En ganska exakt beskrivning av mig… Men jag jobbar på att ta mig ur medberoendet och mitt eget beroende

Några punkter känner jag igen…

Jag är glad att jag inte är beroende själv, för då hade jag nog haft svårt att klara mig.. vilket jag ju var innan, (Sockerberoende)

Nu är jag nykter tack vare lågkolhydratkost…  och försöker avskärma mig från den beroende, men det är ju inte så lätt i verkligheten med ekononomi och ansvarsbitar  

Definitivt medberoende.

Inget beroende själv förutom medberoende.

Usch vad jag känner igen mig….

….jag med.

Detta förändrar allt.

# 5 Nu gör du mig nyfiken. Vad menar du med att detta förändrar allt?

Men vad är det bästa sättet att jobba med sitt medberoende?

För mig är bästa sättet att jonbba med mitt medboeroende är att gå på möten och att umgås med andra "tillfrisknande". Det gör att jag tänker efter mera och dessutom får hjälp av andra när jag börjar halka dit igen.´

Jag försöker alltså vara medveten om mitt eget agerande och har insett att jag behöver hjälp av andra för att kunna vara det.

Hm, vad konstigt att så många av punkterna stämmer helt eller delvis på mig utan att ha någon form av beroende i familjen… visst är min familj dysfunktionell så det måste ju vara ur deras beteende det kommer då.

#9 Intressant reflektion - jag har ibland tänkt i såna banor gällande andra saker där man ska bocka av symtom eller mönster eller vad det nu gäller - att det överennsstämmer på väldigt många trots att de inte har nämda tillstånd eller sjukdom som f.n. avhandlas. Någon form av google-syndrom! :)

Jag tycker att jag är medberoende och fungerar som en sådan oavsett om det finns någon att vara medberoede till elller inte.Det har blivit en del i hur jag är och fungerar.Jag är vuxet barn till en alkoholiserad pappa samt dotter till en extremt medberoende mamma som själv var alkoholistbarn.

(näe jag dricker inte alkohol själv - håller mig till socker)

#11 Nu reagerade jag, Du är dotter till en alkoholiserad far och du är dotter till en medberoende fru.  tyvärr skulle jag nog behöva säga att du kanske behöver fundera på det där, Visst är du ett vuxet barn. Men fungerar du inte som medberoende också egentligen?? Bara en tanke som slog mig när jag läste ditt inlägg och något du kanske ska fundera lite djupare på?

Jag går väl mot strömmen och säger att jag inte är medberoende.

* Knuffar upp denna för den käns viktig och medberoende problematiken kan vara svår att fånga upp,,,

Det finns ju nått som kan kallas känslomässig nykterhet också.

Jag har vart medberoende men är det inte längre utan beroende.

Tänk hur det kan gå..

Om jag nu ska vara tråkig och negativ så går sällan det medberoende över för att man utvecklar eget beroende… Nu säger jag ju inte alls att det är så för dig Lumos1.

Ett vanligt sätt att ta återfall BTW är att man får för sig man ska hjälpa någon gammal polare att bli nykter.

pEr

#16 Nu blir jag intresserad!Trodde verkligen att det var vanligt?

Att man träffar någon som är beroende och om man själv tidigare missbrukat men är ren, är det då inte väldigt vanligt att man

"ska hjälpa" och sen hamnar där själv istället?

Det är lättare att bruka tillsammans än ensam tror jag.

Bara nyfiken:)

Jag tror att han menar att du snarare är "både ock" så att säga?

Och att man tar sig an att hjälpa en "gammal polare" och under den förevändningen "åker dit igen"

Men intressant Porklash får gärna utveckla sin tankegång.

Jo det var så jag menade Beavis!

Fick för ett par år sedan höra en historia om min farfar som var s.k. periodare av den gamla skolan. När han var nykter var han en framgångsrik företagare när han var full så var han en fullgubbe som barn och fru fick ta reda på. Men:

Jag fick höra om en av min farfars anställda som också var alkoholberoende att när folk ringde och klagade på att karln var för full och inte klarade av att jobba så for min farfar, om han själv hade en nykter period, dit och tog över eller städade upp efter sin anställde!

För mig ett ganska bra exempel på hur beroende och medberoende ofta går hand i hand. Det är ju ganska vanligt att man växt upp i ett hem med beroende och senare utvecklar det själv.

Under de år jag jobbade i missbrukssvängen så vill jag påstå att den vanligaste orsaken till återfall bland de som ändå kommit en bit på vägen var att man fick för sig att man visste hur kompisen skulle bli nykter. Varför är nog olika från fall till fall.

Men att ta ett återfall kan vara nödvändigt för en del… För det går att lära sig av dem med. Om man vill.

Nu tar vi den här dagen! I ett försiktigt tempo känner jag… 

pEr

Tack för inlägget! Har under större delen av mitt liv levt ihop med en far som är alkoholist, känner igen många utav dessa punkter. Det var länge sedan jag hade kontakt med min far men känner fortfarande att detta tär på mig, hans beroende och allt han utsatt mig och min familj för. Finns inte en enda dag som jag inte går och funderar på allt ikring detta. Vad finns det för hjälp för oss som är medberoende/anhöriga? Har ni några råd att ge om hur man kan hantera detta?

* 20 Du kan googla på Aca o se om det kan vara nått för dig.

#21 tack för tipset, jag ska genast kolla upp vad det är för något!

#20,22 ACOA Adult Children Of Alcoholics kan vara en annan väg att få stöd och någon att dela erfarenheter med osv

Kolla här

Aca och ACoA är samma.

Nu har jag kollat upp detta och jag tror inte att det är något för mig. De stod att dom ej var politiskt eller religiöst styrda, att de heller inte var någon sekt. Läste de tolv stegen, som fick mig själv att känna mig som en alkoholist och dessutom var Gud med i texten, dvs något jag inte tror på. Jag måste iallafall tacka för tipset, att ni tog er tid att skriva det!

Jag förstår…hakade själv upp mig på guds ordet ibörjan…Lycka till!

Finns det behandling för detta eller är det mer en ¨dålig vana¨?

#27 ACOA använder sig av tolvstegsmodellen som är dominerande inom s"jälvhjälp i grupp" rörelserna som ftrsträvar att progra,era om hjärnan gemnom att man rensar ut och gör upp med sitt förflutna och sina känslor som fungerat som  gnistor för missbrukandet och beroendet då ångest och skam samt skuldkänsla kan leda en till självmedicinering som bara blir värre. osv.

Man kan behndla det som en "dålig vana" också men då måste man verkligen använda sin självdisciplin och vara stark och vara väldigt medveten om vad man gjort fel och kunna bryta mönstret..