Etikettleva-i-tillfrisknad
Läst 7877 ggr
beckerellen
2012-09-28, 09:45

Förhållande under tillfrisknandet

Har träffat en man som är föredetta amfetaminmissbrukare, men ren sen 4 mån. Har legat inne på behandling men har nu bara ett återbesök kvar, han går även på 12 stegsmöten och är väldigt aktiv. Nu till mitt problem…han tar initiativ till att träffas men sen drar han sig undan och kommer med undanflykter så vi inte kan ses. I perioder hör han inte av sig alls, sen börjar han messa och kontakta mig på fb men sen blir det sällan nåt. Han vill och vill inte! Vi har haft sex så han har inga såna problem…Han kan vara hemma och inte ha nåt för sig en hel helg och säga att han är lite hängig men hör av sig till mig om han känner sig piggare, men det gör han inte….däremot kan han jobba med huset och greja så han är knappast sjuk. Får man inte inleda förhållanden när man går på behandling? Vill han, men får dåligt samvete..? Vad tror ni?

Porklash
2012-09-28, 18:28
#1

Man brukar faktiskt rekommendera att man inte inleder förhållande även ett bra tag efter behandlingen. Anledningarna kan vara olika men återfallsrisken är större…

Man brukar behöva lära sig att acceptera sig själv under en period efter behandling och så… Sen är ju det väldigt olika från oika personer.

Men fråga honom! Öppenhet är vad tillfrisknande behöver. Berätta hur det känns för dig!

pEr

kerstinjo
2012-09-29, 23:18
#2

Det är jättesvårt att inleda ett förhållande i sitt tillfrisknande. Man har fullt upp med sig själv och sitt (förhoppningsvis) nya liv.

Att påbörja ett nytt liv utan droger tar enormt mycket på krafterna. Suget efter droger kommer att finnas kvar väldigt länge. Det är ett kämpande, som en ickeberoende någonsin kan förstå.

Det "gamla" livet med missbrukarvänner är oftast det enda liv man kan. De enda vänner man har. Det är supertufft!!

Man släpper inte bara ett beroende, man släpper de missbrukarvänner man har, man släpper det enda liv man kan och känner till. Man släpper hela sin livsstil för att börja om med ett levende som man kanske aldrig har känt till.

Det är oerhört tufft!

Trots att han "kan han jobba med huset och greja så han är knappast sjuk"

Jo, han är sjuk. Ett missbruk är kroniskt, men behandlingsbart brukar man säga.

Jag har full förståelse för att han vacklar med kontakten med dig. Det har inte med dåligt samvete att göra eller att man inte "får".

Jag tror att han har fullt upp med sig själv, det är oerhört svårt att gå in i ett förhållande när man är i sitt tillfrisknande, alla tankar är upp-o-ner. Jag tror att han inte själv kan hantera detta just nu.

Men, ge inte upp - stötta honom och försök prata om hans "vill-vill inte" och ge honom tid.

Lycka till!

 Kerstin 

 

beckerellen
2012-10-01, 13:25
#3

Tack för alla synpunkter, det är nog lite så jag har tänkt. Förstår att han har det jobbigt, men jag kan inte låta bli att känna mig utnyttjad ibland. Vad har han för rätt att bete sig som han gör liksom! Han borde inte tagit kontakt med mig alls…. Nu sågs vi för några degar sen och nu är det tyst. Nåt litet sms för artighets skull är äl inte för mycket begärt? Tycker det är svårt att veta om jag ska "ligga på" eller låta honom vara ifred? Hm, det är ofta svårt med kärlek och förhållande och här är det nog så att jag inte riktigt vet vad som beror på tillfrisknandet eller om det är "vanligt" strul… Tack ska ni ha för råden!

PiganX
2012-10-02, 09:11
#4

Jag blev tillsammans med en f.d narkotikamissbrukare i början på augusti, men det höll inte. Han följer också 12stegsprogrammet, och har varit ren i 5 månader nu. Och det var han som tog initiativ i början, jag var väldigt tveksam eftersom jag inte ville komma emellan honom och behandlingen, eller på nåt sätt påverka honom så att det skulle gå dåligt. Men efter många om och men så övertalade han mig, och jag slutade tveka.

Gick dock inte så bra som vi hade tänkt oss.. Märkte efter ett tag att han förändrades, och blev mer och mer frånvarande. Grunden till att tillfriskna och lära sig leva på ett nytt sätt är ju att vara ärlig. Men det kunde han inte vara, eftersom behandlingshemmet förbjudit förhållanden. Så då var han ju tvungen att dölja det för dom, vilket gjorde att han inte alls var ärlig.

