Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 4251 ggr
Ting13
2011-05-26, 16:48

Anhörig

Hej,

ja det e mycket jag undrar över. Min pojkvän e alkoholist o blir så elak när han dricker o jag vet inte hur jag ska bete mig längre. Vi har inte känt varandra så länge. Han e meveten om att han e alkoholist men han klarar inte vara ifrån det om vi inte e tillsammans dygnet om. Då e han nykter o vill inte dricka. Men så fort han åker hem eller jag ifrån honom så börjar han o blir så kall o elak. Säger hemska saker o att jag ställer till allt o jag e jobbig mm…Han säger med att går jag så struntar han i allt o då e det lika bra att fortsätta. Han gör saker på egen hand o struntar i att ta hänsyn till mig men jag får inte göra något. Tanken är att vi ska gifta oss i sommar o flytta ihop. Jag e så rädd samtidigt. Han har ett sånt hårt sätt o det kommer upp ibland även när han inte druckit. Vi ska så småningom skaffa familj o barn. Jag älskar honom mer än allt annat när han e nykter. Hur kan jag hjälpa honom? Lämnar jag honom så vet jag att han kommer strunta i allt.

vet inte vad jag ska göra…

Lina

[Beavis]
2011-05-26, 23:39
#1

Hej och välkommen Lina

Du har det inte lätt, Att vara tillsammans med en aktiv missbrukare är svårt och du måste nog fundera på om du verkligen vill leva i en sådan relation där han inte verkar vra villig att sluta utan håller det som ett hot för att hålla kvar dig bara.

Beroendesjukdomen är knepig och får oss att bete oss annorlunda när vi är påverkade. Missbrukaren är nästan alltid helt självcentrerad och gör som h*n vill som du märkt då din partner struntar i dina behov så länge du tillåter honom.

Al-anon är en organisation för anhöriga till alkoholister titta in på deras hemsida och läs lite. kanske gå på ett möte eller två för stöd och råd.

Om du är rädd och orolig för hur han är ibland är det en väckarklocka jag inte tycker att du skall ignorera.  Kärlek är kontigt men det bästa ni kan göra för er kärlek är att ni söker hjälp och skaffa inte barn med homnom så länge han är aktiv alkoholist, är väll mitt råd utöver det.

Lycka till

Ting13
2011-05-28, 08:51
#2

Tack för ditt svar. Jag vet att jag borde lämna honom men samtidigt kan jag inte. Han e ju sjuk för det räknas som en sjukdom. Känns som om jag sviker honom då. Om en människa får cancer eller någon sjukdom så lämnar an inte dom. Men detta är kanske inte samma sak? Jag e så ledsen o kan nte ta mig för något. jag har själv två barn redan med.

Skriv så mycket ni kan till ig. vore så glad för det. behöver stöd

[Beavis]
2011-05-28, 09:50
#3

Det andra alternativet till att lämna honom är att han är villig att söka vård och hjälp. Och på din beskrivning lpåter det som han är nöjd med situationen och använder den som ett sätt att hålla dig kvar i relationen? När han säger att "ajg kan bara vara nykter när du är i närheten".

Visst det kanske fungerar i nuläget när du måste åka hem eller till jobbet då och då, för då kan han ursäkta sitt drickande med att du lämnade honom ensam…..

Du säger att ni ska gifta er i sommar, Visst jättetrevligt för ni är kära och allt är rosenrött. Men du säger också att hans elakheter har börjat dyka upp när han är nykter och som du säger är det verkligen en varningssignal. Du vill nog inte sätta dig och dina två barn i en situation där du har en utblommad alkoholist som är elak och potentiellt våldsam med dem eller hur?

Nu är jag rakt på sak och lindar inte in något, men det är något att tänka på.

Din kille är säkert jättetrevlig större delen av tiden när han är nykter och det är bra men personligen anser jag att du skall vänta med att gifta dig tills han är villig att sluta dricka. jag rekomenderar AA för honom, de finns i hela landet. Och al-anon för dig.

Jag säger detta i bästa välmening för att livet med en alkoholist slutar sällan lyckligt om den får fortsätta missbruka. Men är han villig att leva i tillfrisknad ? Så lyckönskar jag er och ert äktenskap.

