Jag tycker det är en bra idé att du skriver här! Kolhydrater är ju en toppensajt men det är inte alla där som verkligen förstår hur det kan vara med sockerberoende… Att fuska och göra avsteg med socker och mörk choklad kan vara jättedåligt för mig, det är inte alltid jag vill prata om det heller - för jag vill inte lägga skuld på andra, det är ju mitt problem. Inte deras.

Visst är det så att LCHF hjälper, iallafall för mig - men precis som du säger, det är inte så enkelt. Det är psykologiskt också…

*stor kram*

Ja man känner sig lite tjatig till slut när man skriver att man får ångest för att man ätit något som triggar igång.

Ångest av att äta sånt man inte borde, jag tror jag vet allt om det där och känslorna runt det, det är jättejobbiga känslor och det är inte alla som kan förstå det, så är det bara.

Jag tycker du gör rätt i att pröva ett OA möte , men jag skulle vilja tipsa om att inte bara gå dit en gång utan att ge det några gånger innan du säger nej det är inget för mig.

Jag blev så skrämd första gången jag gick till ett FAA möte men samtidigt var det som någon öppnade upp ngt för mig som jag inte fattat innan. Det fanns faktiskt andra som jag, något jag inte trott tidigare. Det fanns andra som gömde mat på det sättet som jag , det trodde jag inte existerade. När jag gick in i detaljer på hur jag bar mig åt. typ hur jag åt choklad och köpte nytt så ingen skulle se att jag hade ätit det och jag insåg att det var fler än jag som gjort likadant då kom tårarna på mig. Verkligen är mitt råd att pröva mer än en gång, du är modig som har i tankarna att gå dit, jag vet det inte är lätt.

Tärande är väl bara förnamnet antar jag men det är vår tur att hitta lycka nu och det kan vi om vi bara är villiga.

Kram Kia

Vet inte om jag är så modig egentligen men jag känner att jag inte kommer vidare med mitt ätbeteende. jag gick i terapi för några år sedan på ätstörningskliniken här på sjukhuset. tyvärr var jag inte tillräckligt sjuk för att få fortsätta där. det öppnade upp en hel del men det finns nog mycket kvar eftersom jag tar till mat så fort det krisar till sig i livet.

Det där har jag hört förr att man inte är tillräckligt sjuk för att få fortsätta. Hade en vän som råkade ut för samma. Det är helt galet att det är så.

Kanske är det bra dock att det öppnade upp en del så du kan ta i det med, för det är ju trots allt så att man måste kapitulera till att man är sjuk och då är det en bra insikt och det är nog då man är modig.

Jag tycker iallafall att du är modig Kickelina66. 

Jag håller med Kia, testa mötena flera gånger och kanske på olika ställen om du har möjlighet.

Den kan kännas väldigt befriande att känna att man inte är ensam, att få träffa andra med samma problem och inse att man inte är ensam.

Du är jättemodig som går till ditt första OA-möte, du har då tagit ett stort steg och det ska du vara stolt över.

Än har jag inte kommit iväg på något möte. det kommer alltid en massa annat ivägen. just nu är jag inne i en intensiv period när jag jobbar mycket så jag lägger det på is ett tag. men jag vill väldigt gärna.

Jag har haft en bättre period när jag inte varit så sugen  men så kom bakslaget i helgen. Jag tror att det är den elendige mensen som ställer till det. jag skulle kunna äta dygnet runt. Min taktik har varit att äta tillräckligt mycket av tillåten mat typ ost och smör för att stilla suget. men det har även blivit ganska mycket extra grädde. Sedna var jag ut och roade mig två gånger den här veckan och i torsdags blev allt på tok. men nu idag är jag tillbaka på banan igen. och faktiskt utan dåligt samvete. jag som alltid tidigare har dömt mig själv så hårt är numer så snäll och förlåtande mot mig själv. man blir verkligen snäll av smör. det är skönt att ha kommit så här långt. och det har jag det här forumet och kolhydrater i fokus att tacka för. jag blir så inspirerad och peppad av alla som skriver här, det ger mig verkligen positiv energi.

Vad skönt att du inte går runt och har dåligt samvete. Det tycker jag är ett friskhetstecken om något. Det är inte det förflutna (även om det handlar om gårdagen) som man ska älta i. Det kan man ändå inte förändra, bättre att fokusera på JUST NU.

När det gäller mens har jag själva haft just dessa upplevelser nu väldigt intensivt i två dagar. Jag har bara känt hur suget kommer över mig och funderar på vad har jag ätit egentligen som gör att jag är så sugen. SKulle kunna äta vad som. Men sen kom mensen två dagar senare så det har definitivt ett samband. Visst har jag känt sug innan under denna perioden men då har jag liksom ätit så mycket ändå så hjag har inte ens reflekterat över att det blivit värre under dessa perioder.

Kickelina Hejar på dig och fortsätt vara inspirerad så kommer det nog bli bra och viktigast av allt >Ta En dag i taget det mår man väldigt bra av.

När du har tid att gå på möte så gör du det. När man är redo så  är man helt enkelt.

Kram

Jag trodde verkligen att jag hade kontoll över situationen men så är inte fallet. Nu har jag fått ett rikgtigt återfall i sockerträsket. till saken hör att jag jobbar natt i helgen. trötthet är min värsta fiende. tyvärr får jag inte alltid sova så mycket som jag skulle vilja. Jag har ju man och barn som vill att jag ska vara lite social också. vaknade just när hela famlijen kom hem, alla pratar i mun på varandra och ska berätta vad de har gjort. själv vill jag bara vara i fred. Sonens röda läckra godisar ligger på köksbordet och "skriker" till mig att jag måste smaka. sagt och gjort första biten stoppar jag i munnen. plockar snabbt fram ost och börjar äta för att stoppa suget. lyckas inge bra. middagen kommer på bordet och jag äter mijn vanliga mat. helt ok. men nu är sockersuget igång. ber maken som ska åka och tanka bilen att köpa en mörk chokladkaka. jättebra men felet är att den endast är 70% och innehåller på tok för mycket socker. Chokladkakan äter jag upp på 5 minuter, hinner inte ens känna eftger om den var god eller inte. Nu är det riktigt illa. fortsätter att äta av sonens godis, han tycker ändå inte om dem. tack och lov ska jag åa och jobba och där finns inget godis.

tack för att ni orkjar läsa om alla tokigheter jag gör i min kamp mot sockermonster och matdemoner.

nu måste jag skynda mig annars missar jag bussen

#9 Klart vi orkar läsa. Tycker du kämpar så hårt och jag vet hur det är att vara i den sitsen att man tror man har kontroll på situationen.

