Hej, Jag är ingen expert direkt men det låter som du lider av sockerberoende för mig.

Och det är du inte ensam om på denna sajt, Bewroenden sitter oftast mentalt. Det finns många stödgrupper för matmissbrukare/sockerberoende. FAA, OA etc

Kolla runt på sajten så hiitar du länkar till dem

Om du vill kan du kika in på kolhydrater iFokus. Där finns många som har haft olika typer av ätproblem, övervikt och sockersug.

Genom att minimera kolhydraterna, eller åtminstone ta bort ris, potatis och spannmål minskar suget och även vikten. Få kolhydrater, lagom med protein och riktigt fett (ej light) kan vara ett sätt för dig att få ordning på småätandet.

Stödgrupperna som Beavis rekommenderar samt KBT kan vara ett annat sätt att komma till rätta med problemen. Själv har jag hetsätit och spytt i 13 år, men med LCHF-kost (lowcarb high fat) hetsäter jag numera sällan.

Varmt lycka till!

Jag känner igen mig i det du skriver #0!

Jag har LOVAT mig själv att aldrig komma upp i 100 kg, nu efter 6 års viktuppgång har jag nått 99.5 kg och jag har SÅN ångest!! Jag får inte falla tillbaka nu jag FÅR inte nå 100 kg, då ger jag upp, på riktigt (men det ska man såklart inte göra!!) men jag har LOVAT mig själv. Jag är 176 lång och som sagt väger 99.5 kg.

Så nu måste jag bara lyckas tänka på att inte äta när jag är sugen, äta mindre osv. Just nu är jag arbetslös och det är både fördel o nackdel. Jag har all tid i världen att tänka på att inte äta och verkligen anstränga mig, samtidigt som jag blir så uttråkad o depprimerad där allt det här började att jag bara vill äta. Dock när jag vägde mig i morse o såg hur nära jag va 100-strecket tappade jag allt sug! Visst, nu är jag hungrig o tänkte ta lunch men har en kladdkaka i kylen och för första gången är det inte det minsta lockande! För jag vet inte vad jag gör om jag går upp dom där 0.5 kg, det får inte hända!!

Men jag äter också när jag har tråkigt, är ledsen, ser på tv, you name it. Jag vill bara slippa känna det där suget hela tiden och HELA tiden tänka på mat o vikt. Har aldrig innan tänkt på att det är en ätstörning, hela min familj har satsat på min lillasyster då hon haft/har anorexia, likaså jag. Men ingen tänker/har tänkt på att mitt problem också är en störning…. Inte ens jag själv, förens nu! Egentligen är jag inte sockerberoende, förra året o många år där innan drack jag läsk varje dag. Det är helt borta nu. Visst dricker jag en burk eller ett glas nån gång ibland om vi är ute o äter eller köper hem nån god mat men det är välidgt sällan, tycker inte cola är så gott längre faktiskt.. Och det är jag stolt över det va mitt största problem. Likaså chips som jag köpt eminst 1-2 ggr/veckan förut köper jag och äter kanske 2 gånger i månaden, eventuellt 3 nån gång.. Men min stooooora last är dipp med morötter. Herregud! Dessa kolhydrater o fett. Fet mat, dipp, osv. Det är mitt stooora problem. Dock har jag dragit ner på även detta, innan åt jag dipp VARJE dag, nu blir det kanske, en gång varannan vecka, eller det kommer i perioder men nu va de 1.5 v sen sist. Jag har inte tänkt på detta förens nu när jag sitter o skriver och då blir jga lite stolt. :) Men det slinker ner nånting onyttigt varje dag i alla fall….

Har även börjat köpa sushi eller indisk mat när jag köper snabbmat, detä r inte heller nyttigt men bland dom bättre valen i snabbmat. Motför pizza o McD. När jga kollat kalorier så är det stoooor skillnad! :)

Hoppas jag inte förstörde din tråd nu ville bara dela med mig :D

Hej igen SarahOhrn och välkommen hit!

Som jag nämnde inne på Ridsport så är jag också överviktig. Nu har jag inte vägt mig på åratal, men jag väger nog ungefär som du eller lite mer. Fast jag är 9 cm kortare och har gått NED till den vikten under några år .

Många här på BiF känner igen det där med sug och att äta av alla möjliga andra orsaker än att man behöver, att alltid tänka på MAT (eller VIKT). För mig och många med mig är LCHF det enda som funkar för att kunna släppa det ekorrhjulet och faktiskt så småningom börja minska i vikt.

Enligt vårt sätt att se är fett det bästa man kan äta, det är kolhydraterna som är boven. Både dipp och morötter innehåller en del kolhydrater, men det är många gånger bättre än pizza och ris! Själv lever jag mest på bacon och köttfärsröror med extra smör.

Här och på Kolhydrater iFokus finns massor av info om detta sätt att äta och bli av med det eviga, allt överskuggande suget.

#4 Hej hej! :)

Jo, jag har testat LCHF och visst funkade det okej men jag klarar inte av det i längden. Det är helt enkelt för mycket fett, jag får inte i mig tillräckligt och dessutom mådde jag inte så bra av det ändå. Och det är svårt när man äter lunch i skolan och inte vet vad som är i, man inte kan fika en enda gång ute ens och sådär. Nu kan jag unna mig en gång i månaden det är mycket svårare i LCHF för man vill inte förstöra ketosen. :/ Så jag har lagt det där på hyllan, tyvärr. Men försöker ändå hålla nere kolhydraterna eftersom et är den stora boven ändå ::)

Innan min senaste viktuppgång hade jag gått ner 11kg på att minimera intaget av socker och fett. Jag valde helt enkelt bara de produkte som hade lägst innehåll av dessa.

Nu blev det ju ofta så att matvaror med lite fett har mer kolhydrater och tvärsom. Men ibland hittar man bra grejer. På den tiden brukade jag välja det med minst fettinnehåll. Jag åte ungefär som vanligt men valde bara nyttigaste sorten, drog ner på såser och godis. mm

Till slut minskade suget efter sötsaker också.