HJÄLP!

Hej!
Jag blev medlem här för att jag behöver hjälp med att övervinna mitt sockerberoende.Att jag har missbrukat socker har jag varit medveten om länge. När jag var liten snattade jag godis eller stal pengar för att kunna köpa godis. När det inte fanns socker tillgängligt använde jag vitt mjöl som räddning. En kväll hittade pappa mig sittandes i garderoben med hela munnen full av skogaholmslimpa. Beroendet har fortsatt än idag och syns mer tydligt i och med att jag blivit överviktig.

Trots att jag varit medveten om mitt problem har jag aldrig riktigt insett hur allvarligt det faktiskt är. Jag har trott att min oförmåga att sluta äta socker berott på dålig karaktär och ingen självdiciplin. Efter flera år av försök och brutna löften till mig själv och andra har jag börjat inse mer och mer att jag är maktlös. Det känns så fruktansvärt hopplöst.

Mitt sockerberoende förstörde min relation, jag valde sockret framför honom. Han försökte få migatt sluta, sa att jag blev som en annan person när jag fick det där "suget". En gång när jag kom hem meden godispåse tog han den ifrån mig och slängde ut den genom fönstret. Jag fick ett raseriutbrott och kände attjag ville slå honom. Helt sjukt. Tillslut gjorde jag slut för att det var lättare att göra slut med honom än med sockret.

Jag vet precis hur jag ska äta för att bli av med sockersuget. Det har jag vetat enda sen min Mamma,som har samma problem som jag, började med LCHF 2005. Mitt projektarbete i skolan var om just lågkolhydratkost.Trots stor kunskap om ämnet och allt som har med kost, träning och hälsa att göra klarar jag inte av att bryta mitt beteende.

Min mamma klarade av att vara abstinent i nästan 2 år, av någon anledning tog hon en frukt och har inte kunnat ta sig tillbaka sen dess. Jag har försökt att äta lågkolhydratkost sedan min mamma började, alltså i 7 år nu. Jag har inte ens klarat en vecka, trots att jag är övertygad om hälsoeffekterna och att det är det bästa sättetför att bli av med suget. Jag har även försökt mig på alla möjliga metoder, men med samma resultat.

Det jag behöver hjälp med är hur jag ska hantera de där känslorna när jag vill äta socker,hur ska jag tänka? Vad ska jag göra? Igår jobbade jag natt på ett gruppboende, hade lyckats äta bra i två dagar och igår var den tredje dagen. Hade med mig en god matlåda och det kändes som att jag skulle klara av även denna natt. Sen hände något, jag fick panik och det slutade med att jag rotade i skafferiet och ja, stal mat från brukarna. Det här är inte okej, men jag kan inte kontrollera mig själv.

HJÄLP!

[Beavis]

2012-07-08 23:57

Hej och välkommen hit coldturkey

Din historia liknar väldigt många andra kolhydratberoende personers. så du är inte ensam. Men som du skriver så vet du ju det för du har undersökt ämnet.

Att äta lågkolhydratkost lindrar abstinensen och göratt man lättare kan kontrollera sin vikt. Din mamma lyckades ett tag men trillade dit igen. även det vanligt men man måste bryta återfallet och börja om ifrån noll.

Det är väldigt svårt att göra på egen hand, Men det finns hjälp genom olika stödföreningar tex kan jag nämna Food addict anonymous och Overeaters Anonymous.

Hos dem kan du/ni få hjälp att bearbeta beroendet och inte bara kosten dessutom får man stöd och om man vill arbeta ebnligt 12 stegs modellen kan man få en sponsor som extra stöd.

Länkar till dessa oraganisationer finns i vår Länklista. Kolla in dem

Lycka till. (självklart kan du ju fortsätta skriva här med

Anette80

2013-04-19 06:29

Hej!!

Jag är har just börjat min resa i mitt tillfrisknande, jag har vart hos Bitten Jonsson!!

Nu kommer jag lyckas för jag har min sjukdomsinsikt, matplan, mina verktyg och mitt nätverk :-)

Ett tips kolla hennes föreläsningar på youtube, kommer du förstå varför du inte ens klarar en vecka! Många sockerberoene börjar med LCHF och de kan funka ett tag, men många triggar på mjölkprodukter, bär och choklad.

Gå också in och läs lite på hennes hemsida :-)

Finns också jätte bra läsning på Anna Hallens sida :-)

http://www.bittensaddiction.com/

Hoppas jag gett dej nåt bra tips :-)

Gronstedt

2013-05-03 13:07

Jag slogs av det du skrev "En gång när jag kom hem meden godispåse tog han den ifrån mig och slängde ut den genom fönstret. Jag fick ett raseriutbrott och kände attjag ville slå honom." Jag måste säga att jag aldrig någonsin hade accepterat ett sådant beteende från någon - jag hade kastat honom efter. Inte av sockerbegär, utan för att ingen - säger INGEN - ska ta sig rätten försöka regera mig, med våld eller andra metoder.

Bortsett från det, så finns det faktiskt ett liv efter kolhydratmissbruket. Suget släpper med tiden. Jag för min del har aldrig kunnat trappa ned och vara återhållsam, för mig gäller allt eller inget.

Det hjälper att identifiera NÄR man trillar dig. Du beskrev att att du inte kunde behärska dig utan stal mat från brukarna. Tro inte att jag dömer, vi är nog många som skulle gjort exakt detsamma i din situation. Men det du kan göra om du hamnar i samma läge igen är att till exempel ge dig iväg och skura en toalett, eller något annat praktiskt arbete, så långt från skafferiet som möjligt.

Tänk också på att inte försöka gå för långt i "nyttighet". Se till att äta dig ordentligt mätt, med tillräckligt med energi i form av fett och protein. När du fått grepp om sockermonstret kan det vara tids nog att ta tag i portionsstorleken.