Det som hjälpt mig att inse att jag inte har kontroll på situationen är att jag har min sponsor jag pratar med varje dag. åI början tänkte jag men hjälp vad ska jag prata med henne varje dag om och är det verkligen nödvändigt :)

Jag inser nu hur nödvändigt det är för jag blir varje dag påmind om min sjukdom det gör att jag inte kan gå runt och tro att jag har kontroll på den för det är precis då jag tappar kontrollen…..

Just att äta choklad och inte ha en aning om vad det smakade för man är bara så besatt av att äta just chokladen, det känner jag igen. Det är så man kan fråga sig om man åt två eller ett cholkad för man har inte någon som helst aning om det.

Stå på dig tror att du kan klara detta.

Skickar styrkekramar till dig…

Kia

Tack för att ni finns.

Mensen kom idag, så nu gick luften ur mig. Då blir det precis tvärt om, idag är jag inte hungrig alls. Det är en dålig kombination att få mens och samtidigt ha jobbarhelg. det blir liksom ingen ordnig alls när man ska sova på dagen.

# 10 Intressant det där du skrev om kontroll, oftast när jag tycker att det går så bra och jag har koll då brakar jag igenom. jag kanske ska hitta någon annan strategi på att hantera situationen.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Ska inte påstå att det gått så bra, har haft en hel del återfall sista tiden. Det smyger sig på mer och mer. Känner mig inte lika motiverad som tidigare, börjar tycka att det är jobbigt socialt att äta annorlunda(lchf). Äter nog för mycket av tillåtna saker, viktminsknigen har stannat av. Egentligen mår jag väldigt bra, har varit ledig ett tag och laddat inför sommaren. Men det har varit mycket grillning och andra sammankomster som gjort att jag inte kunnat äta som jag ska.

JAg vet att det bara är undanflykter jag håller på med för att uräkta att jag stoppar i mig massa mat och socker.

Ikväll gick det riktigt åt pipan. Jag är ensam hemma, maken är bortrest och ungarna hos mormor. Middagen klarade jag bra. Det gick bra enda till jag varit ute med hunden. När vi var ute gick jag och funderade på vad jag skulle äta när jag kom hem. Bestämde mig för filmjölk med lite grädde i. Det borde räcka eftersom jäg ätit så ordentligt till middag. Sagt och gjort, jag gör ordning det och sätter mig framför datorn och äter. Men fy vad det triggad igån ett sug, jag blev helt besatt av mer att äta. Grädde och choklad är nu gott, särskilt med socker i. Dewt slank ner av bara farten. Nu var karusellen igån. Hittade en påse med chipsskruvar i skafferiet, äter av dem fast de smakar vedervärdigt. jag har ju tyckt om det förrut. Lyckas bara äta någr deciliter, kastar bort resten av påsen. Måste äta något som stoppar suget, makrillfille, en burk. Fortfarande inte nöjd, 4 ostskivor med mycket smör, nu börjar jag känna mig äcklad. Avslutar med att ta ett glas amaretto.

Det här var en matmissbrukares bekännelse en lördagkväll. Mitt i bedrövelsen är det skönt att skriva ner vad jag gjort och hoppas att jag lär mig något av det. Ett är att jag inte ska ha grädde hemma, det triggar igång mig och gör att jag blir sugen på socker. det har hänt förrut oc kommer nog att hända igen. För det andra så ska jag kasta bort allt chips och dylikt när jag ska vara ensam hemma.

Nu ska jag borsta tänderna och krypa i säng. I morgon tar jag nya tag. Måste fundera hur jag går vidare. Vill verkligen komma bort från det här ätbeteendet.

Sov dåligt i natt. Har nu varit ute på en långpromenad med hunden. Har funderat och grubblat hur jag ska komma vidare. Jag är så evigt trött på de här återfallen. Fast jag tror så här i efterhand att jag nog planerat detta ätande länge. Eftersom jag vet att jag inte har någon som kollar mig(maken och barnen) så är det liksom fritt fram att göra som jag vill. Har kännt mig orolig för att han ska vara borta några dagar och tänkt att jag får minsan inte trilla dit. FAst omedvetet har jag nog velat det. Att bara släppa kontrollen ett tag och stoppa i sig vad jag vill. Hur mman tillrätta med det? Det tar sådan kraft att hålla sockemonster och matsug borta.

Men jag ger inte upp. ska försöka mobilisera ny kraft och hitta på något bra sätt att komma igen.

Nu måste jag skynda mig, ska på sykurs. Ha en bra dag alla här på forumet.

Mjölkprodukter verkar ställa till det för många. Jag kan ha grädde i kaffet, men inte till något annat, CF går ibland. Keso är bara att glömma,hallon likaså…("testade "om det funkade igår igen - nej det funkar såklart fortfarande inte)

Blir så trött på mig själv och mitt så kallande "testande"… Hoppas att det känns bättre för dig KIckelina66

Söndag kväll blev lika illa eller till och med lite värre. Började bra med ostrullar och lite nötter. Sedan flög allt vett ur mig när ungarna somnat. Jag åt till jag höll på att spy, jag mådde så illa tillslut och hade sådan hjärtklppning, kännde mig berusad. Då först slutade jag äta och gick och la mig. Vad är det för fel på en när man håller på så här? Ska iofs ha min mens snart och det gör väl sitt till.

