Etikettberoende
Läst 2499 ggr
Anonym
Anonym 
2012-06-12, 20:03

Destruktiv

Jag är destruktiv och skär/rispar mig. Det är som ett beroende och när det gått några dagar så bara måste jag skära mig igen. Det kryper liksom i kroppen och jag kan inte få bort mina tankar förrän jag gjort det. Måendet är relativt stabilt och har inga depressioner på G. Ville bara skriva a mig.

SSKAnna
2012-08-04, 19:37
#1

Det är helt klart ett destruktivt beteende du har men frågan är om det har så mycket med beroende att göra. Du borde söka hjälp för det här, du kan lida av något som kallas för Emotionellt instabil personlighetsstörning och den här typen av självskadebeteende går att få bukt med!

Lycka till.

...and the book says:

We mat be through with the past,

but the past is not throuhg with us.

[JiggyTheManiac]
2012-09-09, 16:35
#2

Jag har skadat mej själv i flera år, det är ett beroende. Ibland gör jag det flera dagar i streck, men ibland kan det gå några månader emellan att jag skär mej.

Jag gör det när jag blir arg eller ledsen eller bara får panik och inte vet vad jag ska ta mej till. Men jag har asperger och lidit av depressioner och ångest så länge jag kan minnas.

SSKAnna
2012-09-10, 16:34
#3

Har du pratat med någon om detta?

Ditt beteende har blivit en flyktväg; ett sätt att hantera svårigheter men det är definitivt något som går att behandla! Hade själv problem med detta en period men fick god hjälp av DBT (dialektisk beteendeterapi) och minfulness.

...and the book says:

We mat be through with the past,

but the past is not throuhg with us.

PiganX
2012-09-11, 06:27
#4

Det är absolut ett slags beroende, har själv skadat mig i flera år och jag känner igen känslan. Kan gå och duscha flera gånger på raken, äta, promenera eller se filmer etc, för att tänka på annat. Men den där känslan kryper en under huden. Och har man svårt att hantera sin ångest så brister det totalt. Har skadat mig i 2-3 år, minns inte exakt, och har haft 2-3 uppehåll under den tiden, längsta gången under 3-4 månader.

Ingen kommer att kunna tvinga dig till att sluta, om du inte själv är beredd att offra en del. Det är inget lätt jobb, det påstår jag inte. Men det är värt det sen när man är helt frisk. Har själv varit på god väg flera gånger, och vet med facit i hand att det på ett sätt känns bättre att vara helt ren på armar och ben. Men samtidigt är det sjukt svårt att stå emot begäret.

En fråga du kan ställa till dig själv är varför du gör det. För att dämpa en fysisk smärta/fly från tankar, eller för att straffa dig själv?

Hur började du skada dig själv? Var det för att människor i din omgivning gjorde det, eller ville du testa något nytt? I vilket samband hände det, var det under en jobbig period inom dig eller hände något speciellt?

Det som hände då du började skära dig, är det du ska jobba med. Jobba med att möta dina rädslor, och konftrontera dina känslor. Jag vet hur sjukt jobbigt det är, så du får gärna skriva till mig ifall du vill ha stöd eller råd.

#3 Om du själv haft problem med självdestruktivitet borde du väl veta att det är ett beroende?

Porklash
2012-09-15, 16:24
#5

#4

Alla ser inte det som ett beroende utan som ett symtom på att man mår dåligt på något vis.

Alla ser inte heller det vi kallar för ett beroende för något annat heller.

T.ex. missbruk är bara ett symtom för något annat enligt den teorin.

pEr

PiganX
2012-09-15, 17:00
#6

#5 Hur menar du nu? Det blir ju ett beroende när man känner att man måste fortsätta, när man inte klarar sig utan det. När man är beroende av det, helt enkelt.

Porklash
2012-09-16, 13:16
#7

#6

Ber om ursäkt till TS här för lite annat:

Ja kanske eller jag skulle säga: Man vill sluta men klarar det inte trots allvarliga konsekvenser.

Sen så är ju t.ex. allvarliga rätt så relativt.

Men en del, gärna psykiatrin, ser missbruket som ett symtom en reaktion på ett mående. Frågan varför man missbrukar blir intressant. Man ser på anledningar istället för t.ex mönster.

