Mitt alkoholmissbruk
Hejsvejs!
jag är ny på denna sida. I och med att jag är ny på denna sida så känner jag lite för att berätta om mitt alkholmissbruk vilket jag aldrig har gjort innan för någon.
Jag är 25 år i Januari. I mina unga pubertsdagar så var jag helt mot supa, röka och festa. Jag drack för första gången när jag fyllde 18 år. Då var jag på min första riktiga fest med alkohol inblandat. Efter den festen har jag druckit i princip varje helg. Jag började älska ruset då hjärnan domnade bort och man vet knappt vad man själv heter. Det slutade med att jag alltid blev så dyng-full för jag älskade att bli så full. Detta höll på i 3 år ungefär.. då drack jag 1-2 dagar i veckan vilket är rätt normalt för många.
Senare började jag några gånger dricka för mig själv hemma. Det visade sig att jag gillade det skarpt, speciellt efter en jobbig dag på jobbet. Jag jobbade då på ett demensboende vilket hade alldeles för lite personal.. så stressigt blev det. Alkoholen blev som en medicin
Men så bestämde jag mig för att testa dricka varje dag en hel vecka som ett litet expriment kan man säga. Jag tyckte det var asnajs! Så jag fortsatte dricka, inte varje dag men varranan. När jag drack så drack jag ett 6-pack folköl vilket jag inte tyckte var så farligt.
Senare samma år flyttade jag till en annan ort i Sverige. Fick då egen lägenhet för första gången. Jag var då 22 år. Innan bodde jag hos föräldrarna och då var det något bökigt med att dölja alla ölflaskor osv(vilket jag dock var expert på). Nu blev jag ju fri från detta! Så nu kunde jag ju dricka på heltid! Jag hade ett kvälljobb så jag kunde ju sova länge på morgonen, så jag var ju inte riktigt jätte bakis när jag kom till jobbet(förutom ibland). Sen började det blir jäkla dyrt med att dricka varenda dag. Så jag började då brygga eget vin. 25 liter vin räckte inte en månad ens. Med brist på pengar och alkohol så drack jag lite då och då alcogel som man köper på apoteket. Riktigt vidrigt men full blev man och bakis så in i helvete. Började även googla lite på hur man gör egen sprit vilket visade sig inte vara så svårt som jag trodde. Så tillslut blev det hemmagjord 40% sprit.. drack ungefär en 70cl varje kväll.
Senare började jag lessna mer och mer. Fyllan blev aldrig lika bra som förr. Ruset jag fick förr fanns inte. Det enda som fanns mer än någonsin var suget. Varje morgon vaknade jag och bestämde mig för att sluta dricka. Men det slutade alltid med att alkoholen vann. Om ni har sett Tom och Jerry så kanske ni kommer ihåg en lite Djävul och en Ängel som bråkade om vilka tankar och beslut Tom/Jerry skulle ta. Exakt så var det för mig varje dag. Ängeln viskade i det vänstra örat att jag inte behöver dricka och att jag kommer må så mycket bättre om jag slutar medans Djävulen skrek att jag kommer må så jäkla gött efter några glas sprit. Precis som i Tom och Jerry så vann Djävulen nästan varenda gång.
Nu har det gått 3 år.. och efter tre år så har jag druckit nästan varenda dag förutom nån vilo dag. Jag har aldrig haft nån vit månad, aldrig haft nån vit vecka. I och med all alkohol så har jag gått upp 40 kg sedan jag började mitt hård-drickande. Och nu har jag fått nog. Jag vill ha tillbaka min kropp, min kondition, min hjärna och min stackars lever. Kunde knapt knyta mina egna skor för när jag böjde mig ner så gjorde det så jäkla ont i levern varje gång.. samma sak så fort man nös.. jäklar vad det högg till bak i högra delen av ryggen. Jag kunde inte tänka klart för min hjärna har blivit av med miljoner hjärnceller, så minnet var helt bedrövligt.. slutade prata med folk i och med att de trodde jag var dum i huvet för att jag ständigt glömde bort ord osv. Konditionen efter man har druckit varje dag är extremt dåligt.. hjärtklappning jämt och ständigt. Jag svettades som en gris och var konstant andfådd. Paranoid är en valig grej hos alkolister och även för mig. Trodde jämt folk glodde på mig vart jag än gick. Värst var när man handlade på systemet, man ville ju inte att nån skulle misstänka att man var alkoholist.
Nu har jag varit nykter i 1 månad vilket är jätte stort för mig! Jag har börjat med en LCHF-kost och det var efter jag började med detta jag kände mindre sug av alkohol. Tankarna på alkohol har försvunnit nästan helt. Jag fick ett återfall 1 gång och blev jätte dålig.. fick jätte ont i huvudet och ögonen, kändes som ett migränanfall. Detta förmodligen pågrund av LCHF-kosten. De flesta blir dåliga av alkohol när man går på LCHF. Så efter det återfallet var jag verkligen inte sugen på alkohol. Nu är 1 månad egentligen inte jätte länge. Men för mig känns det som en evighet och så här bra som jag mår nu har jag inte mått på länge. Det går faktist att ha kul utan alkohol vilket jag aldrig trodde. Jag hoppas bara att detta håller i sig. För jag vill ha mitt liv och min kropp tillbaka.