Min stategi nu är att inte handla hem mjölkprodukter och sluta använda smör ett tag. Det blir mer stenålderskost men med lite mindre grönsaker och lite mer fett.

Sedan måste jag fundera hur jag ska göra nästa gång maken åker bort(om en vecka) så att inte samma sak händer igen.

Envis är jag och det här ska jag klara.

smör funkar för mig, men inte i kombination med ost. Kan inte ha ost hemma längre, åt upp 800g ost på 2 dagar med massor av smör på…

Igår lyckades jag (förutom vanlig LCHF-mat) äta: 3 äpplen, 1 påse Riesen, 100g mörk choklad, 250g hallon, 1 dl CF, 250g keso + lite grädde. Nu är jag ju inte bara sockerjunkie utan även bulimiker, så jag kräktes ju en del igår. Känner mig överjävlig idag, sugen på sött samt äcklad över gårdagen.

Mensväntan kan definitivt spela roll! Jag har väntat sedan 20:e april på min! Blir ju stressad av det, samt att jag blir sugen på allt möjligt. Har testat negativt, så jag kan inte skylla på att jag är gravid.

Kom igen, vi kan fixa det här! Tricket är ju att inte ta den där första (pralinen/frukten/pastan/glassen).

Fundera på om du verkligen ska minska på smöret. Det är ju lite mättande och brukar inte trigga. Tror mer på osten (och nöttrena!!!) som boven i dramat i så fall, men du känner dig själv bäst.

Smöret kanske blir kvar om jag kan sköta mig. Men osten går bort.  Tyvärr vill maken ha ost hemma men det har gått förrut. Det är just kombinationen ost och smör som jag nu kan äta hur mycket som helst av.

Jobbigt att du kräks. Har du fått någon profeesionell hjälp? Jag gick på ätstörningsklinik i ett år och kom tillrätta med många av mina bakomliggande problem. Det löste inte alla probelm men jag kom en bra bit på vägen. På den tiden hade jag attacker av hetsätning minst 3-4 gånger i veckan. Åt tills jag nästan hamnade i koma. Orkade knappt ta hand om mig själv men fick skärpa mig  för att ta hand om mina barn som då bara var 1 och 3 år.

Nu är jag snart tillbaka i sockerträsket. Det går rätt dåligt just nu. Jag får börja räkna sockerfria dagar. Börjar i morgon. Den här dagen är redan förstörd. Målet är att klara mig sockerfri och alkoholfri till midsommar. Nu har jag egntligen inget problem med alkohol men det triggar igång ett sug och gör att jag tappar vett och sans då det gäller maten.

Hetsätningen har lugnat ner sig, nu är det bara det vanliga suget och småätandet som är kvar. Har ätit så mycket socker att blodsockret svänger uppoch ner. Humöret är i botten, jag blir tvärarg för minsta lilla. Har inget tålamod med barnen och maken har fått sin beskärda del av mitt dåliga humör.

Nu tar jag nya tag och ska vara sockerfri i 11 dagar. Fortsättning följer…………………….

Hej gumman!

Känner sååå igen mig i det du skriver…..Är också SOCKERBEROENDE och kämpat/kämpar med monstret….har använt/använder hetsätningen som "snuttefilt" och för att döva alla jobbiga känslor…..

Har varit utan socker i en vecka nu och det känns som det värsta har lagt sig…..Äter LCHF…..

Önskar dig STORT LYCKA TILL

Kramiz

Jag mår skit idag. Huvudvärk, uppspänd mage, ont i lederna(träningsvärk) humöret är i botten och har ett enormt sug. Den här dagan ska jag bara försöka överleva, ska jobba i natt så jag kan med gott samvete ligga och sova så mycket jag vill.

*Kramar om* Sköt om dig och ta en sekund i taget…

Skickar styrke kramar, vet hur kämpigt det är

Kram

Första dagen avklarad nästan utan socker. Jag åt lite ketchup på grillkorven i i kväll när sonen hade grillning med klassen. Har även ätit lite nötter. I natt har jag med mig grädde och ägg som jag tänker äta. Jag tar en dag i taget nu………………

Dag två avklarad. Förrutom en liten mareng som sonen tycke att jag skulle få smaka på hans skolavlutning(kunde inte säga nej) så  har jag skött mig bra idag. Bara ätit det jag ska. Maken och barnen är borta och det brukar gå lite si och så då men idag gick det bra.

Heja heja!!

Kram!!

DUKTIGT - FORTSÄTT SÅ

En vecka utan överätning och minimalt med socker. Höll på att trilla dit ordentligt igår pga trötthet men klarade det. Insåg att det inte var värt det och gick och la mig en stund för jag var supertrött. Jag åt några matskedar socker i grädden men det blev inget mer. Jag har fortfarande sug efter mat och socker men känner att jag kan hantera det. Nu fortsätter jag och tar en dag i taget………….

Låter bra kickelina! Vad har du för planer? Ska du försöka minska ner sockret helt, eller vill du försöka att leva med lite socker som du gör nu….

Själv upplever jag att börjar jag ta "lillfingret" så dröjer det inte länge förren jag tar "hela handen" så att säja…Men fi funkar alla olika och jag tycker att du är kanonduktig som klarat detta en vecka nu….

Jag är ju intte på tredje veckan och enligt vad jag har läst så kan det vara en knepig vecka, med många "återfallsförbrytare" MEN jag SKA FIXADE det och säjer som dig - EN DAG I TAGET…

Kram Gnici

Livet i LCHF-lyan

Helst skulle jag vilja komma från sockret helt för det triggar igång. Men främst är det överätningsatackerna jag vill komma åt. De tillfällen där jag medvetet och på ren pin kiv gör avsteg. JAg är numera så medveten om när det händer och varför så det är där jag måste jobba med mig själv. Jag har föresten beställt boken du tipsade om i min andra tråd.den kommer i veckan.