Man menar får man bara veta anledningen och kan behandla den så försvinner behovet av att missbruka. Dvs det är inte ett beroende för beroendets skull utan pga nåt annat. Man "självmedicinerar" osv. Detta tar oftast ganska lång tid att reda ut dessvärre.

Sen har du också dem som tror att beroende är någor helt fysiskt, gärna kemiskt i hjärnan. Det finns brister/störningar och du "självmedicinerar" för det.

12 stegsgemenskapen pratar om att beroende är bla en brist på andlighet. Att man inte kan se sig själv som en del i något större. Beroendemänniskor känner sig i många fall ensamma och missförstådda. Du fyller ditt "själsliga tomrum" med någon typ av missbruk.

Nu har jag generaliserat grovt men det är för att göra det begripligt lite snabbt.

Så vad försöker jag säga? Jo att ordet beroende betyder olika saker beronde(!) på  vilken "skola" du kommer ifrån. Missbruk är också olika för olika personer. Jag ser inget fel eller rätt här. Bara skillnader.

TS har skrivit väldigt lite egentligen om vad som händer och har, som det verkar, lämnat tråden?

Men min erfarenhet av denna typ av självdestruktivitet, speciellt om personen är ung, är att försöka avleda tanken av att vilja skada sig. Hitta strategier för att göra nåt annat istället för att skära/rispa sig. Ofta kan man behöva hjälp med detta så att ha "bra" människor omkring sig är ofta en god start. Undvika andra med samma beteende osv. Sen behövs det andra insatser med men det är svårt att uttala sig när man inte känner personen bättre. Vi är ganska olika i hur vi tar emot hjälp bäst.

Hoppas jag inte rörde till det ännu mer nu?

pEr

PiganX
2012-09-16, 16:41
#8

#7 Vi tänker likadant men uttrycker oss olika, märker jag nu.. Tungan ute

Deaadwalking
2012-09-17, 13:20
#9

Det är ett beroende som kan vara blandat med tvång också sen beror det på varför man självskadar jag gjorde det för att jag mådde skit hela tiden och chansen att ramla in i en psykos var stor.

smärtan hjälpte väl mig för att den tog bort den andra smärtan. Sen så utsöndrar kroppen hormoner vid smärta som är beroende framkallande men det är ju olika från person till person vad man tycker jag tycker absolut att det blir ett beroende en del inte.

Men mitt tips är att söka hjälp för det.

SSKAnna
2012-09-18, 20:30
#10

Vad jag från början menade, vilket inte var menat att förringa TS beteende utan bara urskilja ett mönster, var att det inte är själva skärandet som hon är beroende av utan den lättnad som det framkallar. När man t.ex. har stark ångest men inte rätt redskap för att klara av den (vanligast på yngre dvs.) kan man ibland ta till något självskadande för att "föra över" den psykiska smärtan, som är så svår att hanskas med, till något fysiskt och på så sätt liksom avleda den. Det är samma verkningsmekanism som vi använder när vi blåser på något vi skadat eller t.om. samma som används vid TNS (TENS kanske det heter nu..). Det blir liksom som en Alvedon för själen.

(Den som är superintresserad kan ju läsa mer om detta; teorin kallas "the gate theory of pain" annars går vi vidare innan alla somnar..)

Självdestruktivitet är oerhört effektivt och mycket lättare att ta till än många av alternativen vilket gör att man ofta drar sig för att ens pröva. Detta kanske låter välbekant i beroendekretsar??

Nu kommer snabbresumén: beroendet ligger inte i skärandet utan i att snabbt ta till detta för att få den önskade effekten.

I DBT lär man sig att hanskas med dessa problem och har varit väldigt stora framgångar med den terapin på just sådana här problem. Jag kan varmt rekomendera det. Jag lärde mig faktiskt att inte skada mig själv på det viset eftersom jag då fick andra alternativ.

...and the book says:

We mat be through with the past,

but the past is not throuhg with us.

PiganX
2012-09-18, 21:04
#11

#10 Bra beskrivet!

SSKAnna
2012-09-19, 08:06
#12

Man tackar, man tackar! :)

Dety första jag fick lära mig på DBT'n var faktiskt att ta medicin istället för att skada mig!

...and the book says:

We mat be through with the past,

but the past is not throuhg with us.

PiganX
2012-09-19, 08:18
#13

Vad äter du för medicin, om jag får fråga?

Upp till toppen