Men besök gärna al-anons hemsida fundera på saker och ting samt prata med din kille när han är nykter.

Ting13
2011-05-28, 13:04
#4

Tack för dina ord. Han har varit alkolist i många år o varit borta från det i 8 år men börjat igen. Varit inlagd tidigare o även deltagit i aa. Jag behöver höra saker som du berättar för mig. Det är jätteviktigt för mig. Skulle behöva en mentor som stod sidan om mig hela tiden o peppade mig.

Jag vet att jag e så snäll o gör allt för alla o e väldigt förlåtande. det blir inte bra för mig för jag blir så sårad. Jag behöver höra det du säger till mig…

jag e jätteglad för det för detta e illa….

[Beavis]
2011-05-29, 15:15
#5

Det öär en hård sanning men jag råder dig att ta kontakt med al-anon men självklart får du skriva av dig din ångest eller bara brata här okså.

Al.anon består ju av folk som levt/lever det livet du lever, och de ger varandra stöd i det mesta vad jag förstått.

Lycka till med vad du än beslutar och kom ihåg att du alltid är välkommen här.

Calendula1
2011-05-31, 22:50
#6

Hej

Det låter som en jättetuff situation du är i. Jag har fått lära mig en sak och det är att man inte kan hjälpa en aktiv missbrukare genom att stanna kvar. Oftast "hjälper" man den personen istället så den kan fortsätta missbruka.

För mig var det så att jag behövde nå min botten innan jag förstod att jag hade problem. Det började med att jag förlorade mina barn. Socialtjänsten kom och tog dem ifrån mig. Hur hemskt det än låter, så var det inte tillräckligt. Men när mina absolut bästa vänner kom hem till mig och förklarade att de inte orkade längre och sa att de skulle bryta kontakten med mig om jag inte sökte hjälp, så insåg jag. Först mina barn och sen mina bästa vänner.

Jag var fruktansvärt arg på dem, men jag sökte hjälp. Idag kan jag inte tacka dem nog för vad de gjorde för mig. Vi som missbrukar behöver konsekvenser som känns! Och som anhörig är det troligen det jobbigaste man kan göra… men jag vet många med mig som idag lever drogfria tack vare att de utsatts för detta.

Jag önskar dig all lycka och jag hoppas verkligen att han får den hjälp han behöver

Mooniq
2011-06-02, 20:46
#7

hej på dig

Det jag vill säga dig kan låta fruktansvärt kallhjärtat - men jag har varit där… i skiten i ett förhållande där min partner blev fan själv med sprit ikroppen. När jag väl vågade bryta upp så förföljde han mig i nio månader, hotade att slå mig och att döda min eventuella nya pojkvän.. jag var knäckt, vågade nästan inte gå ut mer än till jobbet och till affären o handla, mina vänner ringde kod på dörren för att jag skulle veta vem som ringde på. Min f.d hotade - och även försökte ta livet av sig 3 gånger.. Tills slut blev jag så förbannad att jag skrek att hade jag provat en gång så hade jag klarat det ( att dö alltså). Han beskyllde mig för att han hade ett miserabelt liv - ömsom hot ömsom bad han på sina bara knän…Men jag stog på mig och han var tvungen efter ett tag att ta sig i kragen. 

Mitt råd är - lev ditt liv själv - du är  värd någon som älskar dig och som behandlar dig med kärlek och respekt. Man måste våga vara lite egoist för att livet ska bli bra - jag vet.

Önskar dig allt gott och framför allt - jag önskar dig att du inte ska känna ångest, det är bara din pojkvän som skapar det…

Monica

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Ting13
2011-06-08, 23:15
#8

Det känns skönt att höra det ni säger till mig. Jag har suttit flera dagar helt apatisk o vetat att han häller i sig liter efter liter. Han blir mer o mer elak o nedvärderar mig hela tiden o jag gråter o gråter för han gör mig illa psykiskt. Samtidigt e jag rädd att han ska råka illa ut o att jag kunde förhindrat det genom att vara nära honom. Jag bor en bra bit bort o skulle aldrig utsätta mina barn för något men samtidigt känner jag ansvar för barnen som finns eller ungdomarna för dom e ganska stora. Alla som går runt honom gör inget utan låtsas som om det regnar fast han har två stora barn som bor där med. Jag kan inte bara lämna allt. Soc har varit i kontakt men dom gör inget. Jag känner mig så skyldig för jag vet inte vad jag ska göra. Hjälp mig!!