Jag klarade kvällen utan avsteg så jag känner mig nöjd.

Bra jobbat, duktig tjej, go for it!!!

Jaa, jag tycker att du är superduktig jag!!

Ja vad bra att du beställt boken - den är riktigt bra och jag har just läst klart den och jobbat med de 8 veckorna…Men fast jag har tagit till mig tänket i den och numer tänker på ett annat sätt, så kommer jag nog inte att fotsätta med att meditera - det är inte min grej helt enkelt…Men jag har lärt mig mycket av programmet i alla fall, som jag alltid kommer att ha nytta av…

Kram

Bra jobbat :) Det gäller att man inte tittar för långt framåt tror jag, bara ta det lugnt och ta en dag i taget och en sak i taget.

Skickar styrke kramar !

Ytterligare en dag avklarad. Inga avsteg, har bara ätit för mycket grädde i kväll. Nu kommer några jobbiga dagar. Jag kommer att vara ensam på midsommarafton. Jag har jour, maken jobbar och barnen är hos mormor. Jag gruvar redan nu för hur det ska gå. Det känns som om jag måste rensa ur skafferiet(sockerpaketet) och ladda upp med tillåten mat som jag blir mätt på. På dagen ska vi på 40 års uppvaktning och jag har ingen aning om det finns något jag kan äta där. Men det löser sig nog.Det är som sagt ensamheten och saknaden efter barnen som kan bli jobbigt.

Nog klagat för i kväll. Känner ett väldigt sug nu men har borstat tänderna och är på väg i säng. Ska lägga mig och läsa en stund. JAg fick  hem boken om mindfulness igår och hoppas att den kan ge mig lite inspiration att fortsätta jobba med mig själv.

Kickelina, får jag ge dig ett råd? Eller jag gör det innan du svarar så får du ta det till dig om du vill eller låta det vara. :)

Angående festen du ska gå på. Kan du inte bara ringa dit och fråga vad maten blir för att ta reda på att det verkligen finns något för dig att äta där så du inte bara chansar. Att chansa kan bli väldigt fel och hur obehagligt det än är för dig att göra det samtalet lovar jag att du kommer vara tacksam sen för då är du förbered.

Tycker du är stark som klarat ytterligare en dag utan avsteg. Bra jobbat :)

Jag brukar kolla upp och meddela vilken mat jag äter om jag ska bort. Det är som du säger dumt att chansa. Men nu ska vi till svägerskan och det blir en väldigt snabb uppvaktning eftersom maken börjar jobba kl 13.00. Jag tänker äta min frukost innan och sedan tacka nej till det mesta förrutom en kopp kaffe.

För att klara kvällen så kommer jag att köpa mig en stor bit brie som jag kan äta under kvällen. Det ska även finnas grädde och bär hemma om jag blir toksugen. Jag ska bara fixa den här kvällen utan hetsätning av fel saker. Tur att jag har min hund hemma, vi får väl ta en långpromenad i skogen för att fördriva tiden.

Säjer som Kia, att det där med att chansa att det finns något du kan äta på festen, kan vara lite vanskligt….Så jag skulle också råda dig till att höra med värden först..Men det gör du ju som du vill förstås…

Trevligt att du fått hem boken nu - hoppas att du får nått ut av den och CD:n…

Lycka till

Kram

Det gick lite si och så under midsommarhelgen. Jag beslutade mig för att äta en tårtbit på kalaset men hoppade över alla kakor och smörgåstårtan. till middag bjöd de på tackos så det gick ju bra. det blev totalt för mycket mat över helgen och jag gick upp 2 kilo. Men nu är det glömt och jag är tillbaka på banan igen.

Jag klarade mitt mål att vara sockerfri till midsommar. Nu är målet att klara att vara sockerfri till 24/7 då sonen fyller 10 år.  Just nu går det väldigt bra men jag vet hur snabbt det kan vända så jag tar en dag i taget.

Det är bra kickelina - ta en dag i taget och lev i nuet…Och ibland är man tvungen att bara ta en timme i taget - men det GÅR om man gör det….

Kram

Usch och fy. Idag är ingen bra dag. JAg är toksugen på allat som går att äta. Magen skriker efter socker. Jag har jobbat i natt och ska ut en natt till.Dessutom spänner brösten och mensen är på väg men tidigast om en vecka. Jag har hittils kyckats stå emot socker men ätit grädde, ost makrillfellé ost och smörrullar tills jag nästan kräks. men endå så är jag sugen. Jag ska inte trilla dit igen.Den här gången ska jag gå runt alla hål som jag möter.

Nu tar jag en timme i taget. på återseende………………..

Du fixar det här!! Du klarar det!

Hejja på tjejen, du kan klara det

 Tack för ert stöd, det hjälper mycket.

Det gick vägen. suget släppte när jag kom till jobbet och under natten har jag bara ätit det jag skulle, varken mer eller mindre. Var lite hungrig nu när jag kom hem så jag åt en burk makrillfillé och flera ost och smörrullar. känner mig mätt och nöjd och ska snart krypa i säng och sova några timmar.

Bra jobbat!

Jättebra jobbat kickelina

Hur går det för dig, Kickelina?

Kanonbra jobbat - men hur går det nu - det har gått ett par dagar

27/6 vill jag bara glömma. jag fick inte gå och lägga mig i tid så jag hann bli sugen och åt en massa tillåten mat. Sedan på kvällen fick jag ingen riktig middag pga jourutryckning. så fredagen glömmer jag helst. Iofs inget socker men på tok för mycket mat.

Resten av helgen har gått ganska bra. det slank ner någta gelehallon i går och lite vin och choklad har jag också ätit. Är ändå rätt nöjd. Nu ska jag jobba i natt och har kokat ägg som jag äter på natten.

Suget är under kontroll och jag mår bra just nu.

Härligt att höra! Bra jobbat!

