Trycker i mig massor av tillåtna saker, tar en rask promenad, åker ut  i skogen och bara vrålar , pratar med någon som står mig nära och vet hur jag har det.

Lycka till!!

Går ut med hunden, sätter mig vid datorn och skriver av mig mina känslor, dricker citronvatten (det dämpar iaf lite av mitt sug)

Så det ska alltså vara en evig kamp livet ut? Jag blir less på hela grejen bara jag tänker på det. Kommer det någonsin till en punkt när det gått över? Man har hittat andra vägar att tackla problem och första impulsen blir då inte att äta?

Suget kommer att komma mer och mer sälla. Men du kommer alltid at tnågon gång känna sug och behöva slåss emot det de gångerna.

jag har varit abstinent nu i ett halvår och jag måste säga att det är mer sällan suget kommer. Jag tänker inte så långt iofs utan tar bara en dag i taget och det fungerar faktiskt väldigt bra.

Det är nog en kamp men jag tror någonstans att den striden man ibland känner inom sig minskar med tiden det gälle bara att inte ge upp tror jag. Lätt för mig att säga tänker nog någon nu, men jag var fröken anti förr och har kommit på att när jag väl anamade hela grejen med en dag i taget så minskar också suget av ngn konstig anledning.  Men när det ändå knackar på så pratar jag med någon vän som förstår, Oftast blir det med någon från mitt 12 stegs program eftersom de kan förstå mig på ett annat sätt än de vänner jag känt i hela mitt liv. Man är aldrig ensam. Mitt godaste råd är ändå att prata sig igenom det när det känns så där hopplöst. Det tror jag starkt på.

En sak är säker; Jag tycker att ni är jätteduktiga!!!!

Inget smaskens till kaffet, ingen god Schwartzwaldstårta, ingen äpplekaka med vaniljsås???

Ni är hur duktiga som helst, jag skulle gå och sukta mig sjuk över alla godsaker jag skulle få avstå.

Kerstin.   Jo, visst kan det verka vara duktigt och det är det också det kan jag själv känna många gånger. Men som du säkert känner till så när hela ens liv cirkulerar i hur man ska få i sig sin nästa fix och i detta fallet socker så vet du hur livet kan cirkulera runt absolut inget annat. Och när livet väl slutar vara så besatt av något så inser man hur härligt det faktiskt kan vara att leva och då kan iallafall jag känna tillfredställelse i att jag inte längre behöver dessa saker….:)

Jo, jag förstår hur du menar, drog som drog. Men ni har ju er drog runt omkring er hela tiden.

Jo, vsst är det härligt att kunna inse att man inte är helt besatt och fixerad längre, utan att man t.o.m. har tid att leva!

jenso, det BLIR bättre med tiden! Jag har hållit på med LCHF i 1,5 år ungefär och numera är det sällan jag längtar efter sötsaker, bröd eller pasta och sådant. Till och med suget att tröstäta tillåten mat har blivit mindre! När jag känner mig rastlös och frustrerad numera händer det till och med att jag faktiskt

harkel

STÄDAR!

Men vilken bekännelse av den som i en annan tråd sagt att han öppnar korsdrag när det är dax att storstäda!!Snart kanske det blir en 30 min varje dag också Gronstedt!

Jag försöker att inte tänka: vilken smaskig swartswaldtårta, vilken smarrig glass osv, för mig funkar det bäst att helt enkelt ignorera dessa smaskigheter och låtsas som dom inte finns, inte skänka dom så mycket som en tanke ens!!

Jag har kommit fram till att dom äääärrr inte så goda som dom låtsas vara utan smakar mest sött och blääigt dom gånger när jag fallit och smakat!

#10

Kan nog vara sant, har man avstått länge så kanske det bara är sött och sliskigt.

Hmm….tvärdrag??  Så att allt damm blåser ut??

#10: In under soffan var planen. Annars brukar jag slafsa runt därhemma inlindad i en filt, och så sitter jag och pillar dammråttor ur filten sedan och slänger dem i papperskorgen …

Häromdagen målade jag till och med en tröskel, som jag spacklade och slipade för bara sådär 28 månader sedan. Det går framåt!

Men faktiskt, jenso, det fungerar att göra något pill istället, som att arrangera alla böcker i bokstavsordning, eller kläderna efter färg, eller vika tvätt eller skura ventilationsgallret under kylskåpet med en tandborste (om du inte är sådan att du redan gjort allt det där, förstås - då kanske du kan ordna böckerna i bokstavsordning baklänges i stället).

# 12

Kan jag inte få låna dig när jag ska städa?

28 månaderr sedan? Hihi, här går det trögt ibland också.

Det ÄR svårt med sockret, speciellt när det finns andra orsaker till suget, som du ju märkt själv också.

Jag är ingen expert, och om du kan få hjälp av terapeut så tycker jag det är en bra ide att fixa terapi. Helst KBT då dom går in på att just förändra beteendet och hjälpa dig att inse vad du själv kan göra, när du kan förhindra dina impulser…

Mina råd är:

1. Ät tillåtna saker, helst kött eller fett. Ost, avocado, kokosfett. Kanske lite grädde o hallon funkar för dig?

2. Gör något annat, helst nåt med händerna - där sitter det mycket nervositet ibland, iallafall för mig.

oj vad jag känner igen mig jag tror att socker är min svaga punkt.

Jag har gjort följande jag ser till att ha saker hemma så jag ska kunna äta bra tillåtna saker tex jag har stevia  fil, med grädde, stevia o linfrön är bra det är både tuggigt o mättande.

Jag har alltid projekt i hantverk stickningar, virk projekt jag tvingar mig att äta tvärt emot är jag söt sugen äter jag citron eller oliver jag äter annat än det jag är sugen på det går bra ..

om jag blir för sugen ransakar jag varför ? o oftast är det nått som hänt eller som ska hända då är det bra att slappna av o ta tjuren i hornen i värsta fall dra ut .. ut på stan eller bibloteket o tänka på annat.

*puttar upp denna lite*

Hm dem perioder jag har socker stopp ( för jag är en liten periodare, orkar inte riktigt med socker stopp i värsta tenta tiden) så städar jag 3 ggr om dagen och min hund får mååånga promenader… sen faller jag alltid dit på frukten.. alltid.

Städa, gå ut med hunden….. jädrar det e jag alldeles för lat för att göra… det måste finna något annat?

Läsa - funkar varje gång.

ta en dusch

sätt på en riktigt bra låt och dansa framför spegeln

sjung en sång

lös korsord/

rensa avlopp (sen vill man inte äta på ett tag…)