Och personalen märkte tydligt att hans behandling bara gick bakåt. Jag sa åt honom att jag inte orkar vara en del av det, att jag inte klarar att förstöra för honom. Men nej, jag förstörde inte, sa han. Men jag vet ju att det blev så, och jag la skulden på mig själv. Och jag hade ju rätt, för till sist funkade det inte längre. Och nu efter att det tagit slut så går hans behandling ännu mer bakåt, han gör mer och mer saker han inte får och har blivit väldigt manipulativ och osäker igen.

Så, jag råder dig till att låta honom sköta sitt tills han blivit frisk. Hur fin han än är som person, så kan det sluta illa. Både för dig och för honom.. Hoppas jag kunnat vara till hjälp.

Kram!

beckerellen
2012-10-02, 09:40
#5

Vet du jag tror det är samma sak med detta behandlingshem, att de kanske inte förbjuder förhållanden men rekommendationen är att avstå. Denna slutsats har jag tagit av kommentarer från hans vänner därifrån, några inlägg på fejjan…typ saknar nån, men får ju inte nu… Själv har han inte sagt nåt! Jag borde kanske fråga… En annan sak med 12 stegsmetoden är att jag har svårt för deras sätt att uttrycka sig till varandra. Det känns väldigt tillkämpat lyckligt och onaturligt tycker jag. Måste de tala på det viset? Känns inte som det är hans egna ord utan nåt han fått lära sig att säga. Det är kommentarer på fejjan jag läser och det är mycket goa, fina, kära vänner, tacksamhet och glädje, ödmjukhet osv. Det är inget fel, men jag tycker det är läskigt för det är inte hans egna ordval och sätt att uttrycka sig på. Jag har aldrig kritiserat hans behandling, det är bara mina tankar. Skulle gärna stötta honom men han håller distansen. Nu vet jag inte om jag ska ligga på och ta initiativet till att träffas eller lägga bollen hos honom. Om det blir en fortsättning får jag nog nöja mig med att vara lite vid sidan om hans liv och det är frågan om man orkar vara sådär lite allmänt bortglömd? Du har helt rätt i att jag borde låta honom gå men det är svårt…. Kram

PiganX
2012-10-02, 10:57
#6

#5 Ja, han jag var tillsammans med fick inte använda fb eller ha relationer. Men det var för hans eget bästa, för att man bör koncentrera sig på sig själv när man genomgår en behandling och håller på att tillfriskna från sitt missbruk. Tyvärr var jag för blind av kärleken för att hinna se vilken skada det skulle komma att göra, att trotsa dessa regler.. Men men, det är lätt att vara efterklok.

Hm, hur menar du med det? Är inte helt säker på att jag vet vad du menar. Men visst, jag såg en enorm förändring hos honom när han började ta behandlingen på allvar, han var motsatsen till den han förut varit. Plötsligt var han ärlig, och sen så sa han väldigt fina saker, men det gjorde han redan tidigare. Kanske är det så att den killen du pratar om inte riktigt vet hur han ska bete sig, och därför lyssnar på dem till 100%, om du förstår hur jag menar?

Och om jag vore du så skulle jag nästan berätta hur jag känner, och ser på allting.. Vad du känner och vill, men att du vill respektera hans behandling etc. Eller vore det konstigt att säga det "redan"?

Du kanske inte behöver låta honom gå, du kanske bara behöver vänta. Jag har försökt gå vidare med mitt liv nu iallafall. De första två veckorna låg jag i sängen och såg ingen mening i nånting alls, har tidigare mått väldigt dåligt, och då efter att det tog slut med honom så försvann all mening. Men det kanske var menat så, så att jag skulle ta tag i mig själv igen. Nu gör jag saker som är bra för mig, har sökt hjälp för mina egna problem och har tid att ta hand om mig själv, och hitta mig själv. Om han sen kommer tillbaks eller inte, det får tiden avgöra. Men just nu känner jag att jag klarar mig, även om jag tidigare trodde att jag skulle avlida för att allt blev så tungt.

Du får gärna skriva till mig ifall du känner att det blir jobbigt, om du vill lätta på hjärtat. Kram!

Porklash
2012-10-02, 11:55
#7

#5

Se dem som är i behandling lite som "nyfrälsta" eller "nykära". Man ser en möjlighet att få ett fungerande liv utan droger om man gör som dem andra som har fixat det gör. Man härmar lite för att det är så vi människor oftast lär oss sen hittar man oftast sitt eget sätt att använda sig av programmet och man blir "mer personlig". Tänk på honom som nybörjare i drogfrihet?