Mooniq
2011-06-09, 07:43
#9

Du har ansvar för dig och ditt liv.

Du har ansvar för dina barn och deras liv!

Han har ansvar för sitt liv - men för tillfället så försöker han lägga det på dig.. gå inte på det, skaka av dig ansvar och skuld,

Åk hem. du måste inte ens säga adjo - bara gå!

byt telefonnummer och om du kan  - lägenhet.. klipp bandet.. jag vet hur svårt det är men jag lovar - när du har gjort det och tittar tillbaka så undrar du bara - varför gjorde jag inte detta tidigare…?

Mental klapp på axeln.

PS: Det är bara DU som kan förändra ditt liv  - tänk på det.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

[Beavis]
2011-06-09, 16:58
#10

Riktigt bra råd av ovanstående som var mera rakt på sak än jag kanske? Men de pratar av egen erfarenhet och missbrukare brukar ju tyvärr behöva nå botten innan de ens börjar tänka om.

Lycka till

MSE77
2011-06-14, 09:34
#11

Hej Lina .

Blir så illa berörd av det jag läser om hur du har det !! Men som de har skrivits här så gör ett besök på Al-Anon , rekommenderar hjärtligt och innerligt för DIN skull .

Det är några dagar sen allt detta skrevs ser  jag och hoppas verkligen att du har kommit en liten bit på vägen från det destruktiva hel**.

Vill gärna dela med mig lite om boktips som kan vara till nytta , det har hjälpt mig på vägen till mitt tillfrisknande som medberoende/anhörig till missbrukare .

Tommy Hellsten heter författaren och böckerna finns i pocketformat .

Flodhästen i vardagsrummet

Flodhästen på arbetsplatsen

Styrke kramar : MSE

Calendula1
2011-06-14, 21:54
#12

Instämmer med föregående inlägg! Mycket bra böcker!!

elsasputte
2011-07-21, 12:37
#13

Läste ditt inlägg, men har bara skummläst de andra svaren. Jag har själv vuxit upp hos min pappa som är alkoholmissbrukare, och jag ska säga att som barn så är det ingen höjdare att ha en missbrukare till förälder.

Så snälla, skaffa inga barn med någon missbrukare i hopp om att han kankse slutar eller du kan hjälpa honom.

Vill dom inte själv så funkar det inte heller….

Ting13
2012-11-12, 11:14
#14

Hej, har inte skrivit på länge…har inte kunnat ta mig ur..vi bor inte tillsammans men jag blir psykiskt misshandlad o utsätts för hot att han ska ha ihjäl mig när han inte är nykter. Han är numera på ett behandlingshem då han blivit hämtad av polisen några gånger…hur ska jag komma vidare. kommer han ändra sig nu på behandlingshemmet? hela min tid går ut på att tänka på vad han gör o skydda mig mot eventuella påhopp… jag vill ha hjälp att komma ifrån detta…men hur?

Gronstedt
2012-11-12, 14:07
#15

Hej Ting13!

Tyvärr är inte chansen stor att han kommer att ändra sig. Gå inte på myten att han är en god och kärleksfull person som gör elaka saker utan att kunna hjälpa det när han har sprit i kroppen. Sanningen är att han är en elak djävel som trivs med att supa och plåga dig och lägga skulden på dig för både spriten och elakheten. Han kommer inte att ändra sig om det inte händer något väldigt drastiskt i hans liv, och det kan bara komma från honom själv.

Tänk dig för! Om någon gick fram till dig på gatan och sade "Jag ska slå ihjäl dig!", skulle du älska den personen då? Skulle du känna att du ville gifta dig med den personen, bo med den personen, sova och vakna med den personen? Nej, knappast, eller hur? Varför ska du då känna att du vill det med den här karln, bara för att du har sett honom bära sig lite mindre svinaktigt åt ett par gånger?