Wish me luck!
Berätta gärna om era egna erfarenheter inom alkoholmissbruk.
Hej,
Grattis till din vita månad. hoppas det går bra. att du blev bakis efter ditt åtrfall är nog bara bra. Det känns nog konstigt för dig som troligen inte varit bakis på flera år men man blir ju det när man inte dricker varje dag längre.
LCHF kosten om du följer den slaviskt kan vara ett snabbt sätt att gå ner i vikt. problemet är att du inte kan fuska.
Lycka till
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Du är JÄTTE, JÄTTEduktig!! En fantastisk bedrift som du klarat på egenhand!
Har du stöd någonstans ifrån, familj, vänner?
Må du få fortsatt styrka att fortsätta!
Tack! Det är fortfarande ingen som vet om min alkoholism. Absolut ingen. Man har blivit en expert på att dölja det. Så det enda stödet jag har är från mig själv. Men hoppas också på att få lite inspiration och stöd från denna sida. Det är jätte bra att det finns sånna här forum där man kan skriva om sina problem men ändå vara anonym om man så vill. Jag har tänkt att jag ska berätta om mitt missbruk till min familj i framtiden när jag har varit nykter mer än ett år eller mer.. För jag vill inte att de ska se mig som ett fyllo.
Folk märker mer än man tror men vågar/vill inte säga något. Kanske har du lyckats lura alla? kanske inte. Huvudsaken är att du är på rätt väg. Det är många som är inne och läser här som är i samma eller liknande sitiuation som dig. Vi ger dig alla vårt stöd
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Det är ju svårt att veta iofs. Det vore ju konstigt om ingen kände att jag luktade alkohol då och då. Hur mycket alkohol man luktade är ju svårt att veta.. man känner ju själv inte den lukten. Duschade dock ofta och tuggade tuggumi jämt.. men det bör ju lukta ändå alla fall nån gång.
Mina föräldrar har dock inte märkt någonting., hade de misstänkt det så hade de pratat med mig om det helt klart.
Nu har jag alla fall gått ner 2 kg sedan jag slutat med spriten. Ser fram emot detta. Skönt att man har ett mål nu i livet. Har länge känt mig som en 70 åring i och med att min kropp har fått en sån jäkla mycket stryk pågrund av mitt missbruk. Nu med bättre kost och 0% alkohol så mår jag bättre och bättre för varje dag. Det är långt kvar.. men jag ser fram imot denna långa väg!
Kul. kämpa på
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Oj så otroligt stark du är lycka till:)
Jag dricker varje dag och äter sobril, är dom slut tar jag en halv imovane Även fast det är dag, orkar nästan aldrig gå ut, alltid trött flåsig och avsjyr mitt liv:( vet snart inte vad jag ska göra. Är så rädd
#8 Det låter som att du har ett helvete. Har du provat någon av 12-stegs grupperna som finns? AA/NA osv…
Det låter som att du behöver stöd för att ta dig ur ditt missbruk och en väg dit kan vara att kolla deras onlinemöten.
Känns inte det som din grej kan du ju prova det som TS gör LCHF, det kan hjälpa dig ur situationen och minska ditt sug efter alkohol, Sobrilen kan du kanske trappa ner samtidigt men NA kan vara hjälp som sagt.
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
#9 Jag har funderat nu inför nyår att ta kontakt med Aa! Måste säkert finnas många här i stockholmsimrådet! Ingen ser mig som en alkhoholist, men för mig finns det riktiga livet utanför mitt fönster på tv osv, jag måste våga ta steget. Är så feg så jag väljer att vara anonym,skriver en del annars på iFokus på olika sajter,alla ser mig som glad även fast jag mer och mer drar mig undan:( tack för ditt svar:)
Jag känner igen din situation till 100%. Man gräver sin egen grav.. hålet blir djupare och djupare. Flera gånger har man försökta att ta sig ur men varenda gång ramlar man ner igen. Man blir deppig och tar till flaskan och hålet blir bara djupare och djupare.
Tack vare alkoholen så lider man av depression och ångest.. en av alkoholens värsta fiender. Man blir självmordsbenägen och hade man en pistol samtidigt som man är berusad så skulle det inte vara nå problem att skjuta sig själv i skallen. Sånna tankar får man.
Kroppen blir paj. Man blir lätt andfådd och svettig, pulsen går i över 120.. man känner sig jätte äcklig och vill inte visa sig bland folk. Man rusar till systemet och tillbaka hem så fort som möjligt så att ingen ska se en.. speciellt inte någon man känner.
Man blir asocial och börjar sakta tappa kontakten med folk man känner. Dom vill att man ska träffas men själv så tackar man nej eftersom man har planerat att supa skallen av sig den dagen.
Det bästa för dig tror jag är att träffa någon. En psykolog eller ett sådant AA-möte. Det var det jag egentligen behövde själv och även nu känner jag. I och med att vi har detta hemligt så behöver vi prata ut om detta med någon. Däför det är jätte bra att skriva om sådant i forum på internet bla.