Att man använder liknande sätt att uttrycka sig visar också på en gemenskap. I de flesta grupper uppstår jargong och det är ju för att visa: "vi har nåt gemensamt". Många beroende känner sig fruktansvärt ensamma i sjukdomen och kan behöva övertydliga signaler när det gäller positiva saker eftersom de ofta är väldigt bra på att snappa upp de negativa och använda dem som anledningar att börja "agera ut" igen.

Rent allmänt tycker jag att de närmsta anhöriga ska behandlas med för att inte konflikter eller spekulationer ska uppstå i onödan.

pEr

beckerellen
2012-10-02, 12:18
#8

Ja du har säkert rätt där att han inte vet hur han ska bete sig och därför lyssnar på dem till 100 %. Under vår tid har han tagit behandlingen på mycket stort allvar. Jag kan tycka att han skulle må bra av att leva lite lättsammare och göra roliga saker. Nu är det bara jobb, möten, återbesök eller jobb hemma. Han och hans vänner från behandlingen är aktiva på fb så det är där jag läser mycket som jag reagerar på bla hans behov av att tala om hur duktig han är. Det är ofta…upp tidigt, renovera, skura, greja, härligt att få stryka från måstelistan osv…ofta avslutas inläggen med…en härlig dag ska ni ha alla goa vänner och ni andra oxå såklart. Tycker det känns som att han skapat nåt superpositivt, präktigt alterego som inte riktigt finns på riktigt. Jag menar man behöver inte tycka att det är underbart härligt med doften av nyskurade golv kl 8 en lördagsmorgon… Jag vet inte riktigt vad vi har för relation, men det känns iaf inte som om jag kan ställa några krav på honom. Visserligen öppnar han sig för mig och pratar om behandlingen och problem han har med sin son, men han har aldrig pratat om oss… Jag önskar att han hörde av sig oftare/ regelbundet det är nog det om är jobbigast, nu vet jag knappt från gång till gång om vi kommer ses igen. Ofta undrar jag varför han tog kontakt med mig… Hur tog eran relation slut? Vill du att han hör av sig igen? Skönt att prata med nån som varit med om nåt liknande! Tack ska du ha, kram.

PiganX
2012-10-02, 12:39
#9

#8 Ja, jag kanske har rätt men kan ju ha fel också. Var ganska klokt sagt, det Per sa, om att det kanske är för att han känner sig som en del i gemenskapen osv.

Ja, jag kan hålla med dig om att det kanske vore nyttigt för honom att göra lite roliga saker också. Han kanske borde unna sig själv något extra, som belöning till sig själv för att han sköter allting så bra.

Jag får iallafall känslan av att du borde prata med honom. Även om det känns tufft så är det bättre att få veta vad han vill och vad han tänker, även om man kanske inte alltid får det svar man hoppas på.. Är ju iafl bättre än att gå runt och undra och nästan bli irriterad för att man väntar på något som inte verkar komma, eller som kommer lite då och då när man minst anar, om du förstår hur jag menar..

Det tog slut när jag sa att jag inte orkade mer, för han var så frånvarande de sista 2-3 veckorna. Jag hade en stark känsla av att han dolde något, eller försökte förtränga något. Och han höll bara med. Jag var ju helt säker på att han skulle säga tvärt emot vad jag sagt, att vi visst ska klara oss igenom det även om det blir jobbigt, och så vidare. Men det gjorde han inte, utan han gav bara upp allt sådär på två sekunder. Utan någon förklaring alls. Har inte orkat tjata på honom nu efteråt, det är hans val ifall han inte vill prata med mig om varför det blev som det blev. Men men..

Innerst inne vill jag väl att han hör av sig igen, eftersom han påverkade mig så starkt, på ett positivt sätt. Han gav mig motivation och fick mig att känna trygghet, för första gången på åratal.. Har varit väldigt ostabil de senaste åren, och han fick mig att känna att det faktiskt var värt att leva, att jag duger som jag är och att jag är värd att älskas. Han var både en bästa vän och en partner, och det är det jag sökt så länge. Men vi får väl se vad det blir av allting..

Ja, jag säger detsamma. Är skönt att prata med nån som är/varit i nästan exakt samma sits.