Hejar :)

Kram

Jag kommer att åka till mina föräldrars sommarstuga några dagar och där finns inget internet. Jag tror och hoppas att det kommer att gå bra med maten. Känner mig rätt lugn och mår bra just nu. Sockermonster och matdemoner håller sig borta och det är jag glad över.

Ha det bra alla här på forumet. Och tack för att ni finns, ni är guld värda.

kram

Lycka till! Och välkommen hem sen ;)

Hoppas du får en skön minisemester :-) och Lycka till!

Välkommen tillbaka sen när du kommer hem. :-)

Lycka till.

Nu har jag återvänt till vardagen igen. Jag har haft en bra vecka i stugan där jag fått rå om mina barn ordentligt. På det stora hela har det gått bra med maten men jag har gjort flera medvetna avsteg och det får jag lida för nu. Jag klarade mig från överätning och allt för mycket socker tills jag kom hem. Men då vet jag inte vad som flög i mig, blev toksugen och åt socker och grädde och en stor påse popcorn. Tror att jag innerst inne inte ville åka från stugan och försökte trösta mig med mat. Idag har vi varit på besök hos goda vänner som har en kinarestaurang. försökte äta så bra som möjligt men  innan vi åkte hem så åt jag fritterade bananer och glass.

Nu känner jag mig uppsvullen och mår illa. Men det är bara att ta nya tag och kravla sig upp ur hålet.

Det låter som du haft en jätte skön semester! Jag hade inte heller velat åka därifrån. :-) Låter jätte mysigt!

Välkommen upp ur hålet *kram*

Kickelina. Slå inte så mycket på dig själv…..

Kravla upp i din takt så går det säkerligen. Nästa gång står du emot.

Välkommen in i värmen igen….

Kram

JAg har ett enormt sötsug i kväll så jag äter ost och smör tills jag blir riktigt nöjd.

HAr funderat lite på varför det blev som det blev igår. Jag inser att jag föll för grupptrycket. Dvs jag åt för någon annans skull. När familjen skulle äta middag på restaurangen var jag inte hungrig så jag tackade nej till middag. men det var inte så lätt som jag trodde. Vår kompis  trugade och tillslut kände jag mig tvungen att tacka ja till någonting och det blev fritterade bananer med glass och sirapsås. Det allra värsta av alla rätter som kunde erbjudas. Sockermonstret vakande direkt.

Så med facit i hand hade det varit bättre att beställa in en tallrik med stekta grönsaker eller be om en omelett. Nästa gång vi åker dit får jag fundera ute en bättre strategi. Det är så svårt att kritisera deras kost eftersom vi hela tiden blir bjudna på allt. Att laga kinamat är ju deras levebröd. då går det inte att komma med pekpinnar och tala om hur fel det är. Det skulle helt enkelt inte gå. Så jag får försöka göra det bästa av situationen. som tur är så är vi inte där så ofta.

Där har du en spärr du måste komma över, att be om ändringar i innehållet i maten som serveras.

Jag gör det själv alltid om jag äter på restaurang etc.

"kan jag få  xxx utan ris/potatis/nudlar ? tack"

eller

"jag vill ha en big mac utan bröd i ett salladsblsd om det går annars på tallrik"

etc… Bara att ta sig modet att börja sen flyter det på.

Är det dessutom dina vänners restaurang har de nog inga problem att be kocken tillaga något utan socker ,ris eller smakförstärkare?

Om du förklarar för dem att du inte kan äta kolhydrater i stora mängder. 

Lycka till

#60 på andra ställen när vi äter ute har jag inga problem att be om annat. och egentligen borde det inte vara några problem här heller men det är som du sägen en spärr jag måste komma över. kanske beror  det på att jag känner mig lite skyldig eftersom vi aldrig får betala när vi är där.

För övrigt har jag idag klarat mig från allt vad socker heter. Så nu är jag på banan igen.

Stressad,rastlös och  känner mig orolig av någon konstig anledning. ska jobba i natt men tror inte att det är det som spökar. har inget tålamod med barnen. en riktig skitdag. funderade om jag skulle gå på kiosken och köpa choklad men valde att göre en egen lite röra med kakao, socker och grädde. det blev nog ca ½ dl socker och ca ½ dl grädde. inte bra men jag känner mig plötsligt mycket lugnare. trist att jag inte kan stå emot och bara rida ut stormen. men gjort är gjort och i natt äter jag bara ägg och fil.

Hur har det fått för dig kickelina?

Jag vet precis hur det känns när man inte bara rider ut stormen men ibland är det så och som jag skrev i ett tidigare inlägg, slå inte på dig själv. Bara upp på banan igen så du kan och orkar. När det gäller att ha tålamod med barnen så har alla säkerligen sådana dagar du beskriver. Men för mig var det ofta så att jag tappade tålamodet, åt och sen var jag också lugn men det varade bara tills jag behövde nästa sockerkick vilket inte var länge. Det blev liksom en ond cirkel på någotvis.

det där beavis beskriver att be om annat på restauranger är något jag först vågat börja göra nu. Jag har aldrig gjort det innan för jag ville inte vara till besvär eller nä jag ville nog inte vara annorlunda. Klassiskt att vilja vara som alla andra antar jag.

Jag har i lång tid beställt in kött med pommes och sen låtit pommesen vara när jag ätit som jag gör nu. Men idag är det annorlunda jag blir ibland själv förvånnad när jag hör mig själv berätta för servitören vad jag kan och inte kan äta. Sen förstår jag när man blir bjuden som du blir att det kan vara svårt. Men det är för din skull du ska säga nej tack. Jag vet hur svårt det kan vara men du måste välja i detta fallet, vill du må bra och låta bli det eller vill du att dina vänner ska må bra? Jag tror inte att de blivit arga eller besvikna om du sagt ngt.

Jag var på en restaurang vid ett tillfälle och kände mig så besvärlig så du anar inte och när jag uttryckte det vid bordet blev jag konstaterad att jag var den mest intressante gästen där den kvällen. En utmaning för en kock helt enkelt….

