Ny här.
Hej jag är ny här och jag ville kanske skriva av mig lite. jag är då född 93 rätt ung men jag satt fast i alkohol och diverse droger mellan 16 - till nu i våras så jag har inte varit fri jätte länge men det är en början för mig iaf .
Det har hänt grejer på sistonde som gjort att jag varit nära att börja igen. Ni får ursäkta mig jag ville bara skriva av mig lite. Det är mycket som händer runt omkring mig ochså.
Men iaf så mitt missbruk eller beroende beror ju lite på vad man liksom definerar det som sabbade rätt mycket i skolan för mig. Men nu är jag fri från allt.
Ja det var väl egentligen det jag ville skriva ska bli kul att vara här oftare och lära känna nya människor =)
#1 Tack för välkommnandet =) det kommer nog komma mer från mig här =)
Välkommen! 
Och visst är det så, alla behöver nog lätta på hjärtat ibland och då är det skönt om man kan vara anonym också ifall man vill det. Och var stolt över varje dag du är drogfri, det är starkt gjort att sluta!
Kram.
#3 Tack =) jag har haft en riktigt bra person som stöttat mig så otroligt mycket också och han är än idag min bästa kompis skulle inte byta honom mot något =)
jag har även en fråga det är inte till någon specifik så men jag undrar om det kan finnas ett samband mellan att jag höll på med droger och alkohol och att min morfar hade ett alkoholmissbruk min mormor har och jag har växt upp med att min mamma dricker varje kväll vilket hon faktiskt gör fortfarand?
#4 Skönt att du har den personen vid din sida! Men jag vet av egna erfarenheter att det är lätt att tänka "utan dig skulle jag inte orka, försvinner du ur mitt liv så ger jag upp". Jag hoppas du inte tänker så, för jag vet att det är såå lätt att bara halka och rasa samman.. Och behöver du prata så har du oss, du får gärna PMa mig när du än vill/behöver prata, jag ställer upp!
Bra fråga, det där vågar jag inte svara på.. Menar du om det kan vara ärftligt, eller att det påverkat ditt undermedvetna?
#5 Jag tänkte så väldigt mycket i början men nu har jag ändå börjat tänka att jag har klarat mig igenom den mesta skiten själv och skulle han sluta vara min vän så är det klart att jag skulle bli ledsen men jag hade klarat mig själv :) Tack det är väldigt snällt av dig :)
både och faktiskt dels för att jag växt upp med det och sen att det ändå finns så nära i släkten ändå så jag var lite nyfiken om du/ någon här visste något om det ifall sån var ärftligt.
#6 Bra att du tänker så, då har du ju kommit väldigt långt!
Jag har faktiskt ingen aning, nån annan kanske vet (?) och svarar här i tråden men annars så kan du ju googla på det. Kommer säkert upp massor av svar..
Men hur du påverkats psykiskt kan nog bara du avgöra. Och man väljer ju vad man ska göra med sina erfarenheter. Om man ska använda dom till något bra och försöka förbättra saker, eller om man ska skita i allting och gå ner sig.. Om du förstår hur jag menar. Jag beskriver det som om det vore väldigt enkelt, enklare än det egentligen är. Så blir lite komplicerat att förstå, men.. 
#7 Jag har aldrig sett det som jag kommit långt för att jag inte tänkt på det men nu när du säger det så känslomässigt har jag kommit långt :)
Ja om ingen svarar så googlar jag det och ser vad som kommer upp av det :)
Ja när jag var liten så var jag väl rätt känslig då mitt första barndoms minne är en blodig dubbelsäng men jag har blivit mer bort kopplad känslomässigt även psykiskt svårt att förklara det på något bra sätt. Jag har alltid varit den som tyckt väldigt illa om min mamma men ändå när hon varit ledsen så har jag tagit föräldra rollen och tröstat henne det har aldrig varit tvärtom. jag hade gärna velat använda mina erfarenheter till något bra jobba med något speciellt kanske jag vill inte hamna tillbaka till samma ställe igen. jag förstår vad du menar :)
#8 Skönt att du bestämt dig för att ändra din livsstil iallafall.
#9 ja det kan jag allt hålla med om :)