Kram!

beckerellen
2012-10-05, 00:36
#10

Och då är jag där igen…han hör inte av sig och jag velar om jag ska eller vänta…Brukar tänka att han antagligen inte vill att vi ses mer men precis när jag börjar acceptera att det nog är så brukar han dyka upp igen. Om han gör det denna gång återstår att se…. Nu är det ju så att detta problem kanske inte har ett dugg med hans tillfrisknande att göra, det förekommer ju hos "andra" också. Blir lätt så tycker jag att man tror att alla problem beror på det, men så är det kanske inte. Vad var det din pojkvän dolde, förträngde? Pratade ni om det? Det rekommenderas tydligen ofta att föredetta missbrukare inte ska ingå förhållanden, men hur ses det på övrigt umgänge, kompisar? Att det inte är bra och umgås med aktiva missbrukare är väl givet, men annars uppmuntras umgänge utanför "gemenskapen"? Kärleksproblem är alltid jobbigt men det här är extra förvirrande när man inte vet vad som ligger bakom. Kram!

PiganX
2012-10-05, 13:00
#11

Du kanske bör prata med honom om det, att han förvirrar dig när han hör av sig lite då och då bara? Kanske finns det en förklaring till det, man vet aldrig. Och då blir det också enklare att acceptera, om man vet varför. Och så får han ju chansen att ändra sig, ifall det är ett problem som han inte ens tänker på.

Nja, fick aldrig veta vad det var han dolde de sista veckorna, förträngde eller vad man nu ska säga.. Men det var antagligen nån anledning till att det tog slut också, som han inte ville berätta. Men men.

Hur menar du nu, att f.d missbrukare inte ska ha förhållanden under själva tillfrisknandet, eller någonsin?

Jo jag förstår att du är förvirrad..

Kram!

beckerellen
2012-10-05, 20:36
#12

Hej Ja, visst borde jag prata med honom. Men varje gång det blir tyst tänker jag att jag kanske aldrig mer kommer att prata med honom… Det gamla vanliga, ska jag svälja min stolthet och höra av mig eller inte? Självklart ska f.d missbrukare få ha förhållanden! Men under behandling/ tillfrisknande är det tydligen något som avråds… Jobbigt, jobbigt..önskar jag inte var så kär i honom! Tack för dina råd och tankar! Kram

PiganX
2012-10-06, 12:20
#13

Ja, det avgör du själv.. Känner du att det är värt att göra det, eller vill du inte? Lyssna på hjärtat, men inte alltför mycket..

Ja, under tillfrisknandet ska de koncentrera sig på det och på sig själva, i förhållanden blir det lätt så att man fokuserar mycket på sin partner och måste se till att klara det också, samtidigt som man måste ta hand om sig själv och fortsätta framåt. Så det är därför det kan bli lite krångligt..

Kram.

beckerellen
2012-10-07, 19:04
#14

Jaha, det var det… Nu är det slut fast inget blev sagt… Han gled ur det hela och nu har tiden gått. Grymt besviken på att han inte sa nåt eller iaf försökte sig på en förklaring… Tydligen har han nåt behov av att jag inte ska vara sur för han fortsätter att "gilla" och kommentera på Facebook, men inte ett endaste privat meddelande, klar markering på att han vill att vi ska vara neutrala inför varandra…. Bara att acceptera, men jag velar fortfarande om jag ska höra av mig med frågan om vi ska ses igen eller om det är över dvs få honom att säga orden! Eller ska jag bara låta allt bero och låta det gå bekvämt för honom? Tiden läker alla sår, men det gör ont under tiden! Kram

PiganX
2012-10-07, 21:09
#15

#14 Hur lång tid har gått då?

Jag är beundrad över att du inte pratat med honom ännu, att du klarat av att "stå emot". Hade jag varit du hade jag pratat med honom för längesen, man lever bara en gång och om det nu ändå är "slut" så finns det ju inget att förlora..

Kram!

beckerellen
2012-10-07, 22:29
#16

Låter löjligt när jag säger att det gått en vecka kanske…. Men att vi sågs då var på mitt initiativ annars hade det gått längre tid. Men det har aldrig gått så lång tid utan ett enda mess eller privat medde på fb, det "känns" att han inte vill. Vet inte varför jag har så svårt för att ställa den raka frågan till honom om han vill att vi ses eller inte. Är ganska säker på att han inte vill men är väl rädd för vilken förklaring han skulle komma med + rädslan för att vara klängig, jobbig, krävande… Suck, får nog ta mig i kragen och fråga ändå annars får jag honom aldrig ur skallen… Kanske ska säga oxå att han verkar vara mer engagerad än nånsin i sin behandling nu, det är mycket möten, gemenskap osv. Kram kram!