Tur man inte går till "hells kitchen" *ler*…..

Kram

Det har gått ganska bra de här två nätterna jag har jobbat. har fortfarande sug men har inte ätit något otillåtet. däremot har det blivit lite för mycket grädde så  nu slutar jag att köpa det ett tag. nu får det bli smör och ost om suget sätter in.

kom att tänka på hur jag åt förrut när barnen var mindre och jag var så där toktrött på eftermiddagen. då åt jag kakor, sockerbitar, smörgåsar för "att hålla mig vaken". ni kan ju gissa vilken sockerdimma jag tillsut hamnade i. Jag var ju helt deckad kl halv 8 när jag skulle lägga barnen. jag somnade alltid när jag nattade dem. inte så konstig med tanke på alla kolhydrater jag ätit. till det så drack jag litervis med söt saft.

Tack och lov att jag kommit ur det där nu. jag är verkligen på rätt väg nu och tror till och med att jag kommer att tillfriskna ur mitt sockerberoende.

En annan fundering. Tänk att det ska vara så jobbigt att vara avikande. Man vill inte sticka ut eller utmärka sig själv. Men det måste jag öva på. det är som du skriver Kia, det är min kropp och min hälsa det gäller.

Jag tror säkert att mina vänner förstår mig om jag skulle förklara hur det ligger till. jag ska göra det nästa gång vi är där.

Det blev lite rörigt det här, man blir lite konstig i skallen när man varit vaken en hel natt. nu ska jag skynda mig i säng och sova några timmar.

kram på er alla.

Jag har matat sockermontret lite extra sista tiden. Inga stora återfall men lite glass, lite chokladröra mm. Inte bra men jag är inte helt ner i diket.

Om 7 timmar går jag på semester. det ska bli helt underbart att få vara ledig och slippa jobba natt. det sliter på kroppen och gör det svårt att äta ordentligt.

kram

#65 Att jobba natt har jag också gjort och jag håller med det är svårt att äta ordentligt, blir liksom rörigt i huvudet när man ska ha lunch eller middag eller nattmåltid.

kanske kan du få lite ordning på det nu när du går på semester. Ha en skön sådan

Kram

Måste bara få skriva av mig lite. Nu har jag gjort det igen. Jag har dövat känslor med socker, gräddde och choklad. jag åt tills jag fyllde det mörka stora hålet som finns inom mig. Nu sitter jag här och mår illa och känner mig misslyckad.

 Utlösande faktor var att jag fick hämta äldsta sonen(10 år) hos en kompis. Han skulle sova över där men fixade inte det. Det satte igång mitt dåliga samvet för att jag jobbar på ett annat jobb en vecka på min semester. jag känner mig som en usel mamma som lämnar bort den ena ungen på fritids och låter den andra vara hemma själv. helst skulle jag bara vilja sjukskriva mig och vara hemma med barnen. men det har jag inte samvete till så jag får väl göra det bästa av situationen.

Och det bästa är inte att stoppa i sig mat. tänka tt det ska vara så svårt att bryta gamla mönster. jag har jobbatg med de här problemen i så länge nu att jag skulle vilja se ett slut på eländet. tack och lov så kommer jag snabbt upp på banan igen och gräver inte ner mig för en sådna här händelse.

nog om det. tack för att ni finns här på forumet och står ut med allt klagande.

kram.

kickelina, nu måste jag få protestera, man blir inte en dålig mamma för att man jobbar extra!!!

Du är säkert en hur bra mamma som helst eftersom du ju faktiskt har dåligt samvete för en sån grej!

Va bra att du är åter på banan igen , för det blir inte bättre om man dessutom fortsätter att moffa i sig sånt som inte är bra för kroppen!

Du kanske vaknar upp till en ny dag och nya insatser, det kanske inte känns så svart allting idag? hoppas jag!!!

Du är ingen dålig mamma! Och en vecka av semestern är väl ingenting. Hade du jobbat extra hela semestern då hade vi kunnat diskutera saken.

KRAM!

Tack för all uppnmuntran. det behöver jag idag. I morse hade jag ett storbråk med yngsta sonen(7½ år). Han skulle inte klä på sig, vägrade äta och skulle inte till fritids. klockan gick och jag försökte lirka men tillslut brann det för mig och jag börjad skrika och gorma på honom. ingen bra start på dagen. min egen frukost den blev som den blev, fick i mig några ostbitar med smör och en kopp te. vi kom i väg tillslut och jag kom bara 5 min för sent. tack och lov är det lugnt där jag jobbar så jag hann varva ner med en stor kopp kaffe med mycket grädde i.

Mammaångesten kommer över mig i bland. jag känner att jag inte räcker till som jag skulle vilja. Barnen har varit mycket hos mormor i sommar när vi jobbat. där trivs de jättebra men jag skulle vilja träffa dem mer. sedan har jag behov av att göra något eget och då får jag dåligt samvete för det. I kväll ska jag ut med en kompis och äta. Ska blir otroligt skönt att få sitta ner och bara prata några timmar.

Sedan skulle jag och maken behöva göra något tillsammans, vi har knappt träffats i sommar. men det får bli senare i höst. tiden och orken räcker helt enkelt inte till.

Det känns  som om jag bara gnäller för ingenting. vi har det väldigt bra men just nu känner jag mig lite sliten. det är en varningsklocka som ringer i huvudet. jag har varit utbränd förrut och känner igen symtomen. jag tål så lite numera. borde dra i nödbromsen nu på en gång innan jag blir sämre och brakar i hop totalt.

tack för att ni finns. nu ska jag fortsätta att jobba.

kram

Jag har inga egna barn men har jobbat en del inom barnomsorgen, och det jag ofta reagerar på är det att mammor (och en del pappor) sliter ut sig så mycket att dom faktiskt inte orkar vara där för sina barn.

Det är alltså bättre att ta pauser och rå om sig själv, även om man tycker det är "självupptaget", för då får man mer energi till att kunna ta hand om sina barn.

