Det där är svårt. Att räkna upp riskerna har för det mesta ingen som helst verkan - utom möjligen att den du pratar med blir trött på dig och ber dig sluta tjata. Den som är beroende/missbrukar är vanligen mycket väl medveten om riskerna och gör bedömningen att det antingen är värt det eller att just deras bruk/missbruk inte är så allvarligt att riskerna blir stora.

Du kan visa att du inte vill vara med om eller medverka till personens missbruk, till exempel genom att vägra umgås med personen när hen är påverkad, eller helt enkelt genom att säga "Jag gillar dig, men jag avskyr när du är påverkad!". Om du gör det är det viktigt att du gör tydligt att det är det faktum att personen är påverkad du inte gillar, men att du gillar personen i opåverkat tillstånd.

Väljer du den vägen måste du dock vara beredd på att personen inte vill se dig mer, utan tycker att om du inte gillar alla sidor av personen så kan du hålla dig borta även från de sidor du gillar.

Sanningen är att du aldrig kan välja åt någon annan. Du kan bara välja hur du själv vill agera.

Jag är själv i den situationen igen med en kompis som gått in i ett missbruk/beroende. Jag tycker det är skitjobbigt att se h*n gå ner sig samt de personlighetsförändringar det leder till.

Personen i fråga ser inte själv förändringarna utan tycker mest jag är elak som påtalar att jag blir förbannad på dennes ältande och spydiga kommentarer när h*n är påverkad.

Detta har lett till att vi är rätt avståndstagande emot varandra även om h*n söker kontakt så är jag avig för jag vet att personen kommer att vara påverkad eller bli under tiden vi ses.

Jag fick personen att gå på ett AA möte men detta vill h*n inte göra om så jag är lite rådvill i hur jag ska gå vidare jag med. Personen ska nå sin botten för att kanske vilja bli nykter men det är just det… Vart är den? Är det ett bottenlöst hål personen faller i?

Detta blev längre än tänkt men det var tanklar som vällde fram.

Det finns ju många slags beroenden… Kommentarerna ovan verkar peka mest mot narkotika och alkohol och nu vet jag ju inte vilket sorts beroende TS menar…

Jag själv är sockerberoende och har blivit delvis av med det värsta beroendet… Det hjälper inte att folk runt mig tjatar, det hjälper inte heller att prata med professionella personer…

Jag hatade hur jag blev när suget satt i, jag grät, skakade, skrek och behandlade alla mina nära som skit… Till slut blev jag trött på mitt eget beteende och med hjälp av min mamma lämnade jag ALLA kolhydrater en tid och fick en väldigt bra början på tillfriskning… Detta hände för ca 7år sedan och idag kan jag äta kolhydrater utan större triggningar men äter jag rent socker som godis, vanligt socker, söta saker så kan jag känna att jag blir riktigt hemsk efteråt om jag inte äter mer! Men jag har trots allt lärt mig kontrollera beroendet fast det alltid spökar i bakhuvudet…

Nu vet jag som sagt inte vad för sorts beroende TS pratade om men ville framhäva att det finns sååå mycket annat än narkotika, nikotin och alkoholmissbruk…

Av mina erfarenheter kan jag säga att det bästa mina närstående kunde göra var att finnas till för mig när jag behövde det mest men gjorde allt för att stänga dem ute men tyvärr är det så att missbrukaren själv måste vilja tillfriskna, och när den dagen kommer är det väldigt viktigt att närstående faktiskt stöttar! Och faller man i träsket ska man inte gräla på personen i fråga utan hjälpa dem att komma på benen igen och se framåt!!

Jag är förevigt tacksam över att mina närstående stod vid min sida i vått och torrt och inte lämnade mig ensam trots all skit de fick ta!!!

Bra saker som sägs här.

Det är faktiskt läge att vara lite egoistisk i dessa lägen.

Mår man bra av att ha med den beroende/missbrukaren att göra? Om inte: Välj bort den personen och finns där när den vill ha hjälp. Lätt att säga, jag vet, men så ser jag på det.

Om det inte påverkar dig så mycket negativt så kan ju det vara bra att försöka motivera vederbörande. Dock så är ju skräckpropaganda verkningslöst i de flesta fall. Kan vara en bättre idé att peka på vad som faktiskt händer för den personen pga sitt beroende/missbruk. Men ha inte för stora förhoppningar bara. Man kan bara göra vad man kan. Vill vi missbruka så kommer vi att göra det. På nåt vis.

Det finns inga rätt eller fel men medberoende är också ett beroende och är för mig ett lika sjukt beteende som beroende/missbruk i övrigt.

Så var rädda om er själva i första hand. Det hjälper oss andra också!

pEr

Jag tycker du ska säga till din vän att hens missbruk påverkar dig och att du är orolig. För även om din vän kanske blir arg, eller struntar i vad du säger för tillfället, så har DU sagt hur det känns för DIG och vart ärlig mot dig själv och din vän. Plus att du säkert sått ett tankefrö i hen… Vi missbrukare är ofta dubbla till våra missbruk när vi är aktiva: vill vill sluta och vi vill inte sluta. Om vi vet att andra bryr sig, så kan steget vara närmare till att söka hjälp. Även om det självklart alltid är upp till en själv. Min poäng är egentligen att du som anhörig ska hitta ett sätt att förhålla dig till detta som känns bra för dig.

NA och AA (Anonyma narkomaner/alkolister) brukar ha möten där man som anhörig kan få hjälp. Det kan vara värt att kolla upp och pröva att gå nån gång, fungerar det inte så är du ju aldrig tvingad att gå dit igen.

(Säger en som vart blandmissbrukare i fem år och nu vart ren i åtta månader…och nu är jätteglad för att mina nära brydde sig och vågade säga vad de tyckte.)

Lycka till till dig

Tack för alla svar :)

Först och främst, jag känner ingen beroende utan detta är bara saker jag funderat på när jag läst runt här. :)

För det andra ¨så kan denna tråd säkert hjälpa många som hittat hit och inte vet hur de ska göra för att hjälpa någon i deras närhet.

#6 Förhoppningsvis har du rätt. jag känner det själv även om man vill hjälpa tjänar det inget till så länge den anhörige inte vill riktigt och att ge efter för manipulationer leder en bara till medberoende.