Om du bara visste hur många "fallna änglar" det finns. Jag vill inte uttala mig om W.P's blandmissbruk eller om honom som person. Men jag kan bemöta några av dina meningar.

"Du svenska själ vart tog ditt hjärta  vägen?"

Jag och många med mig har hjärtat på rätt ställe och vill värna om våra medmänniskor, som har hamnat, eller kommer att hamna i ett missbruk. Vi är många som har drabbats och kommer att drabbas, samt alla anhöriga som drabbas.

Men vem ska vi skylla på? Jag skyller inte på någon, för jag förstog inte bättre. Jag gjorde ett omedvetet val, som jag trodde var ofarligt. Men ack så farligt!!

"Det svenska folkhemmet har stängt sina  dörrar för olycksbröder och systrar som gick vilse  i dimman. Ingen vill längre se mörkret i deras ögon."

Om du bara visste vad många "fallna änglar", som har öppna dörrar att gå igenom, men som missbrukare så är man suverän på att stänga dessa dörrar själv. Stänga och låsa med dubbla hänglås. Mammor, pappor, barn, mor-farföräldrar, osv i all oändlighet ser det otroliga mörkret i deras ögon. Ser och lider något fruktansvärt. Jag vet! Men de ser och lider otroligt av mörkret de ser i missbrukarens ögon.

Jag gick vilse i "dimman" i många, många år.

"Mammorna ropar på  hjälp men möts av döva öron."

Min mamma hade kunnat ropa ihjäl sig, mina barn också…….osv. Men, JAG hade väl inga problem? Det var de som inte förstog!!!

"Döden vilar runt hörnet och skördar sina  offer. Blunda, blunda vägra se, vägra höra, vägra  känna. Inte jag, inte du, inte han, inte hon - det  var någon annan jag inte kände. Klackar trippar över döda kroppar. Undviker att  titta vem som ligger där."

Jag kan inte blunda, inte låta bli att se. De anhöriga kan inte blunda och inte se. "Missbrukarvänner" och vänner som blivit drogfria blundar inte och de vet vart det slutar. Det finns ingen glädje i dem kvar och ibland kan döden komma som en befrielse.

En för tidig död. Otroligt många av mina missbrukarvänner lever inte längre, det är ganska lätt att räkna ut hur många som fortfarande lever. De är få och nästa gång är det deras tur.

"Solen gråter när hon går ned i havet. Gråter stilla  över alla fallna änglar som inte klarade av att flyga. Änglar som offrades för en styvnackad hållning med Svenska högfärdiga ideal."

Jag tror inte att solen gråter när den går ned i havet. Solen kommer tillbaka, men för vissa kommer inte "vår" sol tillbaka.

Jag var en "fallen ängel" men jag lyckades så småningom att "flyga". Alla har inte de förutsättningarna eller så går missbruket mycket, mycket djupare än mitt. Men jag sålde ändå min själ för att kunna fortsätta mitt missbruk och jag har fått betala oerhört dyrt för det.

Ja man kan naturligtvis tolka det jag skrivit på olika sätt. Min syn är dock att dörrar stängs och att folk dör i onödan pga den rådande politik som finns i vårt land. Det skulle kunna vara så mycket bättre på det området. Så mycket bättre!

#2 Jag förstår precis vad du menar. Men jag vet samtidigt så otroligt många missbrukare, som inte vill ha hjälp. De ser inte sitt eget missbruk, tyvärr så blir det en livsstil så småningom.

Samtidigt finns det de missbrukare som vill ta emot hjälp, men inte orkar med hjälpen.

Många som klarar sig ur ett missbruk har inget kvar. De har bara missbrukarvänner och i många fall faller de åter för att de inte orkar med ensamheten utan återvänder till sina forna vänner.

Men visst håller jag med dig om att missbruksvården borde förbättras OCH att framför allt eftervården borde fungera mycket, mycket bättre.

Samtidigt är det oerhört viktigt att unga som är på väg in i ett missbruk fångas upp mycket tidigare.

Själv hade jag ingen aning om att jag var på väg in i ett svårt missbruk, det alla andra såg, DET såg inte jag. Det var ju mitt liv och jag såg inga konstigheter.

Mycket bra skrivet. Tyvärr är det ungefär så som verkligheten ser ut allt för ofta, för många människor.