Vi är alla bara människor och alla orkar inte lika mycket som vissa. Sluta jämföra sig med dom som är duktiga! :)

Ge dig själv kraft och styrka, först då kan du ge till andra. :)

 Idag känns det bättre. det var otroligt skönt att åka in till stan och äta middag med min kompis. vi gick till en chinaresaturang och åt buffé. inte så bra mat men vi kunde sitta länge och äta och han prata hur mycket som helst. Det är så skönt att få prata ostört ibland utan en massa ungar som skriker runtomkring en.

Sedan gick vi vidare till en uteservering och satt där tills min buss skulle gå. Den här kvällen lever jag på länge.

Att få i hop livspusslet med barn, make hus och egen tid är inte så lätt. alltid är det något som blir lidande. men jag försöker verkligen ta hand om mig själv trots dåligt samvete för jag inser ju att jag orkar mer då.

Jag har under en längre tid mått rätt hyfsat, sockermonster och matdemoner har hållit sig borta. Men nu inför den här mensen har det blivit helt på tok igen. Jag har sug efter mat nästan hela dagarna. Jag har verkligen försökt att låta bli socker och annat som triggar men det är en kamp som tar på krafterna.

vissa dagar har jag nästan klättrat på väggarna för att stå emot suget. men jag tycker att jag har klarat mig bra och jag känner att jag håller på att lära mig hantera mitt beroende.

När jag läser vad jag skrivit tidigare både i den här tråden och på kolhydrater så inser jag att jag kommit en bra bit på vägen. Riktigt frisk blir jag väl aldrig men jag kommer kanske att kunna leva med det. Och att jag lär mig att tycka om mig själv för den jag är och inte för vad jag presterar.

Det tycker jag är ett vettigt mål det sista du skriver att tycka om sig själv för den man är och inte för det man presterar. När du har det jobbigt så läs dom orden igen för dom är kloka :)

Kram

Det har ju inte gått så bra för mig ett tag nu. Jag har varit djupt enre i sockerträsket ett tag. Men nu är det abstienens som gäller. Jag ska bli sockerfri nu. Nu börjar räkningen, jag tar en dag i taget.

Jag har även kopierat det jag skrev nyss på   kolhydrater i fokus för det handlar om samma sak. Min frustration över sockerberoendet och  vad jag gör åt det.

Vägde mig i morse. Jag har gått upp allt och lite till som jag gått ner i höst. Jag vägde 79 kg den 18/8 och har varit nere på 76.8 som lägst. Nu väger jag åter 79.7. Alltså, tillbaka på ruta ett. Nu krävs förändring. Jag vill för allt i värden inte gå upp mer. Jag ska inte sabba den här viktnedgången som jag gjort så många gånger förrut.

Hur jag ska bära mig åt tror jag mig veta. Jag fortsätter med lchf, det är en självklarhet. Jag mår så bra på kosten så där tvekar jag inte.

Men jag måste förändra något det inser jag. Eftersom jag är grav sockermissbrukare så är det noll tollerans för socker nu. Jag får intala mig att jag är allergisk mot socker och att jag blir sjuk om jag äter socker. Socker är ett gift och borde inte få säljas överhuvudtaget. Hårda ord men det känns så just nu. Man exponeras av detta socker överallt, allt handlar om socker och stärkelse. Det gör mig smått galen. Och som den missbrukare jag är så tror jag alltid att jag ska klara att äta lagomt. Men det går aldrig och jag verkar aldrig lära mig. Att det ska vara så svårt!

Jag försöker verkligen vara snäll med mig själv och inte döma mig. Men ibland måste man nog prata allvar med sig själv och säga sig själv lite obehagliga sanningar. Jag har numera rätt bra självinsikt och har kommit ganska långt med att hitta mig själv. Det är en lång och jobbig process och ibland blir jag ganska trött på det och vill bara dra täcket över huvudet och vara i fred. Men det hjälper ju inte så jag fortsätter och kämpar. Jag kommer att lyckas tillslut.

Så målet för den här veckan är att inte äta socker eller andra sötningsmedel. socker i form av grönskaker kommer jag att tillåta mig som vanligt men det blir ingen frukt, choklad eller nötter. Och  inga rotfrukter heller för den delen.  Ja det är bara att ta nya tag.

Fortsättning följer…………..

Kickelina, jag förstår dig alltför väl… *stor kram*

Jag upplever det som att jag faktiskt lär mig lite mer om mig själv varje gång jag trillar dit. Lång väg kvar men jag har ändå kommit en lång väg…

Jag tänker ofta på mitt tillfrisknande som en resa, eller att jag går på en stig. Ibland går det sakta, ibland går det krokigt och till och med lite bakåt. Men det blir aldrig som förrut och jag kommer alltid vidare på något sätt.

Första dagen avklarad. Inget socker alls igår. Som vanligt är det kvällarna som är värst, men jag klarade det utan större problem.

Kickelina66, det är verkligen en resa och vi ska inte slå på oss själva eller som du skriver döma oss själva om vi tar ett snesteg. Det är svårt med socker då det finns överrallt och det går inte ha nolltolerans på det du stoppar i munnen då vi måste äta för att överleva.

Jag känner så väl igen mig i det du skriver och jag kan bara säga att min resa har varit lång och väldigt krokig och det är först nu 3 år senare som jag faktiskt accepterat att jag är beroende och klarat ut att fullfölja resan med 8 månaders abstinens. Men det är nära ibland och därför så döm inte dig själv så hårt. Det kommer , det tror allafall jag men vägen dit är lite krokig… Grattis till din första dag. Hejar på dig

Kram

Andra  dagen utan socker och det känns riktigt bra.

Tack för all uppmuntran, det är tack vare den här sidan som jag kommit så långt som jag gjort.

7 dagar avklarade utan socker. Motivationen är på topp nu efter den fantastiska helgen i ö-vik. Har varit på helsohelg i Ö-vik, om det finns att läsa i min tråd på kolhydrater. Sockermonstret har jag nu jagat bort och hoppas att det dröjer innan det kommer tillbaka.