En annan grej för dig som funkade jätte bra för mig är att börja skriva en dagbok om du nu inte redan gör det. Det är jätte skönt att få skriva av sig lite. Att ha en hobby är oxå en super bra grej som får en på andra tankar än alkhohol. Själv så håller jag mycket på med snickeri och smide. Det är super kul att tillverka egna saker och bli stolt över det. Nu är ju inte det kanske din grej såklart.. men jag tar det bara som ett exempel. Försök gör något som du gillar att pyssla med som får dig på andra tankar än alkohol.
Innan jag bestämde mig för att ändra på mitt missbruk så kunde jag inte förstå meningen med livet utan alkohol. Fan vilket tråkigt liv liksom! Men precis som många andra föredetta alkholister så kan man faktist må jävligt bra utan alkohol.. till och med bättre. Kroppen mår bra, man orkar gå ut och träffa folk. Man blir inte lika andfådd och svettig osv. Man får mycket bättre självförtroende.
Det är dags att starta om. Sätt ett mål.. gå inte för hårt på. Börja med att kanske dricka en gång i veckan. Sedan varranan vecka. Sen en gång i månaden. Och sen om du har tur så har du nu lärt dig att det inte var så jäkla najs me att vara full 24/7.
Det är dock svårt nu vid Juletid och Nyår. Jag kan själv erkänna att jag drack nåra koppar glögg och nån snaps vid Jul.. Men jag blev inte full och jag kände inte för att bli det heller. Alkohol är ingen jag missbrukar längre.
Alla fall så hoppas jag att du tar dig i kragen.. kanske inte just nu på momangen men snart. Man måste känna sig redo. Kanske ett nyårslöfte?
#11 Du har så rätt, ur det ena jävla missbruket så kommer det andra! Här gäller bara en sak om man vill komma ur äckelhetsfaktorn.ta sig riktigt hårt i kragen och bestämma sig:) vet inte om jag gör fel som skjuter upp detta helvete till ett " nyårslöfte" Iofs känns det bra och befriande, jag känner mig aldrig full.. Dricker nog 4 6,0 öl varje dag, 4-5 glas vin, måste jag säga att vindunkar står mig upp i halsen?! Ibland lite wirre på allt detta! Gråter varje dag och saknar mig själv..hör såklart själv hur jävla självömkande man är.. Men vad hjälper det när sprithekvetet styr.. Nada Du är så stark , jag ska komma igen:)
#11 + 12 Jag har en idé varför inte lova varandra att ni om inte tillsammans så på varsitt håll besöker ett AA möte? Jag har ju ingen aning om ifall ni bor i samma stad/by så aksne bara att ni säger "På torsdag finns det ett möte kom igen vi går båda två". Ge varandra styrka.
Tungur är abstinent men jag är säker på att du behöver prata med någon och få stöd det kan man få där.
Anonym behöver börja någonstans så även där tror jag att det är bra om du kan bestämma dig för att besöka ett möte. Sobrilen och Imovanen gör att jag även nämnde NA som många har positiverfarenhet ifrån
AA är inte för alla, men det kan vara en bra erfarenhet att prova. det finns även andra självhjälpsgrupper man kan prova för att se vilka som passar bäst?
Lycka till
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
#13 Jag har ju inte vara nykter så länge, än fast det känns som en evighet för mig. Men jag vet ju att det är så lätt att halka tillbaka till ruta ett igen, och därför känner jag att jag behöver stöd från någon. Är det nån som vet på ett ungefär vad det kan kosta att gå med ett AA-möte?
Sen så såg jag att du skrev nått om onlinemöten. Hur funkar det? vet du någon sida som har det? Det låter för mig väldigt intressant, kan vara en bra start för mig.
Såg nu att AA inte kostar nått. Det är jätte bra iom att jag inte har så mycket pengar själv just nu.
#14 AA mötena är vad jag förstått i sig gratis att gå på. man kan lämna ett bidrag om man vill eller betala nån spänn för kaffet, men ingen inträdesbiljet krävs. titta på deras hemsida
Onlinemöten om AA har det fungerar som en chat men med någon som är mötesledare tror jag. Där pratar de om stegarbete lller om sina erfarenheter eller ångest osv.
Det finns även andra organisationer som:Länkarna
Jättestarkt att du varit nykter den tid du varit.
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Tack för länkarna!
Så lite så jag är glad om jag kan hjälpa. Jag hoppas att ni lyckas få kontroll över era liv.
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Jag har aldrig varit full. Det känns ibland som att folk tror att jag är den odentliga, men jag är uppväxt i en släkt med mycket missbrukare i, alkohol och narkotika. Jag har fått min dos av dåliga minnen. Och jag vill bryta cirkeln. Jag tycker att du är jätte duktig, som skriver det här inlägget. Jag ska kanske skriva modig. För det krävs mod och kliva ut och ta steget
#19 Du har reagerat på ett bra sätt tycker jag och stödjer der det verkligen. I och med att du har en ärftlig påverkan från släkt som är beroende och missbrukar är risken högre för dig än en annan person att också bli beroende.
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….