoende med ett leende (dock så falskt) imorgon: diskutera om allting ännu en gång från början…

tomastur
2012-01-22, 12:48
#92

SkämsMiuljo!'

Jag är ´dessvärre ingen alkoholist men har varit nära anhörig till en alkoholist.

Alkoholister går rent generellt igenom en s.k. förnekelseprocess rent allmänt. Alkoholism är en sjukdom. En sjukdom som handlar om känslor. Tänk pådet allra viktigaste för dig i livet. Det som betyder allra mest. Tänk dig att dina anhöriga begärde av dig att du skulle erkänna att detta, det viktigaste för dig var skadligt för dig och för de som älskar dig mest. Utan det viktigaste i livet skulle du känna mörker, tomhet och klättra på väggen. Det närmaste man kan beskriva lakoholistens begär till alkohol är som ens innerligaste kärlek eller starkaste förälskelse.

Eftersom en alkoholiserad människas största kärlek är alkohol måste alkoholisten till varje pris förneka att den gör skada för de närmaste och att hans kärleksrelation kan vara ett problem.

Det finns bl.a. erfarna debattörer och journalister som t.ex. Lena Holfve som kan ge dig en fullödigare bild än jag om hur en alkoholist tänker och hur dessa tankar gestaltar sig ihop med alkoholistens anhöriga.

Utifrån sett går alkoholisten igenom en process, rent generellt som handlar om att förneka tills dess förnekandet på olika sätt får konsekvenser för andra och för honom själv. Alkoholisten behöver därför konsekvenser av sitt drickande. I de flesta fall räcker inte ens detta. Det bidrar till att alkoholisten byter partner efter partner och oftast till slut antingen fastnar hos en riktigt medberoende där han/hón kan supa utan konsekvenser eller till slut närmar sig sitt förnekande på allvar. Lena Holfve talar då om att alkoholisten nått det stadie där han med lugn och ro kan acceptera sitt förnekande och sin alkoholism. Dessa stadier går alla alkoholister igenom, o hur snabbt och på vilket sätt handlar säkert som annat om egna styrkor, bakgrundsfaktorer och hur stark alkoholistens anhöriga är i att få alkoholisten att på allvar förstå att alk. själv har det enda ansvaret o således enbart själv kan ta itu med sin sjukdom. / T

Rickard77
2012-07-14, 12:13
#93

Jag som själv varit en tung missbrukare i många år känner mig nästan skyldig att svara i den här tråden.

Alkoholism är en ego-sjukdom. I början dricker alkoholisten för att uppnå välmående och få bättre socialt självförtroende, och för att våga mer än han gör i nyktert tillstånd.

Inte sällan är det personer som varit mobbade i skolan eller haft en taskig uppväxt som senare i livet utvecklar missbruk. Jag själv var både mobbad i skolan, ända upp till gymnasiet, och hade hårda hemförhållanden, med en styvfar som ständigt terrosiserade och trakasserade mig och aldrig lät mig få ha någon fritid eller tid för mig själv. Det var alltid något jag skulle hjälpa till med, och gjorde jag inte det fick jag stryk eller blev hotad med det.

För mig var det mer eller mindre logiskt att jag utvecklade alkoholism, eftersom jag kände sån oerhörd frihet när jag hade flyttat hemifrån och ville fira denna frihet på alla sätt, men mest med alkohol!

Jag har alltid gillat att bli full och dricka i glada vänners lag. Men jag lider också av svår panikångest och har gjort sedan tonåren så många gånger har jag druckit för att lindra en panikattack. Sen har jag alltid känt mig allmänt tråkig och haft dåligt självförtroende då jag varit nykter, och vad gör man inte för att känna sig lite bättre och roligare? Ingen gillar en tråkmåns och inga tjejer vill ha killar med taskigt självförtroende.

Ända sedan jag flyttade hemifrån har jag nästan uteslutande umgåtts med missbrukare, för att jag ansett att det är de lättaste och mest toleranta människorna att umgås med. De dömer inte ut en för den man är eller för ens svagheter och brister utan man är accepterad precis som man är i sådana kretsar.

Sen hör det till att jag aldrig riktigt blivit accepterad av dem i min egen ålder då jag alltid varit "lillgammal" och pratat på vuxnas vis. Jag har "gått hem" mer hos äldre missbrukare eftersom jag tänker ungefär som dem och för att vi delar samma värderingar och ideal.

Jag ser att många här i tråden är väldigt hårda mot alkoholister och tycker att de ska straffas för att de sviker anhöriga eller för att de gör dumma saker på fyllan, och att de inte ska kunna ursäkta sig med att de inte kunde låta bli att dricka.

Då säger jag bara… gå en endaste mil i alkoholistens skor, så ska du få se hur lätt det är.

Många alkoholister/missbrukade känner sig svikna och föfördelade av livet och andra människor och att dricka är lite grann deras "revansch" mot alla som behandlat dem illa eller orättvist.

Och om deras revansch nu består i ett destruktivt leverne, så är det lite overkill att döma ut dem så hårt.. för att de är beroende av den destruktiva alkoholen som torde vara "straff" nog.

Tack för ordet.

[Beavis]
2012-07-14, 15:56
#94

Kul att du väckte den här tråden igen. den är väldigt intressant att läsa era tankar runt beroendet/missbruket. Alla är olika men har gemensamma nämnare

Upp till toppen