Vad du behöver göra är att polisanmäla honom, byta dina lås och dina telefonnummer och tala om för varenda människa som du och han och ni tillsammans känner vad han har gjort och vad han gör, att du är rädd för honom, att du inte vill träffa honom och att du kommer att behöva allas hjälp för att skydda dig från honom.

thenameless
2012-11-12, 17:10
#16

Ord och inga visor ifrån Grönstedt. Men det finns ju ett ordspråk "i vinet sanningen" (in vino veritas). Att ens sanna jag kommer fram när spriten gör att man inte kan tygla känslorna. Om det stämmer till hundra procent är jag osäker på. Men att stanna med en person som misshandlar en är aldrig en bra idé oavsett ursäkt.

Som grönstedt säger byt telefonnummer, lås i ytterdörren (om han haft nyckel)Polisanmäla är väl ingen dum idé heller döms han för hoten får han kanske sanna längre på hemmet?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

tattig
2012-12-03, 12:33
#17

Jag var tillsammans och levde ihop med mitt ex, som är alkoholist.

Jag har aldrig mått så dåligt som när vi levde tillsammans. Han var ingen elak människa och har aldrig varit, men hans dåliga mående fördes över på mig.

Det var mitt fel att han drack.

Jag gnällde och tjatade alltid för mycket.

Krävde alltid för mycket.

- Nåja, allt jag gjorde eller bad om var inte okej för han ville supa sig stupfull jämt och råkade ofta illa ut. Till slut förlorade han körkort, jobb och mig.

Att bryta mig från honom var det bästa jag någonsin gjort. Att slutligen inte tro på alla lovande ord och smörjande uppvaktning som följde efter att han gjort något dåligt eller mig illa.

Är man ung ska man inte fokusera sitt allt på en människa som inte mår bra. Det första du ska inse är att du inte kan hjälpa honom att göra bättre för sig.

Innan du gått för djupt in i relationen: Gör slut, satsa på ditt liv som är ditt eget för det finns bättre för dig. Och han kommer inte ändra på sig för någon annans skull oavsett hur mycket han önskar det.

Du vill tycka bättre om honom men tyvärr kommer du inte få det.

Missbruk är inget mer än misär och tomma löften.

Det vet jag eftersom jag gjorde ALLT för att han skulle sluta.

JAg kontaktade beroendecenter åt honom, pratade med AA om problemen.

Han tackade mig inte ens, han gick inte på de möten jag bett honom boka utan han sket i precis allt.

Det är din framtid. Take it or leave it.

tattig
2012-12-03, 12:34
#18

Slutprodukten av det hela är att du kommer bli hans trygghet och syndabock. Han kommer alltid att skylla på dig samtidigt som han vill höja dig till skyarna. Du kommer bli psykiskt sjuk av det och känna dig oerhört ensam.

Var ihop, men lev inte ihop.

Skaffa förhelvete inte barn med honom!

tattig
2012-12-03, 12:38
#19

Hot om att ta livet av sig, ge spö eller annat ont i världen är inget ovanligt. Du är inte ensam i det här Ting13! Men ta råden till dig och DRA DIG UR!

[postmortum91]
2012-12-29, 16:43
#20

SNÄLLA skaffa inte barn med honom sålänge han inte varit nykter i iallafall 5 år och känner sig säker på att han inte kommer få ett återfall. 
Det här kanske låter lite hårt, men han förtjänar inte att ha barn sålänge som han är aktiv alkoholist, kanske inte ens efter det. Man vet ju aldrig när någon kan få ett återfall och att utsätta dina framtida barn för det är grymt och fruktansvärt själviskt.

När man själv växt upp i dessa förhållanden och hör folk omkring sig som skaffar barn med alkoholmissbruk eller som i ditt fall, så krossas mitt hjärta. Du inser inte vad ditt framtida barn kan utsättas för och vilket liv ditt barn kommer att få ha. Jag har alltid drömt om ett "normalt" liv, och blir så ledsen att få höra om att det finns/kommer finnas barn som aldrig kommer få ha en "normal" och härlig barndom, en barndom utan bekymmer, att bara få vara barn och att slippa växa upp så som jag och många många andra fått gjort.

Upp till toppen