PiganX
2012-10-08, 09:49
#17

Nejdå, inte låter det löjligt. Jag vet ju inte hur mycket tid det brukar gå mellan er så. Men om det känns som att han inte vill, så finns kanske inte så mycket att göra. Men jag tycker att du ska berätta iallafall, han kanske backar för att han är osäker av nån anledning? Vem vet..

Kram.

beckerellen
2012-10-14, 10:57
#18

Hej, vill bara berätta att jag till slut tog mod till mig och kontaktade honom. Fick svaret att han har problem med sonen som det visat sig också har drogproblem. Nu ska han hjälpa honom förstås + brottas med sitt dåliga samvete och fortsätta med sin egen behandling. Dessutom har han en del hälsoproblem…blir man lätt sjuk efter att ha slutat med amfetamin? Han avslutade med att han gärna skulle vilja träffa mig men inte tycker att det finns tid till det…. Det kan jag förstå, samtidigt så finns viljan så finns det tid…jag är inte speciellt krävande som person direkt. Han var så fin och skickade massor av meddelanden på fb och sms förr, det är inget som tar tid direkt…så han vill inte helt enkelt, men tycker väl det är jobbigt att säga det tydligt… Nu vet jag läget och får släppa honom helt, men är sårad över att han bara gled iväg utan att ge nån förklaring. De är så noga med att vara fina människor i Na gemenskapen men det gäller tydligen bara mot varandra inte mot oss "vanliga" människor. Jag är väldigt skeptisk till Na, tycker det är på nåt vis sektliknande. Nu umgås han bara med folk därifrån och går på möten 2-3 ggr i veckan Han mår säkert bra av det och det viktigaste är ju att förbli drogfri. Men det har ändå gått 5 mån nu, när är det dags att kliva ut och umgås med andra? Kram..

thenameless
2012-10-15, 10:54
#19

Jag tror anledningen många brukare och hangarounds ser NA AA mfl 12 -stegsgrupper som sekter är att de söker nya bekantskapskretsar för att komma bort ifrån det dstruktiva livet som missbrukare. Vilket innebär att man troligen ofta drqar sig undan ifrån brukande vänner och andra kontakter som påminner om det livet.

För att hålla sig "abstinent" som de kallar det behöver man ofta stöd och det bästa stöd som de ser det är ifrån någon/några som gått igenom det de gör. Dessutom behöver man skaffa nya vänner som inte brukar.

Detta tillsammans med att man går på möten som stöd även efter att man helt slutat med droger gör nog att ni i gamla umgänget  kan sedet som en sekt?

Jag trot att i fitt fall så är det nog både ock tyvärr. Inget illa om dig du är säkert en fin kvinna. Men dels försöker nog den här killen få ordning på sitt liv och sonens, Skaffa vänner han inte associerar till sin verksamma tid. Plus att han troligen inte känner det du gör?.

Jag önskar dig lycka till i alla fall och hoppas du hittar kärleken igen någon annanstans.

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

PiganX
2012-10-15, 17:03
#20

#18 Vad bra att du äntligen fick ett svar, även om det inte var så himla kul att höra.. Jag hoppas att du kommer kunna komma över honom med tiden, och tills dess - ta hand om dig. Du får gärna skriva till mig ifall du har lust.

Kram!

kerstinjo
2012-10-15, 19:33
#21

Så sant pEr; I de flesta grupper uppstår jargong och det är ju för att visa: "vi har nåt gemensamt". Många beroende känner sig fruktansvärt ensamma i sjukdomen och kan behöva övertydliga signaler när det gäller positiva saker eftersom de ofta är väldigt bra på att snappa upp de negativa och använda dem som anledningar att börja "agera ut" igen.

Jag efter lång drog- o nykterhet, väldigt svårt för att vara "normalt" social. Något som ingen märker av eftersom jag lyckas dölja det väldigt väl. MEN oftast så tycker jag att deras (andras) samtal är helt ointressanta och fattar inte vad de pratar om.

Eller rättare sagt; Jag tycker det är helt ointressant och undviker så gott jag kan "nöjen" som görs på t.ex. jobbet, för jag tycker att det är urtråkigt och ointressant.

Ändå så upplevs jag som väldigt glad o social. Obestämd

Men jag skulle aldrig kunna ha ett nytt förhållande med någon, som inte har gått igenom samma saker som jag.

Det här blev kanske lite OT, men det är oerhört vanligt att beroendemänniskor tänker och är som jag. Oavsett hur många år det gått.

 Kerstin 

 

thenameless
2012-10-15, 20:22
#22

#21 Jag tror att du satte huvet på spiken rätt bra. Eller vad man säger+

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

Upp till toppen