Som vanligt när jag ska göra något sådant här så tappar jag fokus efter ett tag. Jag tappade räkningen hur många dagar det egentligen blev som jag var riktigt sockerfri. Det är bara att inse att jag inte är någon som ska hålla på att räkna dagar, det fungerar inte för mig. Jag håller mig dock fortfarande på banan, några avsteg har det blivit men inte så att sockermontret har väckts och matdemonen har också hållit sig borta.

Har funderat mycket i höst hur jag ska gå vidare med mina ätstörningar. Ett alternativ var OA men det faller på att dom finns inne i stan(3 mil) och det blir så svårt att ta sig  dit.  Nästa var att strunta i alltihop och fortsätta halka upp och ner i diket, för det går ju trots allt lite bättre och bättre. Men samtidigt så vill jag ju komma tillrätta med kärnan i problemet.

Och tänk, ibland har man tur. En kväll  rinde en kompis som har samma problem som jag, hon hade varit på hälsomässa och kommit i kontakt med Staremetoden. Ett sjävlhjälpningsprogram som bygger på KBT. JAg har läst boken men inte riktigt tagit den till mig tidigare. Men nu känner vi att vi ska ge den en riktig chans. Vi kommer att träffas en gång i veckan jobba  efter bokens 9 steg under ca 11 veckor. Jag känner mig motiverad att ta tag i det här nu och det känns bra att vi är två som kan stötta varandra.

JAg är medveten om att det kommer att bli jobbigt för det finns nog fortfarande lite skräp i min  ryggsäck som behöver städas ur.

Nä att räkna dagar är ju bara viktigt om man tycker det själv. Allt måste inte mätas jämt. Det är idag som spelar roll kanske rent av bara nuet egentligen.

Va bra att du har en kompis att dela jobbet med! Brukar vara lättare att inte komma av sig så!

Det här blir ett gnälligt inlägg, måste bara få skriva av mig lite.

Har åter fallit ner i matträsket, allt kretsar kring att äta, är sugen hela dagarna. Har försökt att mota det med rätt mat men matdemonerna har ändå tagit över. Det går hur bra som helst att äta ost tills man nästan kräks och sedan är karusellen igång. Då äter jag något med socker och då triggar det ännumer och för att bryta så äter jag mer fett och tillslut mår jag bara illa. Jag äter tillsjag fyllt det stora tomrummet i magen(ångest) och sedan får jag ännumer ångest över vad jag gjort.

Jag vet orsaken till att det blev så här igen men lyckas inte göra något åt det. Jag kan ju inte bara kasta ut man och barn bara för att jag mår dåligt, det är ju bara att bita i hop och försöka få vardagen att gå i hop. Det som gör mig så ledsen och bedrövad är att jag alltid tar till mat så fort det kör i hop sig och att jag är så medveten om det och har jobbat så mycket med det men inte kommer vidare.

Jag hoppas att jag tillsammans med min kompis kan hitta några nya redskap för att slippa detta elände. Jag har kartlagt mitt ätande så många gånger och jag vet var fallgroparna är men sedan tar det liksom stopp. Vad hjälper det att jag vet vad som är fel när jag inte har redskap för att göra något åt det.

Ibland får jag sådan lust att bara strunta i allt och låta maten styra mitt liv. Det är så jobbigt att ha det så här och jag är så innerligt trött på mig själv.

Tack för att ni orkade läsa mitt gnäll, ni är ovärderliga här på forumet. Tack för att ni finns.

Så kan det ju vara för mig med. Jag vet mycket väl vad som håller på att hända men ändå så "låter" jag det ske.

Du kanske ska söka en behandling? För att få en rivstart liksom?

Sen så är det där inget gnäll. Du informerar oss om ditt mående och det är bra att du berättar åtminstone här på nätet.

#83 Tycker att alls det är ett gnälligt inlägg utan ett ärligt inlägg och ett väldigt medvetet sådant.

Jag kan känna din frustration hela vägen hit för jag känner så väl igen den. Man har redskap , fler än vad man tror (tror jag) men ibland använder man dom bara inte för det är lättare att använda dom redskap man är så van vid och då kommer missbruket in. Det är liksom lättare än att ta tag i det för det känns så skrämmande och okänt. Kanske låter helt löjligt men så är det för mig. Det är skrämmande helt enkelt att få kontroll på ngt man inte haft kontroll på väldigt länge. Eller kanske aldrig haft kontroll på.

Att bita ihop och få ihopa vardagen det är ju så man är. Och man vill att alla runt en ska må bra också och inte påverkas av att man själva mår dåligt för vardagen rullar på ändå. Det jag märkte var att när jag satte vardagen åt sidan lite och faktiskt för första gången verkligen koncentrerade mig på mig själv och var egoistisk för att kunna få en start till tillfrisknad då klarnade mycket för mig.

Jag hoppas du kan finna din lösning..

Kram Kia

Livet tar lite olika vändningar ibland. Plötsligt handlade mitt liv bara om en sak, tandvärk. Alla funderingar på hur och varför jag äter som jag gör blev plötsligt väldigt oviktigt.

Jag var hos tandläkaren i fredags och skulle dra ut en tand, tyvärr misslyckades hon och jag fick gå med en halv tand hela helgen. Jag hade så ont så jag höll på att bli tokig. Desvärre jobbade jag  men med lite värkltabletter och en stor potion tjurighet så gick det. Var hos tandläkaren i måndags men då hade de ingen tid förren idag på käkkirurgen. Så det var bara att gå hem och fortsätta att ha ont. Så äntligen idag har jag fått dra ut den eländiga tanden. Så nu sitter jag här med en tuss i munnen och får endastäta flytande idag. Har fått i mig lite filmjölk med grädde och en kopp te och inte är jag speciellt sugen på något mer heller.

Så nu tar jag nya tag med min kartläggning av mitt ätande.